Kärleken eller det vi ibland tror är kärlek till en partner, gör att vi är beredda att gå väldigt långt innan vi klipper banden till det nedbrytande. Om vi ens klipper överhuvud taget. Avståndet mellan förnuftsmässig förståelse/självbevarelsedrift och förföriska känslor är inte sällan milslångt: ”vet vad jag borde göra men det är så fruktansvärt svårt! Jag är fullständigt paralyserad!”
”Tänk om allt är mitt fel och jag gör ett misstag som går min väg?”
”För det mesta är hon väldigt kärleksfull, men kan inte lita på henne. Vår historia har grumlat allt!”
Ibland är det omvänt – vi springer vår väg även om partnern egentligen skulle kunna vara enastående bra för oss. Gamla sår som triggar flyktbeteenden.
Ett intellekt som säger: ”visst kan människor vara pålitliga”, men ett omedvetet som förföriskt bekant viskar:
”varför ta risken? Egentligen vet du att ingen är att lita på.”
Jag ser även människor gå in i förhållanden som de redan på förhand vet inte kommer hålla. Logiskt? Ja, psykologiskt sett – en person som utsatts för tidiga svek, och/eller, gång på gång längs med livsvägen stött på besvikelser, kan ha konstruerat ett härdat skal. Vad gör vi inte för den emotionella överlevnaden?
Relationer som enbart bygger på sexuell attraktion, praktiska överenskommelser eller någon form av social uppvisning (”se vad lyckad jag/vi är!”). Problemen uppstår när hjärtat inte är med. Det kan hålla så länge en av parterna inte börjar känna efter alltför mycket. Om så sker, är loppet kört.
Det går inte ha en hel relation utan att hjärtat är med. Våga utsätta sig för risken att bli sårad. I tilliten blottar vi den nakna halsen. Både skrämmande och fantastiskt mänskligt. Sårbara och kraftfulla i några andetag.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Ja precis som du skriver, tänk om allt är mitt fel och gör ett misstag som går min väg. Jag känner att jag kan liksom inte vara mig själv i hans sällkap. Ändå tycker jag så mycket om honom, och han mig. Jag kan kanske verkligen jobba på att vara mig själv till hundra procent. En fråga som jag inte finner svar på är, varför kan jag inte riktigt vara mig själv? Jag kommer på mig själv att jag berättar inte allt som jag har att berätta. Jag har svårt att säga att tex att på lördag ska jag träffa mina tjejkompisar..osv. Han säger inget om det gör inget…men framkallar en sådan känsla hos mig som gör att jag undviker att göra vissa saker för det blir enklare att slippa berätta.
Ja det är ju bara jag som kan göra något åt detta…
bra slutsats! Lycka till! <3
Precis samma här! Känner mig alltid fel och har jättesvårt att fråga om saker. Även små skitsaker tar emot. Då tänker jag ju att det måste ju vara jag som har problem?! Sen finns det ju annat som vi båda behöver jobba på, helt klart. Men vissa saker tror jag ligger hos mig.
Ja, tänk va rädsla ställer till med i våra liv 🙁 Det leder ofta till dåliga beslut…å tänk så MÅNGA som lever sina liv i kamp istället för i flow. Livet är ju så kort. Vi borde göra ALLT för att kunna NJUTA av det. Å då måste vi ju välja en väg som gör det möjligt!!! Jag har verkligen bestämt mig för att sluta stressa å kämpa å istället NJUTA så mycket jag bara kan. Världen är ju ett smörgåsbord, varför äta av den dåliga maten när det finns så mycket gott! 😀
Det handlar kanske om att VÅGA välja och välja bort. Bestämma sig för vad man är värd. Släppa taget å känna tillit till att det vi vill ha å är värda är fullt möjligt att hitta/skapa där ute. Det kanske handlar om MOD och att bestämma sig för hur man vill leva!!!
