filmen

Hade ett samtal med en gammal vän som skilde sig för några år sedan och som ännu inte släppt taget. Det är sorgligt att se och höra om låsningen. Hur han i sitt inre spelar upp samma film om och om igen.

Föreställ dig en fantastiskt snyggt producerad filmtrailer – någon minut lång. I den är allt perfekt! Ljus, nyanser, romantiska scener, leenden, närhet… Men de korta frekvenserna är sammanklipp av godbitarna. Allt annat är bortredigerat. Hjärnan kan fungera på liknande sätt: nostalgirök överallt.

Sa till min barndomsvän: ”du behöver gå från en förutsägbar självklarhet för en annan till ett utropstecken kring dig själv. Filmen du satt ihop om er är sanningen för dig, men den har ingenting med verkligheten att göra. En ny film behöver spelas in. Dokumentären är att hon lever med en annan och du i limbo. Lev din livsuppgift som vi båda vet vad den är. Din tid är valutan – det absolut exklusivaste som finns!! Maila ditt nya manus till mig imorgon.”

Vissa behöver gå från krokiga dammiga frågetecken om sig själva till stolta utropstecken. En del personligheter till ett självreflekterande frågetecken: ”vem är jag på riktigt bakom maskerna?” Våra vägar ser olika ut.

Mentala bilder skapar fysiska verkligheter.

Tjänar filmen dig?

Önskar dig en fin fredag min bloggvän.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare