Som barn var jag Tarzan. Simmade som och svingade mig i lianer som han. Det var som om det inte fanns några gränser för fantasin. Fantasin föresten – den viktiga förmågan att kunna se bortom. Se längre än det som är här och nu. Vi behöver det emellanåt – återknyta till det som en gång fick oss att känna oss så levande. Vi växer upp och glömmer drömmarna, begraver dem någonstans på vägen.
Det finns energi att hämta i det som var. Handlar inte om någon nostalgifälla, utan komma i kontakt med modet vi hade då. Det kan hjälpa oss här och nu. Det inspirerar till att tänka större.
Vad gjorde du som barn när du mådde som bäst? Vad drömde du om?
Michael Larsen – livscoach
Det roligaste är att jag och vår grannes son lekte vi också alltid Tarzan och Jane! Vi hade tom en koja och ett hängande trä grenar som vi klättrade på i deras trägård 🙂
Jag drömde om att ta hand om djur som Jane gjorde …hummm!
Tack för att du påminnde mig om den tiden!