Vi kämpar med att försöka förstå hur hon eller han kunde lämna oss så plötsligt:
”För några veckor sedan fick jag höra att jag var mannen i hennes liv. Igår avslutade hon!”
”Hur kan han behandla mig så här och samtidigt säga att han älskar mig?”
Jag ser så här på det: människor känner generellt sett inte sig själva särskilt väl, och uttalar det som känns sant och riktigt för stunden. Ögonblicket kan vara romantiskt och dagen kan ha varit underbar, vilket får henne eller honom att säga kärleksfulla saker från en skön plats inombords. Men i det större perspektivet ser det helt annorlunda ut.
Vi är bra på att vara förälskade, men att älska… Att finnas där för den andre i den regniga novemberblåsten. Med bonusbarn, i matbutikens kö och vardagsgrå tristess. Där kan förälskelseruset kvävas av måsten och stress. Finns konsten att älska där nu?
Eller anknytningsmönster som skaver inombords: ”kom inte för nära för då förlorar jag intresset. Min programmering är att kärleken egentligen är en kamp för det ouppnåeliga. Attraktion är för mig lika med att aldrig nå fram. Emotionell och fysisk tillgänglighet får mig att tröttna. Jag längtar efter kärlek, men förstår inte mig själv!”
Fysisk smärta är på många sätt betydligt lättare att relatera till än psykisk. Ett slag mot nyckelbenet klingar av, men den emotionella frakturen kan hänga sig kvar i månader och t.o.m. år.
Vi pratar, vänder ut och in på oss själva och den andre för att få pusselbitarna på plats. Vi behöver ett mönster för att orka! Vi vill få ett kvitto på att vi inte förlorat förståndet i det obegripliga. Vi vill sitta och le med någon vid det där bordet-
Vår existens handlar om samhörighet och det ligger i vår DNA att söka kontakt. När den bryts abrupt hamnar vi i exil i våra egna själar, vilket kan vara något av det mes skrämmande som finns.
Risken för att bli sårad i relationer är en del av ekvationen, men låt dig inte avskräckas. Kärleken finns, men kanske inte i den personen som du vill att den ska finnas tillsammans med. Kärlek eller idealisering? Det ouppnåeliga får oss att sätta den andre på piedestal och göra oss till kärlekstiggare. Du förtjänar att få, inte bara ge och be.
Michael Larsen – relationscoach
Har gett väldigt mycket bekräftelse och kärlek under lång tid till tjejen jag älskar innerligt och satt henne främst under hela tiden, men ändå så är det aldrig tillräckligt! Finns alltid något hon hittar som inte är bra och/eller som jag sagt/gjort som får mig att känna att jag är otillräcklig! Ena stunden den är det väldigt bra och så från en dag till en annan så kan det vara väldigt dåligt och hon kommer med påstående om att jag inte ger henne den bekräftelse hon vill ha och att jag t.ex prioriterar min egen dotter framför henne och att jag aldrig kommer att förändras utan att jag alltid kommer att prioritera min dotter framför henne och det vill hon inte! Eller att jag är kall och hård i kommentarer för att jag inte har emojis med i meningen eller att jag skrivit något som hon upplever som kritik om jag inte har med bekräftelse i min kommentar.
Hon tar väldigt mycket men ger väldigt lite tillbaka förutom under vissa stunder! Hon kontrollerar vem jag pratar med och vilka vänner jag har i sociala medier. Ändå älskar jag henne enormt mycket! Vad gör jag för fel?
Men Daniel, hur kan du ens tycka att du gör fel?
Har fått höra så ofta att det är mitt fel, att jag är anledningen till, att jag gjorde eller inte gjorde si eller så…så att jag tänkte igenom allt jag sa och gjorde så att det inte skulle gå att göra fel. Men fel blev det ofta ändå enligt henne! Får man höra en sak ofta så tror man till slut på det!
Jisses Daniel! Finn dig inte i den behandlingen och sätt din dotter i första rummet så länge hon inte är vuxen! Vänd på det; om en vän berättade samma story för dig: vad hade du tyckt hen skulle göra då? Lycka till ❣️
Jag har alltid satt andra före mig själv så därför skulle jag säga åt min vän att bryta med personen och aldrig ha kontakt med personen mer! Men det är inte lika lätt att säga samma sak till sig själv! Speciellt inte när ens hjärta värker av kärlek för henne!
Har man barn så vet man att de är nr 1 , jag tror att din tjej är omogen! Jobbigt när man älskar någon & får den responsen! Tänk på vad som är viktigt
Jag uppskattar dina raka, klarsynta texter mycket Michael. Det är också väldigt befriande att slippa genusperspektivet. För just när det gäller känslor kan antaganden om ”hur män är” eller ”hur kvinnor är” försvåra förståelsen ytterligare.