Igår när jag var på besök hos en god vän och tittade ut från hans balkong, la jag märke till klockan och kyrkan. Och gravplatsen. Tid och fysisk förgänglighet. Vi föds, några döps, konfirmerar sig, gifter sig och efter ett antal år har energin i våra kroppar tagit slut. Klockan och livet! Vi är bundna av naturlagarna. Mycket har hänt i den där kyrkan. Många livsfaser har spelats upp!
Jag tänker på kompassen – riktningen. Vilken adress knappar du in i kartappen? I vilken riktning vill du färdas? Är du säker på att du angivit rätt adress? Är din nuvarande destination riktig?
Klocka, GPS och det som du värderar. Dina värderingar är kompassen som bestämmer var du kommer att landa. Det går att ändra adress under resans gång! Vi upptäcker kanske att vi inte vistas i rätt sällskap. Att den här miljön inte ger uppvindar under vingarna. Att drömmar inte kan upptäckas, formas och ges uttryck. Vad behöver du göra istället?
Kanske har vi ett långt liv framför oss. Kanske ett betydligt kortare. Ingen av oss vet! Men en sak är säker: den här klockan stannar inte för att lyssna till ursäkter och bortförklaringar! Din mentala/emotionella GPS däremot; den är lyhörd! Den låter dig se landskap som ger fantastiska och oförglömliga avtryck på din själ. Om du angivit rätt adress!
Vilka känslomässiga upplevelser ger liv åt dig?
Dina värderingar (det som är icke förhandlingsbart och som får ditt ansikte att kännas avslappnat) bestämmer kvalitén på ditt liv.
Vilka slags människor hör hemma vid ditt hjärta? Hur bemöter vi dem som av en eller annan anledning irriterar oss? Kan vi behålla vår värdighet (vad är värdighet för dig?) under de perioder då det inte går som vi önskat? Behandlar vi vårt jag med självrespekt och omtanke? Är vi närvarande med barnen, de äldre och vännerna? Vad är innebörden av närvaro för dig?
Förställ dig etthundra tjugo minuter: hur använder du på allra bästa sätt dessa två timmar av ditt liv? Vad gör du som är av äkta värde för dig?
Jag smakar kaffet, ser skimret från ljusen som brinner framför mig en morgon som denna. Stryker Spirit (en Belgian mallinois) över nacken. Ser framemot den här dagen då mina döttrar och föräldrar kommer på middag. Det är en bra dag att lägga andetagen på!
Jag önskar dig en fin dag min bloggvän!
Så lämnar du en narcissist – webinar torsdag 1 februari klockan 20.00. Du är varmt välkommen!
Göteborg 29-30 januari – parkonsultationer och enskilda samtal. Du kan boka en tid här.
Michael Larsen – relationscoach
Än en gång Michael, så fantastiskt insiktsfullt! Jag följer dig dagligen och dina texter manar till eftertanke och ger mången gång ”aha”-tankar!
En annan sak som gör mig mycket glad är dina bilder/foton. Jag är uppflyttad till Norrland från en ort söder i Skåne och känner ofta igen foton från Malmönejder. Just idag blev jag extraglad då jag kände igen vyn från min gamla hemby, söder om landsvägen…
God morgon !
Min kompass irrar runt och vet inte riktigt var den är på väg, Din text gör att jag förstår och inser att min tid och jag själv är ovärderlig. Ändå så slösar jag minuter, timmar, dagar och år på någon som inte vill rikta in sig på mig, eller vill hen det ?
Jag väljer att fokusera på det jag kan förändra och släppa taget om det jag inte kan påverka !
Nu drar jag iväg till gymmet, för kvalitetstid med mig själv som bidrar till en alldeles fantastisk bra söndag.
Rör mig till tårar och får mig att tänka efter på riktigt!
Även om jag är på god väg i nu process så är det alltid bra med skjuts framåt!❤
Å, mitt i prick <3 Vad vi är många som kämpar, både medvetet och omedvetet med dessa funderingar. Jag önskar ibland att alla män kunde vara lite mer som du – eftertänksamma, inlyssnande och öppna för andras tankar… Tack för dina kloka ord Michael!
Hej Michael,
Jag följer din blogg flera gånger i veckan och dina texter hjälper mig att gå igenom en svår sorg/separation.
Du är en väldigt klok man