separation.se

Om du fortfarande älskar personen du levt med och om hon eller han valt att lämna, är det ett slag mot självbilden som för de flesta är enormt svårt att ta in. Vi har inga verktyg för sådant. Vem kan läsa sig till hur man överlever ett icke frivilligt avslut?

Många, många, (många) dagar efter att ni gått skilda vägar kanske hoppet fortfarande ropar: ”kan det bli vi igen? Vad kan jag göra? Kan jag ställa allt till rätta igen?”

Först av allt – det finns ett par olika anledningar till att varför vi kan ha svårt att släppa taget om hoppet:

–  Kärlek

–  Fixering

–  En kombination av båda

För mig handlar KÄRLEK till stor del om viljan att GE, där några av ingredienserna är lyhördhet och avslappnad ansträngning för en annan.

FIXERING handlar om att vilja HA något (i dess förvanskade form) – till nästan varje pris. Vi får kanske näring genom lite uppmärksamhet från exet, en kommentar som vi tolkar till vår fördel: ”Han/hon skrev detta. Finns kanske en väg ändå?”

Det är VÄLDIGT mänskligt att hålla kvar, men det kan också lätt spilla över till det destruktiva. Stalking t.ex. är kombination av extrem kontroll och självutplåning. Att i det oändliga anklaga sig själv är en annan nedbrytande väg.

Hur vi hanterar separationer har sina rötter i tidiga livsupplevelser och vilket nätverk vi har omkring oss idag.

VI HAR ALLA UNIKA UPPLEVELSER OCH ATT JÄMFÖRA ÄR MENINGSLÖST.

Vi människor är fantastiskt komplexa varelser och därför är BÅDE OCH krafter ständigt närvarnade. Ena minuten kan vi känna oss starka och beslutsamma, för att i nästa vara uppmärksamhetstiggare som förlorat all värdighet. Pendlande mellan värme/saknad och ilska/stark vilja till avstånd från den som sårat.

Jag har nämnt det tidigare: GE INTE AV DIG SJÄLV TILL NÅGON SOM INTE ANSTRÄNGER SIG FÖR ETT VI. ÄLSKA ALDRIG PÅ BEKOSTNAD AV KÄRLEKEN TILL DIG SJÄLV.

Lätt att säga, men vad är alternativet? Grå skuggor av personen på insidan? Billiga karikatyrteckningar av oss själva från något torg?

Till er som undrar: ”finns det möjlighet att det kan bli vi igen?” Ja, ingenting är omöjligt om det finns gnista kvar – en glödbit kan starta en skogsbrand. MEN det är aldrig värt priset om du tappar bort dig själv på vägen. Håll isär begreppen kärlek och desperata behov (två totalt olika universum).

Det är inte enkelt kära bloggvän! Jag vet hur det är att hänga i tomrummet och inte vilja/våga/orka koppla loss syreslangen. Du kommer att kunna andas på egen hand även om du är rädd för hur du skall klara livet utan honom/henne. Det finns många fler dörrar att öppna och du kommer att bländas av solljus igen (nej, det är ingen klyscha).

KATEGORI – SEPARATION

Michael Larsen – livscoach och mental tränare