Varningssignaler på att förhållandet är i fara

Radioaktiv strålning är luktfri, osynlig och i för höga doser dödlig. Där har vi det som gör den så förödande – partiklarna kommunicerar inte till våra sinnen att någonting är på väg att slå ut våra kroppar. Om det luktade starkt, gav omedelbart illamående och kliade i ögonen, hade vi getts möjligheten att söka skydd.

Om inte förhållandet skall bli som exemplet ovan, behöver vi kommunicera, lyssna och ta varningssignaler på alvar. Lyhördhet, intuition, insikter och öppenhet är vår inre geigameter (instrumentet som mäter radioaktivitet).

Vad är det vi skall vara uppmärksamma på när det gäller ett förhållande som befinner sig i riskzonen för kollaps?

Signaler som speglar relationsfara:

Återkommande småkonflikter med liknande teman: ”vi planerar aldrig någonting tillsammans… jag når aldrig fram till dig när vi pratar… du känns inte närvarande…” Listan kan vara lång.
Ointresse och ovilja till sexuell närhet. Våra kroppar kommunicerar och ljuger aldrig för oss. Genuin sexuell intimitet svetsar kärlekspar samman – det förenar till känslan av: ”jag är inte isolerad. Vi är vi!”
Sex som ångestdämpande där vi ångrar oss efteråt, eller t.o.m känner avsmak.
Kritik, ständigt ifrågasättande och sarkasm är säkra tillitsavlivare. Fara!
När vi själva eller partnern med täta frekvenser dagdrömmer om någonting annat – ”hur skulle det kännas vara i ett annat förhållande eller leva ensam?”
Urblekt nyfikenhet gällande partnerns emotionella värld. Undvikande/trötthet samtala med varandra om djupare saker. Allt handlar om det praktiska.
Oengagemang när det gäller partnerns familj och vänner: ”åk du, jag hittar på någonting annat.” (nu behöver detta inte alltid vara en varningssignal).
Ni skrattar sällan eller aldrig tillsammans. Glädje är liksom fysisk närhet ett relationslim.
Barnen sätts alltid före relationen. Det måste få finnas en delad förstaplats (kommer skriva mer om detta längre fram).
Känslan av ensamhet i tvåsamheten. Svårigheter visa sig sårbar inför partnern och när du väl är det, kryper den ytterst obehagliga känslan fram: ånger att du berättade och exponerade ditt inre. Detta p.g.a. partnerns ovilja/oförmåga möta och se dig.