Ett av det mest grundläggande i att vara människa är behovet av att känna sig förstådd. Det är en av anledningarna till varför vi skapar film, musik, teater, lämnar avtryck i sociala medier etc. En djup drift av att få kommunicera och nå fram till andra. Motsatsen skyr vi likt pesten.
I mikrovärlden, i parrelationerna är det rena dödsstöten när det saknas en mottagare, någon som uttrycker: ”jag finns här och jag ser dig.” När relationen är färsk, är det som om vi befinner oss i en romantisk bubbla av oändliga drömmar och möjligheter. Du och jag på en mjuk vit sandstrand med en soluppgång som känns evig.
Jag ser det gång på gång i mitt arbete och privat: kvinnor som lämnar och män som står där med en smärtsamt förvånad min: ”vad hände? Jag som gjorde allt för henne. Kvinnor är oberäkneliga.”
Frågar du henne: ”jag försökte nå fram – gång på gång, men han lyssnade inte och till slut fick jag nog. Jag kände mig ensam med honom. Han missade de små gesterna.”
Min älskade Pappa säger: ”den stora utmaningen ligger inte i att träffa någon. Det är relativt enkelt i jämförelse med att behålla henne vid sin sida. Om man börjar slappna av för mycket och slutar anstränga sig, är det kört.”
Min största läxa när det kommer till förhållanden kan sammanfattas i en enda mening: gör aldrig, under några omständigheter, så att personen vid din sida känner sig ensam i ditt sällskap.
Läser era kommentarer på bloggen/Facebook och slås av hur erfarenheter formar våra ord och tankegångar. Det är otroligt berikande att se. Tack för att DU gör den här sidan dynamisk och levande! Det är ovärderligt.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack så himla mycket till dig oxå Michael 🙂
Jag är så glad att jag har kunnat uttrycka mig i din blogg o även på fb. Ett av min inlägg blev visst väldigt omtyckt… Visar antagligen på att vi har det lika, vi människor. Lika men samtidigt olika 😉
Tack igen för ditt jobb ! Det behövs män som tar upp detta ämnet.
Ha solig helg! Mvh/Mari
Ja, så är det Mari – det vi ger ut, kommer tillbaka:-) Tack för dina uppmuntrande ord. De inspirerar. En fin helg till dig med.
Känner mig så igen i det du skriver, i början är man i en bubbla, ALLT är möjligt….. Jag har en fråga, vad skulle ni ha gjort om ni hemskt gärna ville börja m ett fritidsintresse ( gärna tillsammans ) för ha ngt gemensamt, men du får inte för din partner! Pga det ej finns tid ( anser han) för dyrt… Vad skulle nu ha gjort? Nyfiken…
Där det finns kärlek, finns det tid. Resurserna ser man till att ordna – tillsammans.
Tack för svar! Han blir jättesteg när jag tar upp det! Vi har inte tid o pengar säger han! Spelar ingen roll hur jag försöker, orkar o vet inte ens vad jag ska svara tillbaks. Han spelat däremot(men det är jobbet som betalar). Tack Michael du har så sunda värderingar o synsätt, känner ibland att jag inte vet snart vad som är rätt eller fel…..:(
jag kan bara instämma i att du lägger ner ett enormt arbete med bloggen och din värme du gder till alla, den är ovärderlig !! Många kramar !
Tack Lin! Det ger massor med energi när personer som du skriver och uppmuntrar.
Helt rätt Michael! Fast att jag är man
Finns självklart kvinnor som också behöver tänka på detta. Är dock oändligt mycket vanligare att det är vi män som missar lyssnandets konst. Tack för att du kommenterar.