Det är lätt att skriva önskelistor gällande vad vi vill av ett förhållande. Vem söker inte en enastående kommunikation, förståelse, passion, kärlek, vilja till att finnas för varandra i alla lägen, humor m.m.?
Och ändå står vi där med drömmar utspillda över golvet, en klump i bröstet, frågor, frågor och åter frågor.
Vi blir kära i en dröm för att sedan börja leva med en verklighet. Varför känner så många sig ensamma ett tag in i tvåsamheten? Jag tänker på några olika förklaringar:
- Förälskelse och lust berusar så att vi inte ser klart. Vi missar HELA personen i ett töcken av längtan.
- Vi har inte en aning om vilka vi själva är och vad vi VILL PÅ RIKTIGT.
- Efter relativt kort tid in i relationen börjar vi dribbla bort oss själva och de djupare inre sanningarna. Om vi är tydliga riskerar vi ju att förlora den vi äntligen träffat. Önskan och emotionell GPS städas undan i glömskans garderober.
- Vi söker en partner att ta hand om, en trasig själ att reparera, så att vi kan känna oss betydelsefulla. Ensamhet blir närmaste vän.
- Vi vet helt enkelt inte hur man GER och TAR EMOT. Kanske är vi experter på att ge, men inte vara mottagare av kärlek. Eller tvärtom.
- Vi vet vad vi vill men inte hur man gör. Rädsla har intagit tronen.
Sitter på restaurangen med mina döttrar och pratar relationer, när min ena dotter kommunicerar fram orden med graciöst dansande händer: ”man skall få varandra att känna sig som bra människor tillsammans.” I bakgrunden hör jag en instrumentalversion av ”Magic” och kärlek i två sitter mittemot. Livet i ett hjärtslag.
Vad vill du på riktigt av en relation min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag vill inte tappa bort mig själv, jag vill inte acceptera något som i min värld är galet……Jag vill känna kärlek och gemenskap både i med och motgång, jag vill vara hela mig……..Måste bara berätta,
fick en underbar kärleksförklaring sent i går kväll. Jag hämtade dottern från en ungdomsgård på andra sidan stan. Vi åkte förbi en biltvätt för det är halva priset sent på kvällen. Hon pratade på i maxfart om sin underbara kväll, det hade varit så kul. Mitt i tvättens virvlar tystnar hon o säger: Jag älskar dig, mamma….Hur det än känns för dig så nu så blir det bättre, stunder som är oslagbart bra kommer igen. En riktigt God Jul till er alla som har det extra tufft o alla andra <3
Finns det något bättre? Kärleken som ens barn uttrycker. Blir berörd av din berättelse maja. God Jul till dig med:-)
Vad vill jag ha av/i en relation? Lätt att snabbt börja räkna upp vad jag inte vill ha…
Men när jag kommer till kärnan, så är det inte så mycket jag egentligen saknar. Men de få sakerna väger tungt..
Ömsesidig respekt.
Lika värde.
Ömsesidig tillit.
En önskan om den andres självkännedom och kontakt med sina känslor. Ömsesidig självrannsakan..
Frihet att uttrycka mina känslor, och att dom erkänns och bekräftas..
Då finns det iallafall chans attraktion och lust kommer på köpet….?
Då blir nästa fråga – vad för slags attraktion? När allt det du beskriver finns, kan ett verkligt VI ta plats.
Ah! Där sa du det jag inte riktigt hittade förut. Har inte riktigt känt det så konkret som nu. VI-känslan!!! Den saknar jag HELT. Det är ”du” och det är ”jag” och det är en maktkamp om rätt och fel hela tiden. Väldigt oattraktivt. Men VI-känslan… Det står högt upp på önskelistan…
🙂
Djup insikt av din dotter!
Ja, verkligen:-)
Attraktion gestaltar sig på så många olika sätt. Sexuell attraktion, åtrå, är starkt, men man måste veta konsekvenserna av det, om det inte signalerar ömsesidighet och respekt. Har själv upplevt och blandat ihop åtrå med kärlek. Visst det är en slags kärlek, men mest en drog om den saknar doft av tidigare nämnda. När vi saknar kärlek-längtar efter en livspartner r det lätt att förväxla och hamna i ett beroende av den personen som frambringar lust.
Våra val tror jag tyvärr ibland är ogrundade när vi går in i relationer. Vi har ju en benägenhet att attraheras av män/kvinnor som vi så småningom utvecklar negativa mönster med, och som egentligen inte utmanar oss mot det vi önskar. Jag själv har slutat värdera och försöker lita på min inre vishet om/hur jag väljer att förhålla mig till kärlek. Jag vet att ju mer jag känner kärlek till mig själv och universum(tillit) ju mer kärlek kan jag uppleva med en man.
Oj, va träffsäkert! Tack Cecilia.