Undra hur världen skulle se ut om ALLA vågade släppa taget om sånt vi VET inte är det bästa för oss?
Jag menar förstås när vi försökt tillräckligt…inte att vi ska fly från allt när vi möter motstånd, då kan vi ju i första hand se det som en utvecklingsmöjlighet! 😀
Som att se sig själv sitta mellan dina ord! Jag sitter där, vill bort, bort. starta ett nytt liv med min dotter. Slippa maktkampen, slippa kämpandet om att få behålla sin integritet, personlighet- sitt jag! Slippa emotionella krig, besvikelser……svek.
Vet inte Hur jag skall ta mig ut. Orkar inte kämpa ensam om att vi skall överleva som familj inom alla områden medan partner bara lever i JAG form! Det går inte att ”diskutera” för då blir det krig i huset och till slut personliga påhopp, och som ni andra redan har nämnt lite grann- kanske är det jag ändå som förstorar allt och allt som hör till?
Tack för att Ni ”lyssnade”:)
Känner exakt igen det Ewa, så har jag levt i 16år och är på väg ut först nu. Har tagit en lång tid för mej att fatta att det är inte mej det är fel på, utan lever med en extremt manipulerande man som måste vinna alla situationer, argument, maktkamper, och tar för sej själv på min bekostnad. Har äntligten fattat att jag inte kan ändra honom efter att ha läst några bra böcker om manipulerande människor och äntligen fattat vad alla hans konstiga och för mej obegripliga beteende går ut på. Bara en sak: att han måste vinna varje situation, argument och alltid få sin vilja igenom. Allt på bekostnad av min självständighet och självförtroende eftersom han systematiskt isolerat mej och genom åren slagit ner mitt självförtroende genom att alltid tala om för mej hur okunnig, oduglig, dum osv. jag är.
Jag är i sista stadiet av min förberedelser för skilsmässa. Vågar inte ta några risker eftersom jag inte vet hur han kommer att reagera. Har förberett mej med att flytta ut vissa saker, skaffa lägenhet, eget bank konto och har kompisar som stöttar. Nu är det bara kvar att släppa bomben, som jag vet kommer att utlösa krig, men vet att det är något jag måste gå igenom för att äntligen kunna leva ett självständigt och autentiskt liv.
Tack Michael!
Behövde verkligen läsa just dessa rader idag.Valde att lämna ett osunt förhållande för 2 månader sedan och pendlar idag väldigt och ställer mig ofta frågan….Gjorde jag rätt? Mentalt visste jag redan för 1 år sedan att det var ett ” lönlöst projekt” men hjärtat ville inte riktigt köpa mina argument,det vill det fortfarande inte.Fick tipsen om din sida ganska nyligen och läser härinne varje dag och det lindrar mycket 🙂
Anledningen jag skriver ” Lönlöst projekt” är att jag som många andra föll för en man med Narcissistiska drag/ personlighets störning. Vet inte om du tagit upp detta ämne Michael?
Jag ville verkligen få förhållandet att fungera,förlät,bad om ursäkt fast det skulle egentligen vara han som borde…Allt för husfridens skull.Bara jag är kravlös håller jag nog honom på gott humör en dag till.Ifrågasätt inte och för guds skull säg inte emot !!! Förvänta dig aldrig en ursäkt ifrån honom när han varit elak/gjort fel.
De emotionella såren han orsakar med sitt arroganta själviska sätt får du alltid plåstra om själv.Tårarna som rinner på din kind bekommer honom inte då det inte har med honom att göra.
När du är som längs ner på botten så lyfter han upp dig med sitt otroligt charmiga sätt…..Och så börjar det om och om igen !!! Tankar som, jag överdrev nog, det var nog inte så farligt och jag älskar ju honom. Förvirring och kaos och den dagen när du inte orkar mer, då du är helt nedbruten psykiskt och fysiskt och hela ditt inre ropar…..Spring härifrån så fort du kan !! Inte ens då förstår du hur osunt ditt förhållande varit för du är så hjärntvättad. ALLT har ju varit DITT fel hela tiden…Han har ju aldrig gjort något fel.
