Det här är en dag som är fantastisk för många! Men även en smärtsam påminnelse för den som är singel eller känner sig ensam i tvåsamheten.
En kvinna berättar: ”Den här dagen är den värsta på hela året! Den påminner mig om hur långt ifrån allt det där jag är!”
Vi behöver vidga innebörden i Alla Hjärtans Dag. Det är någonting oändligt mycket mer än romantik, restaurangbesök, sköna bilder på sociala medier, chokladaskar och blommor.
Vad är kärlek? Hur ger och tar vi emot den?
Jag ser en kvinna; troligen i sena åttio årsåldern vid sitt kafébord. Hon har klätt upp sig, köpt en kopp kaffe och bakelse. Hon verkar fira den här stunden – som om nuet är det enda i livet som verkligen betyder något. En värdighet vilar över henne och jag ser även den unga kvinnan i henne: Vad drömde hon om? Vad tog hon för sig utav? Hur ser hennes minnen ut?
Kärleken kostar ingenting. Den kräver ingenting. Har inga dolda agendor och checklistor som ska bockas av. Det den däremot förväntar sig av oss: är vår närvaro och öppenhet. Och integritet.
Närvaro och öppenhet: vad betyder det för dig? Inte som filosofiska begrepp utan i praktiken.
Vi må ha utsatts för svek och fått tilliten djupt sårad. Det gör ont, men det var inte kärleken som örfilade oss, utan bristen eller avsaknaden av den. Om vi ständigt söker känslomässig näring utanför oss själva, kan vi aldrig riktigt slappna av, eftersom rädslan för att mista ständigt viskar i bakgrunden.
Acceptansen kring att hjärtat som älskar är sårbart, gör oss betydligt friare än när vi håller krampaktigt fast eller bygger murar för att skydda. Jaga aldrig eller tigg om kärlek. Jag vet att det är relativt lätt att skriva kloka tankar i en blogg, men i praktiken…Tänk om det är det som är själva poängen med livet: att skala bort alla höljen som vi byggt upp under resan: besvikelser, hårda ord (även dem vi säger till vår egen person), rädslor vi begravt men som ännu styr oss i oändligt högre grad än vi vill kännas vid.
Kvinnan på kaféet ger intryck av att ha gjort kopplingen: omtanken kring oss själva och en upprätt hållning är tilldragande oavsett vart i livet vi befinner oss.
Michael Larsen – relationscoach
Så lämnar du en narcissist – webinar den 22/2 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
För 17 år sedan träffades jag och mitt ex på alla hjärtans dag. Känner mest sorg nu, trots att hon träffat en ny och vårt ena barn har sån ångest efter skilsmässan att vi är med i skolan. Det är tungt, men det går framåt. När jag nu tog en lång promenad kände jag hur benen tog ett annat stöd mot marken, hållningen blev upprätt. En självkänsla och stolthet mitt i allt! Satte mig ner högst upp på berget och blickade ut över havet. Fantastisk ljus och vacker dag!
Önskar alla er därute en fin alla hjärtans dag!❤
Alla hjärtans dag, fd förlovnings- och bröllopsdag. Vaknar denna morgon med lättat hjärta och blir glad av min väninnas hälsning ”Glad alla hjärtans frihetsdag” – ja en sån dag har jag idag. Mitt hjärtas frihetsdag!!!
Underbart Christina! Glad alla hjärtans frihetsdag och glad alla fria hjärtans dag <3
Jag är ingen utan andras (min partners) bekräftelse. Är enormt rädd att bli övergiven. Det är ologiskt och ohållbart och inte snällt mot min partner men jag har inte verktygen att hitta kärleken i mig själv?
Det är svåra ord att leva i, att hjärtat som älskar är sårbart. Men jag gör verkligen mitt bästa. Bestämde mig så fort mitt ex avslutade vår relation att han inte skulle få ta min sårbarhet ifrån mig. Jobbar på det ständigt, att vara öppen, närvarande och våga ta in.
