Mina klienter är/varit där, vänner och jag själv har befunnit mig på den emotionella skuggplatsen: ”jag ger mycket mer än vad jag får tillbaka.” Det gör ont och man känner sig ständigt otillräcklig.
Inledningsvis kan det se ut så här: vi ger stort – får lite tillbaka – ger ytterligare lite mer till nästa gång – får sparsamt tillbaka – börjar tvivla på oss själva: ”är det något fel på mig?” Kämpar ytterligare, vilket nu börjar ta på självförtroendet. Det sker saker som är motsatsen till bra. Det sargade förtroendet för egenvärdet gör oss väldigt kompromissvilliga.
Partnern börjar ta oss för givet och ser en ”needy” person. Vi vet själva åt vilket håll det börjar dra men kan inte hindra spiralen nedåt. Vi har gett så mycket att självvärdet lagts utanför och respekten för Jaget är på utförsäljning.
Det går att stoppa detta genom att börja ge till dig själv. Ställ rätt frågor på insidan: ”varför ger jag när inget kommer tillbaka och hur kan jag byta riktning? Hur vill jag se på mig själv om 6 månader från nu? Vad är riktig kärlek?”
Träna (även om du hatar det – kommer att lossna), läs några stärkande meningar dagligen och börja göra EN sak väldigt rätt. Sakta, sakta sköljer vågor av självförtroende upp på stranden och utplånar de negativa meningarna (det vi säger till oss själva i tanken) som skrivits i sanden.
I don’t trust people who don’t love themselves and tell me, ’I love you.’ … There is an African saying which is: Be careful when a naked person offers you a shirt. – Maya Angelou
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack för ännu en fin text, Michael!
Det är svårt att se klart på livet när man hela tiden kämpar för att vara den ”perfekta” partnern. Man vill göra allt för den man älskar men hur mycket man än gör, så känns det som om det aldrig blir tillräckligt. Man vill gå gärna ha bekräftelse men man blir bara en jobbig och klängig person. Man tappar respekten för sig själv, självkänslan försvinner. Partnern tappar definitivt respekten för en!
Jag har äntligen nu börjat inse vilken del jag hade i det hela. Men det nyttar ju inte att tänka ”åh,om jag bara hade gjort si eller så…” Jag får försöka ta detta som en nyttig och dyrköpt läxa och erfarenhet och försöka jobba med mig själv för att bli den person som jag faktiskt vill vara. Det kan ju låta enkelt men det är det inte, det vet alla som är eller har varit i denna situation.
Håller helt med dig cj – en dyrköpt läxa, men alltid två i ett förhållande och det är sällan felet ligger hos en. Ditt ex kunde kommunicerat kring vad han önskade annorlunda. Den här sortens händelser kan göra oss till ännu bättre personer. Värme till dig.
Åter igen sätter du ord på mina erfarenheter…tack fantastiska du.
Ha en bra dag 🙂
Visst är igenkänningsfaktorn viktig GJ? Läkande att kunna spegla sig i andras erfarenheter. Önskar dig detsamma:-)
Michael,
Det gjorde ”ont” att läsa dagens blogg, för det VAR jag!
Men, det var även skönt att läsa Dina ord för det är SANT;
jag läste några stärkande meningar dagligen och jag gjorde EN sak väldigt rätt – och sakta, men säkert, fick jag upp näsan ovanför vattenytan igen, så nu kan jag åtminstone andas…
”Hur vill jag se på mig själv om 6 månader från nu?”
Önskar jag kunde sätta någon form av ord på det hela, men när man har förlorat sig själv i så mångt och mycket under så lång tid blir det svårt…
Jag VILL se mig som en person som är NÅGON!
Någon som är älskad för den jag ÄR – förbehållslöst…
Jag vill älska någon – förbehållslöst…
Utopi?
Drömmar?
Hur kommer jag dit?!
Efter en sådan ”krasch” som jag varit med om, tappar man både fotfästet och tron i/på livet och blir ”lost”…
”Vad är riktig kärlek?”