Dessa relationer är extra svåra att bearbeta/ lämna och komma över !!! Det tar tid och kräver en stöttande klok omgivning som kan bekräfta att man inte är så galen som HAN fick dig att tro.Att man inte kan må bra i en sådan miljö och att man är värd så mycket bättre.
Min stora fråga till mig själv som jag måste svara på är….Hur kan man sakna någon som gjort en så illa ??? Vad är det man saknar ?? Vad fanns det i den relationen som jag vill ha tillbaka ??
Jag tror man saknar det som aldrig fanns….Det som aldrig blev VI…..
VA STARKT ATT DU TOG DIG UR DET!!! Du är KLARSYNT trots dina känslor! Låter dig inte luras!!! BRA JOBBAT!!! HÅLL FAST VID DETTA!!! Du har HELT KLART fattat ett bra beslut!!!
VA STARKT ATT DU TOG DIG UR DET!!! Du är KLARSYNT trots dina känslor! Låter dig inte luras!!! BRA JOBBAT!!! HÅLL FAST VID DETTA!!! Du har HELT KLART fattat ett bra beslut!
VA STARKT ATT DU TOG DIG UR DET! Du är KLARSYNT trots dina känslor! Låter dig inte luras!!! BRA JOBBAT!!! HÅLL FAST VID DETTA!!! Du har HELT KLART fattat ett bra beslut!
Men HJÄLP! Vad hände nu?! :-S
Tack Petra !!
Lite kraft hade jag nog kvar som han inte lyckats stjäla 🙂
Man ska inte lita på allt man tänker, sa en klok vän……☺
Gud! Det kunde lika gärna varit jag som skrivit de orden du delat… Vad händer med oss när vi träffar dessa män? Det är riktigt otäckt! Hellre än att”ge upp” offrar man sitt eget välmående och sunda förnuft för de här egoistiska männen utan empatisk förmåga.. Denna undran om det är mig det är fel på? Allt kanske är mitt fel.. Jag anstränger mig kanske inte nog mycket… Jag borde vara mer förstående, följsam osv osv.. Sorgligt
Allt kom inte med??
Ville säga att jag är glad att du ( och jag) tagit oss ur det, att det måste gå att ta sig ur deras kladdiga nät och nedbrytande gift.
Kram till dig!
Tack Charlotta!
Visst är man stark som tagit sig ur deras ” nät”.Jag har bara så extremt svårt att förstå hur en man kan vara så fruktansvärt uträknat elak ? Allt verkar vara så regisserat. Först verkar dom jätte intresserade av vem du är som person och sen utnyttjar dom den informationen emot dig. Det gick aldrig att visa sig sårbar i den relationen för då vändes det till att man hade dålig självbild mm.Kusligt !! Allt som ska vara grundstenarna i ett förhållande fattas med denna typen av man.Tufft att lämna men jag kommer nog tacka mig själv när jag hämtat mig 🙂
Jag tycker det är vansinnigt intressant att läsa allas historier. Tack för det! Å tack Michael för att du hela tiden ger mig saker att provat om med min nya kärlek! 🙂
Jag tror att rädslan av att inte duga, dålig självkänsla mm mm gör att vi kvinnor, och män såklart, tar på oss offekoftan och TILLÅTER oss manipuleras och styras.