Nu gör hjärtat lite ont igen efter ha träffat en väldigt fin man under nån månads tid där jag började släppa in, började hoppas och trots praktiska hinder ändå ville satsa. Kände att jag för första gången i mitt liv valde med hjärta och hjärna, en fin kontakt både på den fysiska och känslomässiga planet. Men han valde att se hindren, de praktiska omständigheterna som för stora och avslutade vår kontakt. Har varit väldigt ledsen och besviken för tänkte nog att det skulle bli annorlunda nu när jag lever mer i synk med mig själv och kan lyssna inåt på ett annat sätt… men klart det krävs ju att man träffar nån som vill samma sak. Och instinkten blir ju att slå vakt om det där sårbara hjärtat, stänga av och fly in i nåt annat… har mest velat ligga i soffan och dra en filt över huvudet och gömma mig för världen. Men jag gör mitt bästa nu för att ta hand om mig själv, göra saker jag mår bra av, umgås med vänner som ger energi och omtanke… och sakta börjar den där livsanden vakna till liv igen.
Nu kommer ljuset och försöker se på mig själv med snälla ögon och en tacksamhet för att jag ändå vågar. Vågar släppa in, vågar känna och det är fasiken inte lätt så en klapp på axeln till alla oss som kämpar med att behålla vår sårbarhet i det här samhället som kan kännas kallt och ensamt ibland. Vi är ute på arenan, vi kämpar och vill nåt och det slår alla gånger de som förnöjt ställer sig vid sidan av och inte ens deltar!
Har precis varit i samma sits och ytterligare en liten tagg i hjärtat. Men det måste väl ändå finnas någon därute som har samma värderingar som jag.
Befinner mig i samma läge som du. Med svårt sargad tillit träffade jag en man som jag bestämde mig för att våga lite på … Varmt, nära,kärleksfullt och ömsesidigt från bröjan trots många olikheter i historia och livssituation. Öppnade hjärtat helt och fullt för mannen i fråga som fortsatte att bekräfta vår relation till en dag för en tid sedan då allt kändes fel och min magkänsla sa att det fanns någon annan vilket det också gjorde vilketvisade det sig efter en tid. Förklaringen var att just de praktiska utmaningarna var motivet till att avsluta relationen. Ännu en gång har tilliten fått sig en omgång och precis som du har jag velat dra en grå, gammal yllefilt över huvudet. Nu har jag också bestämt mig att göra det det bästa och som du berömma mig själv för att jag vågade. Sliter för att välja att lämna det här bakom mig som ännu en erfarenhet och vill ändå känna tilltro till kärlek och äkthet finns på riktigt … Vägrar att ge upp! Tills dess ska jag också ta hand om mig och passa på att fokuser på andra saker i livet som behöver tas hand om. Tids nog … Glad alla hjärtans dag till oss!
Ja glad alla hjärtans dag till oss och en stor kram till dig!
Tack, detsamma till dig! Och det klart att det måste finnas fler med samma värderingar!
Till CS; du är så extremt lik mig. Sättet, tankar, handlingar, svårläst, skalet, bagaget. Skillnaden är att jag är medveten med en vilja att ta fram det mörka ut i ljuset, våga visa sårbarhet och rädslorna. Som du sa; ”reflektera och analysera-det är inte jag”. Jag; ”kommer du att släppa in mig bakom skalet, någonsin?”.
Inser, efter min egen resa, att man kan inte släppa in någon nära om man inte släppt in sig själv. Det går helt enkelt inte, hur mycket man än försöker. Språket och vägen finns inte. Jag har varit tydlig idag med mina känslor för dig, var du har mig och hur min väg ser ut. Tvivlet inom mig ekar till ibland, att det är så svårt att hitta den där äkta själsliga sammanflätningen. Eller så är det jag som tänker och känner för mycket…..
Så mycket igenkänning på det här Håkan. Att ens nya insikter liksom gör det omöjligt att ta en alternativ väg, men att det samtidigt är så svårt. Vad är vad och vem är jag i det nya? Känna tillit både till sig själv och en annan människa och våga vara sårbar. Starkt.
”man kan inte släppa in någon nära om man inte släppt in sig själv.”
Väldigt bra och tänkvärda ord. Tycker mig se många som går i terapi eller pratar om sina upplevelser snarare för bekräftelse än för att på riktigt titta inåt. Kanske av rädsla eller omedvetenhet, jag vet inte men då blir det heller ingen utveckling.
Så vackert att läsa Michael
Praadoxalt, eller kanske var det pga vårt Vi men vi firade aldrig alla hjärtans dag, förlovningsdag eller bröllopsdag???!!! Så denna dag har alltid varit likadan som andra dagar på året.
I mitt förra vi fanns kärlek, mitt hjärta var öppet…till mina barn. Men det var oerhört stängt till alla andra runt omkring mig….vet varför och har nog så djupt man bara kan accepterat det.
Första dagen efter separationen infann sig en frihet, trots fruktansvärd chockras med efterföljande stress etc som varade i flera år innan alla livspusselbiar var på plats igen. Först förstod jag inte varför jag mitt i alla bedrövelse kunde känna lycka och glädje men det var mitt hjärta som var fritt. Kärleken ville bara ut, den hade varit så bortglömd, inlåst och skrämd så det var underbart att få ge kärlek till alla jag möter.
När jag blev förminskad av Viet handlade det bara om en kamp i hjärtat att inte bli mer påtrampad.
Kärlek ger jag ex. till en kollega som klantar till det för sig själv genom att inte döma, håna, baktala utan istället bekräfta det positiva.
Kärlek ger jag när jag småpratar med grannen på bussen om väder eller matlagning, när jag hjälper andra med tunga väskor eller när jag köper tulpaner i överflöd till min gamla mor.
Det är så skönt att ge kärlek då man ler mjukt med hela ansiktet mot en människa man känner eller råkar möta då man kliver ev resp. av bussen.
Kärlek ger jag till mina kollegor när jag skrattar på jobbet för att glädja dem.
…eller när jag klappar om min lilla katt.
Jag vill ge all kärlek till alla er som idag lever i ett destruktivt förhålllande så att ni får kraft att lämna, till alla er som separerat och ännu lever i den efterföljande stressen…ni kommer att bli hela igen.
Kärlek vill jag ge till alla barn som går igenom sina föräldrars separation.
Kärlek vill jag ge till alla er som känner er ensamma.
Vill ni inte vara ensamma så hitta på något som gör att ni blir socialiserade, gå med i en bowlingklubb eller ornitologförening, tangodanskurs eller vad som helst. Eller hjälp fattigs och utsatts människor.
Varma kramar
Jag tigger och ber om kärlek…lever på smulorna och hoppet…
Ändå är jag en stark, modig och otromigt självmedveten kvinna… Det är det kärlekem gör med oss….förblindar ❤
Sitter i en svår sits där jag står mellan att stanna eller gå… Jag älskar honom men har ett stort hinder i vägen,en fd vän till mej som ger ångest,tillitsproblem och konstant oro.. ska de va så hör? Den fd vännen kommer aldrig försvinna ur vårt liv och jag har valet att gilla läget eller lämna. Känner mej bortvald,ensam och ledsen..
Jag var också singel denna alla hjärtans dag. Men mitt val var att se denna dag som en dag att hylla kärleken, all kärlek. Jag vet å ena sidan precis vad det vill säga att vara så nere i gruvhålet efter en skilsmässa att jag inte förstod hur jag skulle kunna ta mig igenom dagen. I början var det timmar i taget som jag räknade, en hel dag orkade jag inte ens överblicka.
Men jag vet också hur man kan må om man gör valet att göra allt man kan för att ta kontroll över sitt eget liv igen och släppa det som varit. Idag är jag där att kärlek fyller mitt liv. Kärleken till mig själv, till mitt barn, till min familj, till mina vänner, till mina jobbarkompisar. Jag är inte längre beroende av att ha en partner i mitt liv för att må bra. Jag vill ha en relation, men jag är inte beroende av det.
Det har varit en helvetes resa. Men det går. Det går faktiskt. Men det är mitt och ditt eget val att ta kontroll över vårt eget liv.
Marianne…jag har funderat ett bra tag och skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Om du vill så kanske vi kan fråga Michael om han kan hjälpa oss.
Det känns som om vi gjort en liknande resa och kanske kan vi ha utbyte av att diskutera kring separationer, förhållande och den egna utvecklingen. Du får naturligtvis säga Nej med full respekt från mitt håll.
Vänligen Anna K
Jag hjälper dig gärna Anna K att komma i kontakt med varandra. Varma hälsningar/Michael