”En sak är säker – jag kommer aldrig mer att lita på en kvinna! Deras krav är ändå som vanligt – orimliga” tänker mannen som är skild sedan två år.
”Med den här kroppen är det ändå ingen som vill ha mig” suckar kvinnan och sträcker sig efter colan. Skålen med ostbågar är redan placerad i knäet.
”Undrar när de avslöjar vilken osäker looser jag är?”, viskar mannen i tankarna när han till synes självsäker och världsvan glider in på kontoret i sin Tom Ford kostym.
Det pågår en berättelse inom oss alla. Dialoger och scener som upprepas gång på gång – vissa lättsamma, fyllda av längtan och hopp, beslutsamma, romantiska etc. Hos andra är det allvaret, tragedin, anklagelserna och självförebråelserna som gestaltas.
Dag efter dag, månad efter månad som blir till år: tankarna som blir en del av oss, våra beteenden och identiteter.
En enskild tanke som passerar är ganska obetydlig. Kruxet är de som kommer tillbaka gång på gång, som förminskar och motarbetar våra bästa sidor. Den inprogrammerade ”Sanningen” om vår egen och andras oduglighet är förödande.
Tankar som upprepas över tid är otroligt potenta eftersom de har fritt körfält i våra hjärnor. Ingen ifrågasätter dem när går löst på oss.
Om mannen som inte litar på kvinnor bara hade släppt in ljus i medvetandet: ”vänta nu! Vad håller jag på med? Varför låter jag min smärtsamma upplevelse av att ha blivit sviken, färga min syn på alla kvinnor? Tänk om det finns någon där ute som jag kan ge mig hän till?”
”Jag har fått nog av den här skiten!! Min kropp skall inte få ta stryk för att jag känner mig olycklig. Jag är visst värd att bli omtyckt och älskad!!” Tanken tar tag i kvinnan där hon sitter i soffan. ”What the fuck håller jag på med!?”
”Vänta nu här! Bara för att min Mammas man kallade mig klen och oduglig i tonåren, behöver det inte vara sant. Varför skall jag gå runt och kämpa för att duga till? Jag behöver inte vara fast i bevisjakten för att vara någon.” Mannen i designkostymen sänker axlarna och ansiktet slappnar av. Något händer.
En dörr i medvetandet som ställs en aningen på glänt kan vara det som förändrar allt. Vi behöver avslöja det självdestruktiva samtalet på insidan och stoppa fartdåren i hjärnans fria körfält.
Vad ropar eller viskar du ständigt till dig själv?
Michael Larsen – livscoach
Mitt huvud säger att jag inte duger. Jag har hört det av X. Men jag duger, måste bara komma över rädslan att Xkan ha rätt. Visa mig själv att jag är värd att bli älskad. Kommer att bli det!
Är inte den dumma saken som inte kan städa, inte är en bra mamma och människa. Det är mitt mål.
Ge aldrig en annan person makten över din självbild och hur mycket/lite du skall tycka om dig själv. En person som trycker ner är ingen du vill ha i ditt liv. Visst är du värd mer än så?? Värme till dig.