Vad är DIN definition på ”riktig kärlek”?
Varma hälsningar Christin
”Ont” kan öppna dörrar till bättre vyer – bestämt mig för att tro på det och erfarenheterna talar för det Christin. Det tar TID att komma på fötter. ”Riktig kärlek” att ständigt vilja den andres bästa och att det kommer från en plats inombords som är självälskande. Utopier är till för att förverkligas – det är gåvan som vi människor fått: förverkliga det ”omöjliga.” Säger inte detta på ett svävande sätt, utan för att facit ser ut så. Varma hälsningar till dig med.
Åhhhh vad lätt är det vara säga och skriva och till och med låter väldigt lätt att läsa! Hur kan jag se positiv? Jag älskar honom och var beredd att ge mer allt jag kunde, men hans kärlek har tagit slut!!!!! Hur är det möjligt, för mig är det väldigt väldigt svårt att förstår, acceptera och bara se ljuset i det mörka tunneln:-( måste lägga till att har inte självmordstankar överhuvudtaget vill leva och vara lycklig, glad och positiv för våran dotters skull och min skull?men HUR??? Jag har inte valt det och ändå har jag skuldkänslor att allt var mitt fel! ( jag har varit trogen under hela vårat förhållande , jag älskar honom,) det gör verkligen ont i hjärtat,livet är så fruktansvärt orättvis!!!!! Förlåt vill inte vara negativ men för mig är det väldigt svårt och förstår allt som händer runt omkring mig och ändå måste jag se positiv HUR? Tack / Maja
Styrkekramar Maja. ….jag vet precis hur det känns. ..
Maja – det går inte bara att bestämma sig för att tänka positivt- måste först få sörja. De tar tid och man får resa sig upp, om och om igen. Förstår hur du känner det, har själv varit där och det är en hemsk känsla, men lovar dig att det en dag kommer kännas bättre. Tid och vänner omkring dig. Varma tankar.
Inga vänner Michael! Kollegorna bara och man kan inte prata mycket och visa mycket känslor för de heller då är jobbet o fara( det blev så tyvärr ) sen vill jag inte heller förstöra för andra lyckliga med mina negativa nedstämmande tankar och ord!
Förstår precis hur du känner, Maja! Livet går vidare precis som vanligt runtomkring, men själv är man totalt tillintetgjord. Sitter där och fattar absolut ingenting. Varken kan eller vill acceptera! Den känslan är så stor och så svår och det känns som om man aldrig ska komma vidare. För mig har det gått lång tid men jag sitter fortfarande fast i detta. Har jättesvårt att gå vidare.
Sänder många kramar till dig, Maja!
Precis CJ! Det känns som om jag kommer aldrig någonsin ur detta? Är det verkligen möjligt att vara glad igen? Ja om han ångra sig och vill tillbaka till mig igen! 🙁
I allt vi gör mot våra vänner / partners Skall göras utan förväntingar på att få något tillbaka Att göra det för att man vill ge kärlek omtanke och trygghet är ju grunden till kärlek/ vänskap ! Men så klart så skall det inte vara emot vår egen magkänsla och viljan att vara den där perfekta vänner/partnern ; Vad är perfekt var är korrekt Det kan endast du välja vad som är rätt för dig .
Tappar du bort dig själv i en relation så ligger ansvaret på dig och ingen annan Att sträva efter att vara någon annan Då är kärleken från början inte rätt. Tänk alltid utifrån dina handligar tänk alltid vad ger diig just DIG att hanla just så … Så tror jag att du får svaret på om det är rätt eller fel <3 Finns det en förväntinn tillbaka på de du gör Så är det inte ÄRLIGT de du gör.
Sedan är kärleksrelationer inte lätta men i grunden så får man alltid tillbaka något i längden Kanske inte i samma handling kanske inte i samma känsla men på ett eller annat sätt så Skall man alltid finna trygghet i grund och botten Annars så stannar man kvar av fel skäl, De är min tanke ! Kram på er