fyrDet var minst sagt många som kommenterade gårdagens fråga på Facebook: ”hade du kunnat förlåta otrohet från en partner?”

Enormt lärorikt att läsa era kommentarer! Likaså den fantastiska responsen gällande en föreläsnings/workshop turné till hösten. Kommer ut med datum och platser inom kort. Så härligt välkomnande ni är!

Friska relationer bygger på tillit och den kan raseras på ingen tid alls. Det kan ta år att återuppbygga förtroende till en partner, och det är bara vi själva som vet om vi har orken att våga igen.

Jag vet hur lätt det är att ge råd till andra! De flesta av oss har även en klar ståndpunkt när det kommer till om vi själva skulle utsättas för otrohet.

Men, när vi står inför den egna verkligheten kan vi reagera och agera på sätt som vi tidigare inte trodde var möjliga. Det finns många känslomässiga skikt inom oss människor och svaren är inte alltid glasklara.

Som någon så klokt kommenterade: ”jag skulle inte kunna gå runt med oro i kroppen även om jag kanske skulle vilja…” Det är bara vi själva som i slutändan bär på svaret gällande förlåtelse.

Frågor:

  • Vilka tre egenskaper/kvalitéer är viktigast för mig i ett parförhållande?
  • Hur vill jag känna mig i en relation?
  • Ser jag min partner? Känner jag mig sedd?
  • Vad är självrespekt och kärlek till mitt eget jag?

När det kommer till otrohet, handlar det till stor del om efterarbetet och insikterna hos den som utsatt oss för smärtan. Den utsatta behöver få bli bekräftade i sina skrikande, gnagande och förtvivlade känslor.

Förlåtelse är en inre process som behöver ges tid. Liksom orken att vara i en massa konfliktfyllda känslor.

Tårar rensar och ilska kan göra oss beslutsamt handlinskraftiga. När vi sorterat och ser klart kan vi fatta rätt beslut. Återigen: vi styrs antingen av rädsla eller kärlek.

Att stanna eller gå är helt i händerna på vår egen person. Jag ser dig som kämpar!

Önskar dig en fin dag min bloggvän och tack för att du gör det här forumet levande!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare