Mannen kliver in i det lugna kaféet och i ett andetag är det inte längre lugnt härinne. Hans forcerade röst i mobilen har fullständigt förändrat stämningen i rummet. Mina privata gränser känns ansatta. Jag kan knappt höra mina egna tankar då jag skriver. Paret ett par bord bort ser irriterade ut då de tittar åt hans håll. Som om det tänker: ”Men kom igen!”
Ett citat som jag läste någonstans kommer upp huvudet: ”Du är en del av en någon annans upplevelse.”
Någon minut senare är det återigen en skön stämning på kaféet då mannen rört sig vidare. En kvinna kommer in tillsammans med sin ca femåriga son. En lekfull stilla aura vilar runt dem och jag tänker: ”Vilka kontraster det är mellan människor!”” Den lilla killen och hans mamma tar inte energi, utan ger ”syre” genom sitt sätt att vara.
Det handlar inte om ljudnivå eller att vi ska känna oss hämmade bland andra, utan en medveten inställning kring hur vi påverkar andra.
Det är särskilt tydligt i våra parrelationer: förståelsen gällande partnerns gränser. Behöver hon eller han space, så ge det. Vi tar kål på attraktionen genom att gå på och ”vinna över dig” attityd. Eller varför inte ta för givet och/eller ignorera allt det som mannen eller kvinnan vid din sida gör för dig?
En levande relation har sin grund i detaljerna. Fuskbyggen fungerar aldrig!
Michael Larsen – relationscoach
I din text idag fastnar jag särskilt för detta med att vi tar kål på attraktionen genom ”vinna över dig” attityd.
Jag var sådan tidigare, hade ett behov av att ”vinna över”. Jag tänker att det var för att jag var så osäker i mitt eget värde, att jag behövde någon som bekräftade det, och fanns det då bara ett uns till att någon gjorde det så skrek jag som en hungrande efter mer.
Har inlett något som jag i dagsläget inte ens har något ord på. Mannen ifråga har ett stort behov av space. ”Du får inte låta det bli bara på hans villkor” säger vänner. Men för mig handlar det inte om hans villkor bara för att jag accepterar hans behov av space. För jag bestämmer helt hur länge jag vill vara kvar, hur mycket jag vill ge av mig själv beroende på vad han ger och när jag känner att en förändring måste till. Så jag har sagt att jag tänker aldrig tjata på dig att släppa in, men självklart kan det på sikt få konskevenser för en relation om man väljer att inte släppa in andra.
För min insikt är att jag kan samtidigt acceptera alla människor PRECIS som de är, och ändå inte behöva leva med dem som inte fungerar ihop med hur jag är. Ingen av oss måste förändra oss, om vi inte själva vill, men det kan innebära att relationen blir kortare än vad den hade blivit om han eller jag varit annorlunda.
Jag behöver inte längre söka mitt värde utanför mig själv, och då kan jag också både sätta tydliga gränser kring mig, och njuta av saker precis som de är utan att de behöver vara exakt på mitt sätt. Det är en sådan frihet! Och så får vi se hur längre saker varar och vad som blir av vad. Livet är en process och mitt fokus är att så mycket som möjligt vara här och nu och njuta av det livet ger mig idag.