separation.se

Trygga, stabila, personer med ”position”, i normala fall självsäkra kvinnor och män som förvandlas till fullständigt kompasslösa själar. Ledsna, förkrossade, rädda, ensamma, arga etc. rusar vi runt eller förlamas i en bubbla. I fosterställning på ett golv undrande: ”händer detta på riktigt!? Hur skall jag orka?!”

Det finns kontraster till photoshoppade verkligheter. Ser de öppna samtalen, sårade hjärtan och utsträckta händer här på bloggen. Tårar som är på väg att spilla över underkanten till ögat. Känslor som inte vet var de skall ta vägen. Liksom vunna segrar.

Personer som är vana vid kontroll och alltid ror sina projekt i hamn, ställs inför någonting helt nytt när partnern inte längre vill. När orden: ”vi behöver prata”, uttalas. Då är det inte sällan för sent. Eller personen som under lång tid gått runt med tankarna på att lämna – skulden ständigt bredvid. Ett malande dåligt samvete och upprepade besvikelser.

En av de tyngsta insikterna (som jag själv fick känna på) är att den som en gång stod oss närmast, nu är den sista vi kan anförtro och söka stöd hos. Det som inte går att smälta måste smältas. Obegripligheter behöver tas in.

Att visa sig själv förståelse i kaoset är första steget ur det. Liksom att ha kloka människor omkring. Ställföreträdande jag som hjälper oss att hitta tillbaka till den egna personen.

Att härda ut den egna känslan över att inte kunna styra en annan persons beslut är grundläggande för att kunna stå stadigt igen.

När allt kommer omkring är vi människor. Både starka och i stunder fullständigt maktlösa. Att se och acceptera livets olika ansikten. Det finns något MER bortom ett olidligt nu. Jag lovar.

Tankar?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare