Emellanåt rör vi oss mentalt som om vi gick runt i tät dimma. Vi ser knappt det som ligger precis framför fötterna vilket gör gången trevande och emellanåt lite komisk.
Dimman kan bestå av mentalt självplågeri som skuld, skam, ilska, rädsla och en inre dialog av att: ”jag är misslyckad” etc. Det är självklart inget som vi frivilligt bär runt på i våra emotionella väskor. Tankarna vill bara inte släppa taget och ju mer desperata vi blir kring att vi måste gå vidare, desto mer tätnar dimman.
Så vad gör vi när vi är som mest insnärjda? INGENTING – förutom att för en kort stund smaka på frågorna:
Vad fungerar bra för dig (hur betydelselöst det än först verkar vara)? Vad håller du kärt? Vad ligger dig närmast om hjärtat?
En del av dig kanske instinktivt svarar: ”vad skall det vara bra för? Vad hjälper ett par positiva tankar? Mental kosmetika!” Det är ok. Du behöver inte ändra på någonting, bara flirta med idén:
Hur skulle en kort paus från dimman kännas? Vad skulle jag eventuellt kunna skymta där framme?
Vad gör du en dag som idag min bloggvän?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar