Jag tänker inte på den likgiltiga, ointresserade eller omedvetna personen som samtidigt inte är intresserad av att vidga horisonten, utan kvinnan eller mannen som likt de allra flesta har känslomässiga närhetsbehov som de önskar få uppleva gå i uppfyllelse.

Vi människor kan skapa himmel eller helvete för varandra. Och för oss själv! Om kärlek ska få fäste, utvecklas och hållas levande, är det helt avgörande hur vi själv mår i vår partners sällskap. Vem blir jag tillsammans med honom eller henne? Tvingas jag ständigt analysera olika situationer och förhållandet i stort? Konfronteras mitt känsloliv gång på gång med osäkerhet, anklagelser och en skavande undran om ”detta verkligen är rätt?”

Från en annan synvinkel: hur känner sig din partner i ditt sällskap? Eller om du är singel: hur vill du att en framtida partner ska känna sig med dig i närheten? Stanna vid frågan för ett litet längre ögonblick: hur känner sig (uttala hennes eller hans namn) över att ha mig som sin partner? Vilka tankar och känslor rör sig då hon/han betraktar mig från sidlinjen eller ser in i mina ögon? Hur känns det att vara i (uttala partnerns namn) i ett förhållande tillsammans med en person som jag?

Några frågor att ställa till oss själv:

– Vad gör den jag lever tillsammans med genuint lycklig?

– Hur beter jag mig då hon eller han känner sig förbisedd, osäker eller t.o.m. oattraktiv och ledsen?

– Vilka drömmar rör sig i hennes/hans sinne? Vad längtar min partner efter?

– Vad kämpar hon/han med i sitt liv? Vad kan jag göra för att lätta på bördan?

Jag pratar med dem som i åratal har längtat efter att kunna nå fram till sin partner, men ständigt får besvikelser serverade. De som vet att någonting är fundamentalt fel, men som är så överväldigade av osäkerhet och rädsla inför framtiden att de hellre stannar…

Det är ett djupt mänskligt drag: vi vill och behöver få känna oss levande tillsammans med en annan människa. Vi vill och längtar efter att få ha någon nära som förstår oss utan att vi behöver ge dem IKEA-instruktioner, som de suckar åt och tycker är ”komplicerade.” Vi vill känna oss avslappnade, inspirerade, lyckliga och någon som stryker sin hand över vår nacke och rygg. Någon får oss känna att det är väldigt ok att vara jag!

Därför måste du lämna den som är narcissist – föreläsning online idag torsdag 21/12 kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach