De är oundvikliga: meningsskiljaktigheterna och konflikterna som förr eller senare uppstår. När smekmånaderna av förälskelse börjat klinga av. Förhoppningsvis har kärleksgrunden etablerat sig så pass mycket att det bär. Och visst är det möjligt!
Däremot finns det ingen som bara kan glida fram på sockervadderade genvägar, runt det emellanåt regniga och blåsiga relationslandskapet. Vi har alla med oss bagaget från förr; tidigare relationer, barn, personlighetsdrag, rädslor, försiktig, återhållsamhet och en massa annat.
Frågan blir därför:
Hur tänker du förhålla dig till att hon/han hade ett liv innan era vägar korsades?
Vår vägran att acceptera omständigheter och människor är oftast det största hindret. Problemet ligger alltså i den egna tankestrukturen.
Så här kan vi göra:
- Lyssna mer än du framhärdar ditt synsätt. I lyssnande, inkännande och agerande finns enormt mycket gott att hämta.
- Var tydlig med vem du är och dina värderingar: ”hold your ground” med en respektfull attityd. Uttala dina känslor och tankar utan pusha dem på partnern. Det är trygghetsskapande.
- Tala om för den andre hur viktig hon/han är för dig och att du har en vilja till att förstå. Försök aldrig ”vinna” en diskussion.
- Ligger det nära till hands för dig att vilja tvinga på andra din ”sanning”? Träna dig i konsten att backa. En av grundreglerna: analysera aldrig den du lever nära!
- Var en bra förebild för barnen i din/er närhet – jobba med att bryta negativa och automatiska beteenden från uppväxten. Hur är det t.ex. med impulskontroll och stresstålighet? Hur hanterar du frustration och ilska?
Våra liv som vi känner dem varar inte för evigt. Vi är här för att utvecklas, vara givare och mottagare av kärlek. Slösa generöst med din närvaro och omtänksamhet på dem som vill vara en del av ditt liv.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så tänkvärt inte bara i en kärleksrelation utan även i andra relationer med familj, barn, vänner, kollegor..
Just nu (har sem med mina barn) ger jag all min närvaro till mina tjejer, att hitta ett ny/vår grund att stå på. Hur vi ska leva vårat liv tillsammans hitta våra traditioner.mm.
Ha en fin fredagkväll
Kloka ord! Önskar ett förtydligande ang:
En av grundreglerna: analysera aldrig den du lever nära!
Tack
Därför att anlyserande av en partner skapar stora avstånd och får personen att känna sig förminskad. Det tar kål på romantiken.
Kan inte detta med analyserande av en partner bero på båda. Det finns personer som analyserar allt så som du säkert menar och det är oerhört jobbigt. Men mitt ex var så oerhört innåtvänd och tyst samt hade förmågan att anlägga en neutral mask. Tror nu i efterhand också att han ändrade åsikt lite beroende på vad han trodde att jag ville han skulle svara. Detta gjorde att jag tvingades att analysera, för jag vill gärna förstå och detta mådde jag jättedåligt av. Önskar i mitt nästa förhållande en person som kan kommunicera samt har en tydlig åsikt. När jag nu läser det jag skrivit här så är jag glad att han gick men jag älskar honom fortfarande och det kommer jag nog alltid göra. Tack för dina texter som får mig att tänka till!
Så var det för mig också Linda. Tvingades analysera mycket på grund av tystnaden som behövde tolkas.
Han lämnade mig utan någon direkt förklaring, vilket väl händer när personer inte är bra på att kommunicera.
Jag älskar honom också fortfarande. Har fruktansvärt svårt att tro att jag ska kunna möta någon ny. Men precis som du så tänker jag att det i så fall vore enklare med någon som delade med sig mer av sina tankar och känslor.
Ah, ja den är jag med dig i 🙂 ber om ursäkt för min otydlighet! Skulle vara tacksam om du ville ge mig några konkreta ex på vad analysera betyder i sammanhanget?
Här brukar det finnas många klocka människor och jag skulle behöva ett råd. Jag träffade mitt ex och vi båda känner starkt för varandra ännu och en stor attraktion. Jag föll för frestelsen och berättade hur jag känner för honom ännu och vi funderar nu på att eventuellt börja igen.
MEN. Allt det elaka han sagt tidigare till mig finns kvar inom mig. Vilken dålig partner jag är, att jag är inget i jämförelse med hans nya kvinna (vi var överens om att göra slut så det var inte pga henne vi avslutade, han träffade henne då det var slut men han har ändå velat säga det till mig), att han nu spelar i en annan division, aldrig skulle se åt en sådan alldaglig kvinna som jag är…..jag är bara en i mängden av alla hans knull. Vi har ändå delat många år tillsammans, dock inga barn tillsammans. Det finns många, många fina sidor hos honom. Detta är det enda negativa med honom att han sårat mig mycket men jag tror det beror på frustration över att han inte fått den relation med mig han velat. Att vi inte nått varandra.
Jag älskar honom trots allt men inom mig gnager känslan av att han inte älskar mig. Kan man säga så här då till sin partner? Jag vet att han tycker om mig och känner attraktion till mig – vi har också mycket fint tillsammans. Han har det jag söker i en man och vi har vänskap och passion. Jag är rädd att inte hitta detta i en annan man. Jag har varit singel ett halvt år och inte träffat en enda som väckt mitt intresse.
VAD ska jag göra? Ge oss en chans till som jag tror vi båda vill. Eller finns det för mycket negativt som sagts som gör att det inte går. Det känns svårt detta!
Känslor är en sak, men vill du leva ditt liv med någon som tycker att du är alldaglig och säger såna saker om dig?
jag skulle inte, men det är inte mitt beslut, kolla bara att du inte ljuger för dig själv….kom ihår att elakheten finns där, kanske du inte lärde dig första gången och därför vill igen, men är du säker? bara du kan veta, lycka till
Jag analyserade allt när exet hade gjort slut. Tror att jag gjorde det till minsta beståndsdel.
Det han hade skrivit och sagt. För att jag Försökte hitta något hopp i något av det.
hög igenkänning 🙁
Jag är en man på 50 år så här långt haft, som jag tycker ett fantastiskt äktenskap! För några veckor sen berättade min fru att hennes känslor för mig hade svalnat och hon hade sen en tid tillbaks träffat en annan som har ALLT som inte jag har enl henne! Intresse för henne, snygg o vältränad kropp, ja allt som jag enl henne inte har! Hon har dessutom träffat honom nåra gånger , o de har haft sex, berättade hon! Hela min värld o tillvaro e nu fullständigt krossad! Har berättat allt för en tjejkompis till mig, utan hennes stöd hade jag nog varit heldrunknad nu.
Hon bjöd in mig till den här gruppen.
Läser allt på denna grupp, den är ett jättestöd, för mig nu, känner igen så himla mycket, synd bara att man inte läste detta, innan detta hände!
Läser att det är ofta tjejerna som tar tag i saken o avslutar relationer.
Men jag känner att : borde inte tjejerna förvarna lite mer, så karlen fattar att tjejerna inte är nöjda i en relation, istället för att bara ge upp relationen??
Min fru har nu världens huvudbry, hur göra. Avsluta med mig o gå vidare med drömprinsen…, fast hon då vet att hon skulle bli helsågad av nuvarande umgänge pga sin otrohet.
Eller försöka sansa sig o ta en dag i taget i nuvarande äktenskap o se till allt som ändå är bra i det, behålla vännerna osv.
Just nu undviker hon mig när vi möts i hemmet, förmodligen pga, skam, dragning till drömprinsen osv.
Jag älskar min fru , så himla mycket!
Kommer nog aldrig att hitta en som henne igen, hon har allt!
Hur gör jag? Försöka reparera eller gå vidare? Ensamheten skrämmer mig så enormt!
Hoppas på många råd!
Till sist, tack alla ni som skriver, ni är fantastiska!
Hur gör jag?
Fråga vad hon vill ha och behöver i er relation och hur du kan visa henne och ge henne det?
Vet inte, men tänker att det lätt bara rullar på utan att man känner sig bekräftad i sin relation..och då kanske man tror det handlar om att man behöver någon annan istället för något mer i den relation man är i?
Kämpa!!!! visa henne vad du vill tydligt, skit i drömprinsen du kan slå honom! men gör det NU och prata, prata prata om småsaker visa ditt intresse och förklara hur du tänker och känner i alla små detaljer…..lycka till
jag är en hetlevrad personlighet så jag har jobbat med impulskontroll sen jag började visa känslor, för jag förstod att reaktionen jag hade inte gav det önskade resultatet…. jag kan därför bli jättearg och inte med en min visa ngt och jag kan vara tyst, men då måste jag gå……..för annars måste jag få säga vad jag tycker och känner! och när folk förstår att jag inte ändrar min åsikt för att de vill det så har jag antingen en strid, en maktkamp eller utfrysning och idiotförklaring att ta itu med……..och jo jag kan vara väldigt tydlig med vad jag anser är bra för ngn och inte, speciellt om jag tycker om personen, men jag vill inte tvinga ngn till ngt de inte vill dock blir ju jag mycket besviken om de provar ngt jag har föreslagit är bra för dem, och de får en bra och tydlig reaktion av det och sen säger; näe jag ids inte hålla på med dethär……….nähe säger jag då, påpekar reaktionen och min besvikelse och sen pratar jag inte mer om det……..men känner mig alltid ledsen….och stress kan jag nog tåla en hel del av, jag har många växlar att dra på i de situationerna………och jag vet hur det är att backa, både för att jag inte kommer ngn stans och för att budskapet inte når fram……..:/