Tack för dina kloka ord Cecilia. ❤️
Mitt i prick!
Och Michael, tack igen för din otroligt fina blogg och för att du delar med dig.
Önskar er alla en fin fjärde advent.
Underbart Cecilia!
tveklöshet, lyhördhet och att vi får vara dem vi är.
Och tillåta oss själva vara vårt mest genuina jag…
God morgon och riktigt skön fjärde advent!
Här står jag på tröskeln, till min nya resa i livet…
Jag håller som bäst på att forma det som är jag, relationen till mig själv.
Vad vill jag på riktigt ha, i den relationen? Vem är jag idag och hur har jag påverkats under alla mina år, i den relation jag lämnat?
Och…
så kommer då dagens fråga in, som en väsentlig del i min framtid.
Vad vill jag på riktigt av en relation?
Spännande fråga och tanke.
Känns ju som om det finns ett slags facit numera. Men då lurar jag nog bara mig själv. Det facit jag har, va ju i den fd relationen.
Vad blir det för summa, differens, produkt eller kvot, när jag står här idag? Jag är ju kvar… Det ligger hos mig och vem jag vill vara och hur jag vill känna mig, tillsammans med en annan.
Din dotter har en fantastisk formulering…det får stanna där idag… det är gott nog, att få varandra att känna sig bra tillsammans!
Varma tankar till dig Rebecca och tack för allt du delar:-)
Trevlig 4:e advent på er!
Det som känns viktigast för mig just nu efter att ha lämnat en lång relation och någon som jag varit ihop med hela mitt vuxna liv är den ömsesidiga kärleken. Att man verkligen älskar varandra och visar det på alla sätt och vis och i med och motgångar. Respekten, lyhördheten, tilliten och passionen är naturligtvis också viktig. Men älskar jag någon tror jag att detta kommer naturligt från mig. Men jag är i det läget nu att jag vill känna mig älskad och vill kunna älska någon! Man kan leva länge tillsammans utan att egentligen veta om man älskar, för så tror jag det har varit för min del. Jag vill också ha den där Vi känslan. Vill känna att jag hör ihop med någon, bara jag och han! Och inte bara för att vi har barn och hus tillsammans och ska vara den fina familjen.
Tack alla ni för så mycket klokheter!
Tack själv!
Vi delar på många gemensamma nämnare, Du och jag!
Skönt att veta att jag inte är ensam! Hoppas vi båda hittar det vi söker!
Tack själv Elisabeth – tror att det är det de flesta av oss söker; känslan av mening, sammanhang och tillhörighet. Värme till dig!
Ja vilka underbara kloka visdomsord det kommer från er alla som skriver på denna blogg, det berör mig djupt i hjärtat och ger mig också styrka och insikter och sanningar att ta med i framtiden .Önskar er alla en fin 4:e Advent.
Så generös du är Eivor – något den här världen behöver mer av. Önskar även dig en fin fjärde advent.
Klokt sagt av din dotter, hon verkar ha en fantastisk förebild och far i dig Michael och har säkert ” ärvt ” din förmåga att uttrycka sig så väl …:)
vad det gäller din rader ovan…det stämmer in på många av oss . Jag kan se i efterhand att jag inte var helt tydlig mot mig själv ” då ”. Men vi har ju resten av vårt liv på oss att träna !
Linda
Tack Lin! Fint sagt av dig – och jag har en förebild i dem. Tydlighet gentemot oss själva ger integritet.
”man skall få varandra att känna sig som bra människor tillsammans.”
Vilken underbar beskrivning på hur kärleken ska kännas när den är rätt!
Vilken klok dotter du har.
Fjärde advent, snart julafton.
Våra tre barn fick igår veta att vi skall separera. Den äldsta är 10år och frågar varför, varför, varför? Kunde ni inte ni väntat till efter jul…
Vad ville VI ha i förhållandet, vad ville jag ha? Vi pratade aldrig om det. Små barn att sköta, hus att renovera, aldrig tid för sig själv mm. Vi har inte fått varandra att känna oss som bra människor tillsammans, aldrig stöttat varandra.
Jag vill kunna vara älskad och samtidigt våga vara mig själv.
Tack Michael för denna blogg och alla andras fina inlägg. Det stärker mig genom min separation.
Det känns att läsa det du berättar- barnen, din f.d. familjen går igenom. Alla drömmar, skuld över det man missade se och höra…Många känner igen sig, så tack för att du delar Jonatan. Varma tankar till dig mitt i detta.
Jag känner igen mig Jonatan…..det finns ju tyvärr ingen bra dag att säga det här till sina barn, inget rätt läge…..Vi påverkas alla på olika sätt av att det är jul. Men det finns fördelar att man kamske är mer ledig och kan ta hand om barnen på ett annat sätt.
En god jul till er trots allt. Kram.