En man har blivit känslomässigt svårt sargad av förhållandet med kvinnan som han efter flera års inre kamp lyckats avsluta: ”trots att mitt självförtroende var pulveriserat så orkade jag säga stopp till det här sjuka dramat.”
En kvinna har för första gången i sitt liv fått uppleva äkta kärlek: ”jag var livrädd för ännu en gång bli sviken och sårad, men han visar dagligen att han står vid min sida och älskar mig.”
Oavsett om det är kärlek vi möter, missbruk, härskarmetoder, psykopati, mänsklig storhet, narcissism etc. så finns det någonting som vi kan lära om oss själva. Även om vi likt mannen i exemplet ovan har varit på gränsen till vad vi orkar med, så är det möjligt att kunna le igen.
Jag läser era kommentarer, berättelser och frågor på bloggen och Facebook, och berörs av hur många det är som har utsatts för fruktansvärd smärta i sina relationer. Alla ni som har varit med om svek, lögner, emotionella övergrepp och manipulation, och samtidigt kämpar för att bryta sig loss från medberoende och andra inre låsningar. Tårar, hjärtats förlamning, en självkänsla som satts ur spel, och samtidigt finns ni där för era barn, familj och vänner. Jag ser hur ni uppmuntrar och stöttar varandra, er sårbarhet och ert mod. Känner förtröstan och hopp gällande mänsklighetens tillstånd när jag läser era ord.
Även om våra resor kan se väldigt olika ut – om vi är i ett förhållande, är singlar, står i kaos upp till knäna, är förkrossade, har lyckats hitta livsgnistan igen, av olika anledningar har fått hänga på oss skyddsvästar för att hålla andra på avstånd p.g.a. att tilliten fått ta stryk, äntligen har fått känna kärlekens milda fläktar mot ansiktet, så finns det någonting oerhört väsentligt att plocka med från våra möten med livet: ”vad kan jag lära av detta? Vad tar jag med så att jag kan möta framtiden på ett sätt som gör att mitt självvärde inte dribblas bort? Hur ser ett liv med integritet ut? Vilka människor berikar mitt liv? Hur kan jag behandla min egen person på ett sätt som gör att jag kan känna tillit till mina egna beslut – att jag är en god vän till mig själv. Vilket är det bästa sättet att använda min ovärderliga tid på?”
Michael Larsen – relationscoach
Vilket fantastiskt bra inlägg Michael!
Jag tillät mig bli pulvriserade i förra förhållandet.
Idag, 6 år senare, har jag samlat ihop alla delar av mig själv igen. Hela jag var ingenting då vi skildes, inget självförtroende och helt utmattad av för mycket slit med universitetsutbildning och familjeksrusellen. Jag såg inte ens att jag behövde avsluta mitt förhållande…så hemskt att upptäcka i backspegeln och mycket mer på den långa resan att hitta hem igen.
Men, nu är jag hemma och det jag bär med mig är att jag har tilliten till mig själv och kan glädjas av allt, smått som stort. Och med hjälp av vänner har jag lärt mig sätta gränser. Vilket är svårt för en driftig hjärtvänlig empat av stora mått.
Tack för allt Michael
Är en lång tid…..6 år…..att behöva samla ihop sig själv och kunna glädjas igen. Hoppas du inte behöver uppleva något liknande igen!