Det är svårt att förlåta sig själv för den skada man har åsamkat sig själv genom destruktiva förhållanden. Men man dras till det man är trygg med, hur konstigt det än kan låta……
Ofta har det ju med en själv att göra, vilka män/människor man träffar. Att man till och med kan sakna den som man tycker inte behandlar en med respekt och kärlek, tyder ju på en viss respektlöshet mot sig själv. Jag har hela mitt liv haft det ena skitförhållandet efter det andra, men äntligen lyckats, med hjälp såklart, hitta MIG och vet vad jag är värd. Fina människor!! Va inte en bricka i nån annans spel, bestäm själv vad som är ok och inte…..Jag följer och läser fortsättningsvis om era liv och framtida storheter…. Kram på er allihop!! ☺
Väldigt kloka ord eva-lill! Starkt av dig att lyckas bryta ditt mönster och stå upp för den du är.
Charlotta
så spännande du skriver! just det här med att det alltid är två sidor på ett mynt, det ställer till allt!!!! Känner starkt att det är just så för mig, jag vet att jag har utvecklats mycket i det här förhållandet, att jag lärt mig att det finns killar man kan lita på, att han inte gör som dom jag haft förut har gjort att jag lärt mig att stanna upp och reda ut saker, isf att gå i försvar och dra! Han har hjälpt till med alla de rätta sakerna, få vardagen att fungera, ett hus att bo i, han är villig att ta och få hjälp för att det ska bli bättre……och ändå, varför behöver det bli bättre? varför har det blivit sämre? Är det mitt fel? kanske, jag vet inte? jag vet att jag inte jobbar lika hårt på att det ska vara så perfekt längre som jag gjorde i början?? (av flera orsaker inte alla dåliga) visst utnyttjar han sina dumheter mot mig, men gör inte jag det också? vi vet om dom och hjälper varandra med dom……så vad vill jag? vad är jag värd? bättre? jag vet inte om det finns?? vad jag vet är att sämre finns, dom har jag provat…….Jag kanske ska fokusera på mig och låta honom ta sig ur sin svacka litet på egen hand? det tar så lång tid bara….
Ännu något tänkvärt ifrån dig.Att stänga av sitt hjärta är förödande. Känner igen mig i det du skriver. Överenskommelser och en fasad utåt av att allt funkar…ha en fantastisk dag alla ni. Och låt hjärtat vara med.
Alla ni kloka härliga människor här inne och alla fina inlägg från vår mentor! Tack!
Jag har själv skadats av så många förhållanden och det började redan hemifrån som kanske inte heller är helt ovanligt.
Dock tycker jag också att allt försvåras eftersom man ju kan tro, vara rädd att, man kanske själv är den som många ggr är den felande i förhållandet? Om han uppriktigt tycker att man är fel, överdriver, är överkänslig och allt vad det är. Om han tycker att komplimanger är onödigt, något han inte är van vid osv. Om han tycker du är den som söker konflikter osv. Hur vet man då att han inte har rätt? Han är ju så övertygad, så nöjd med sig själv och ser inga fel i sig själv! Då ifrågasätter man sig själv också. Man vågar inte. Man tror att hela skulden ligger i en själv. Man blir mindre och mindre, anpassar sig mer och mer, kräver mindre och mindre och till slut vet man inte om man kan kräva något alls. Bara vara tacksam att någon vill ha en alls. Där är jag. Det är över. Jag gav och gav och ägnade hans barn mer uppmärksamhet än han själv. Ändå lämnar han. Utan förklaring. Jag var inte ens värd det. Hur ska jag våga igen? Vad kan jag kräva? Hur hindrar jag mig från att låta mig förminskas igen, känna mig värd att älskas?
Ja usch vad svårt det är…. ☺ Flera händelser hjälpte mig, terapi, vänner som svek där jag var tvungen att ta ställning…för mig..! Att sluta vara till lags ….Jösses vad övning det krävs. Det är hjärnan och invanda tankar som spelar en spratt, TROR jag iaf……Men man får hitta sin egen metod. Alla är värda det bästa!!!
Känner verkligen med dig Sofie ser och din mänsklighet i frågorna i slutet. Värme.
Denna text träffade mitt i prick…därför att jag vet att jag borde tänka logiskt istället för med känslorna och hjärtat.