De har varit tillsammans några år och redan efter en kort tid berättade hennes magkänsla att det inte var rätt. Tillrättavisningarna gjorde entré, liksom hennes försök att ständigt vara till lags. Vem vill ha stridigheter?
Härskare vill inte nödvändigtvis ha krig, men hotet om att krig skulle kunna bryta ut vill de ha, eftersom det gör motståndaren foglig. Känslomässig anspänning slukar självförtroende.
Det finns en relations/naturlag: ge din energi till personen som ger sin till dig. Som vill dig väl och där det råder lugn och trygghet inombords.
En dag åker hon på semester på egen hand. Efter ett par dagar börjar hon slappna av. Allt känns mjukare. Kan sitta och läsa en bok utan att oroligt springa omkring och plocka. Känslan av att det inte spelar någon roll vad han gör, eller vem han träffar (efter X antal otrohetsaffärer), sprider frihet i varenda cell. Tanken på att det inte längre finns någon återvändo ger henne en total beslutsamhet.
Så vem ger du kraft till? Vem tar plats i dina tankar och hjärta? Vem låter du festa på din tid?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Sitter med kaffekopp och tänk det har redan gått ett år (idag)sedan jag och mina tjejer flyttade hit till min lgh. Jag lämnade ett radhus som jag trivdes i men så hemma som jag känner mig här var det längesedan jag gjorde.. Tänk så mycket som kan hända på ett år som man inte vet.. Lever mycket mer hör och nu än vad jag gjorde då. Saker som var viktiga då är inte lika viktiga nu..
Känner igen mig i det du skriver Michael har inte ro att sitta och läsa men känner mig ändå mycket helare mindre ensam nu än jag gjorde när jag var gift..
Tack för dagens inlägg känner mig mindre ensam med mina ”problem”
Ha en fin lördag..
Ja, precis så var det när jag hade lämnat. När jag hade bestämt mig för att gå åkte jag hem till mina föräldrar och sov där på natten. På morgonen när jag vaknade luktade det kaffe och jag låg stilla i sängen och bar lyssnade på småpratet från köket och sakta spred sig en känsla i kroppen. En känsla av total frihet. Jag visste att jag skulle stiga upp och inte behöva möta kritik, ilska, surmulen tystnad, smäll i dörrar eller spydiga kommentarer. Jag kände ända ner i tårna att jag inte skulle behöva springa före och efter och försöka se till att allt var perfekt . Jag kände hur all rädsla försvann och det blev ljust.
Sedan den dagen har världen varit ljus och det varma och glada inom mig har funnits där hela tiden.
Oj…så härligt att läsa 😀
Och då om man ger sin energi på ett sätt som inte tas emot som den är menad, som kanske inte tas emot alls……hur gör jag då? Om omgivningen reagerar men inte den som det var avsett för? Hur gör jag då? Allt ska vara så självklart lltid, det är det inte för mig…….jag känner ofta att jag får vara på min vakt mot allt och alla annars får jag tjuvnyp som gör så ont att jag försvinner……
Mia, har du provat att gå i terapi? Där handlar samtalet om dig och om vad sim är viktigt för dig, och du får hjälp att fokusera.
Tack för dagens inlägg Michael. Jag inser att jag förlitat mig för mycket på min egen förmåga att vara en bra partner och varit för naiv i tron att den ska ”uppstå” hos den jag blivit kär i. Att om jag står pall och ger tillräckligt länge så ska jag få tillbaka. Så funkar det ju inte. Jag tänker nu ägna mer tid till att vara omtänksam mot mig själv och mot de goda personer som finns i mitt liv. Och inte ha så höga förhoppningar om att få en bra kärleksrelation. Flytta fokus till det av livet som jag själv kan påverka.
Jag försökte vara en bra partner i nio år och la stor kraft på att GE för att stärka och lyfta min man. Jag trodde att jag med kärlek, anpassningar, lyssnande och omhuldande kunde stärka och förändra. Jag tänkte att jag har god självkänsla så jag kan ge av mig själv. Jag fick tillbaka ironi, sarkastiska och förnedrande kommentarer och förminskades mer och mer. Min goda självkänsla förändrades så att jag istället gick på tå och förväntade mig att få höra vad jag gjorde för fel. När jag ville kramas så knuffades jag bort. Efter en resa med mina barn där jag kände mig fri, glad och spontan kom jag hem och fick en panikångestattack.då visste jag! Och jag bröt upp. Min man tackade mig för våra år genom att bli tillsammans med någon annan efter en månad, innan vi ens hade flyttat från varandra. Så ge av dig själv i relationen! MEN se till att få lika mycket tillbaka! Låt dig inte förminskas för att din partner ska höja sig själv. Vi är alla värda,att få vara i första rummet för oss själva och för vår partner. Jag jobbar också på att nu vara omtänksam mot mig själv och ha fokus på det jag kan påverka.
Skrämmande……dagens inlägg från Michael kunde varit minna egna ord. För precis så är min berättelse.
”ge din energi till personen som ger sin till dig. Som vill dig väl och där det råder lugn och trygghet inombords” jag spar det i mobilen och kommer att läsa det många gånger under julhelgen, Tack Michael <3
Eller hur! Det där hamnar på kylskåpet! Precis det jag också behöver ha med mig varje dag. Tack Michael 😀
Åh, vad det passar in på mannen som jag träffade förut och som jag är på väg att lämna bakom mig. Ett drygt halvår efter han avslutade kämpar jag fortfarande med mina känslor, men börjar bli mer och mer klar över att jag var kär i en illusion.
I början överöstes jag med komplimanger och han gjorde allt för att det skulle vara så bra som möjligt för mig. Fixade och trixande med att lösa sitt för min skull. Men magkänslan sa att det inte stod helt rätt till, men jag var så kär att jag valde att blunda…
Han är en tyst härskare (eller narcissist?). Hela tiden skulle/ska det verka som om han vill alla väl, säger själv att han är världens snällaste -MEN han är också oerhört ego!! Förväntar sig att alla ska göra precis vad han vill, utnyttjar folk och får varenda kotte i hans omgivning att ställa upp på honom. Ska tillägga att han brukar säga att han älskar att få folk dit han vill. Han har enormt mycket pengar och har av den anledningen en stor frihet att göra vad han vill. När man kom i meningsskiljaktigheter kom det ”hot” om att han är en person som inte stannar kvar i en relation om det var si eller så. Han menar att han accepterar inte att behöva ändra på sig/anpassa sig. Då börjar man helt plötsligt att tassa på tå, för inte vill man att denna underbara, snälla man ska lämna en (eller illusionen av den!!). Svårt att förklara situationerna, men det är fruktansvärt. Man blir bara mindre och mindre, och tänker ofta att det är fel på en själv och att allt blir bra bara man ändrar på sig.