Hur ofta hamnar vi inte i skottlinjen mellan totalt motstridiga känslor? Kampen mellan djupt rotade föreställningar om vad man bör och inte bör göra, röster från vår uppfostran som gör sig hörda: ”Nej! Det där är inte rätt! Den här vägen skall du gå.” Men känslan djupt därinne skriker: ”Neeej!”
Förnuftet talar lugnt och stila: ”lämna honom/henne. Det här gör dig inte lycklig.”,men i maggropen pulserar desperation och rädsla: ”Tänk om jag aldrig träffar någon ny! Vill ju inte vara ensam.”
Känslomenyn verkar emellanåt vara alltför stor och smakerna spretar åt alla håll, vilket mattar ut.
De flesta av oss kan bli bättre på att ta klivet ur vardagsomständigheterna, känslorna, fartblindheten och ta ett par djupa andetag, slå oss ned i den mjuka fåtöljen och likt en vis åskådare iaktta det hela från sidolinjen och fråga: vad behöver hända här? Blir mitt liv hälsosammare, lyckligare och djupt tillfredsställande av det jag nu är på väg att göra?
Om du har barn: ”skulle jag vilja att min dotter/son agerade på liknande sätt som jag nu gör?”
Det finns en pausknapp som vi alla behöver trycka på emellanåt. Det finns en plats inom dig som är kapabel att fatta kloka beslut. Att lära känna den delen av din person, är något av det viktigaste du kan göra för dig själv och dina närmaste.
Michael Larsen – livscoach
Ja, vad mer behöver hända .. Den frågan ställer jag mig hela tiden . Allt har egentligen redan hänt som inte borde ha hänt. Nu kommer det berömda MEN allt har sin tid , det finns människor i min närhet som säger vad väntar du på. Och jag kan inte riktigt ta på vad jag väntar på . Tack för att du skriver så bra /Linda