Har hört det från flera olika håll nu: ”Det verkar som om kvinnor är projektledaren i förhållanden. Mannen håller sig gärna i bakgrunden och hon är den som driver förhållandet och olika aktiviteter framåt.”
Det är inte sällan jag hört kvinnor säga när ett förhållande kraschat: ”han tog inga initiativ i vår relation. Det var hela tiden jag som fick komma med idéer och han verkade så ointresserad.”
Är det så det ser ut eller är det bara förenklingar och generaliseringar? Vad är era erfarenheter: vill kvinnor mer i en relation och är män för bekväma av sig?
Michael Larsen – livscoach
jag tror att det har lite betydelse vilken generation man är född i. För mina föräldrar (40-talister) var det absolut så. Pappa gjorde inte mycket…..
Men min man och jag är nog lika duktiga på att hitta på saker eller när det gäller skötseln av hem och barn. Jag tror inte att man som kvinna får ta på sig för mycket av projektledarrollen för det får man bara ångra. Och är man less på att partnern inte tar för sig något så får man säga till i tid innan man ledsnar. Många kvinnor vill ha full kontroll pga av de själva får bestämma allt. Fast när jag tänker efter så finns det absolut såna kvinnor i min krets…..
Det där med ”kontroll” ligger det nog en hel del i. Vad tror du det beror på? Michael
ja, kontroll kan man ju vilja ha för att rädslan att missa något är större. Te x att man ser till att barnen har allt med sig till skolan eftersom om nåt glöms kanske skulden i första hand läggs på mamman, av gammal tradition.
Jag upplevde när jag gick i familjerådgivning med min f.d att det känns som att kvinnan i relationen ofta är ganska införstådd med läget och mer behöver stöttning av rådgivaren i att få mannen att förstå situationens allvar, kan vara en fördom jag har. Men om man kollar SVTs program: Par i terapi med Poul Perris upplevde jag samma sak i de sessionerna!
Tror att det ligger mycket i det du skriver Marina. Det är min erfarenhet att männen (med risk för generalisering) ligger en bra bit efter att se det som faktiskt inte är bra i förhållandet. Kan det också vara så att kvinnor och män har olika syn på vad som är bra och dåligt?
Jag tror att kvinnor mer baserar sin livskvalité och lycka i relation till hur lycklig hon är i sitt förhållande. Vi upptar mycket av vår tankekraft på relationer och känslor än män och påverkas mer utav när relationerna är ofungerande.
Män kan nog känna lycka och livskvalité trots relativt stor olycklighet i relationen eller så kanske inte män känner lycka/olycka utefter kvaliteten i sina relationer.
Hej.
Min erfarenhet är att män är engagerade i andra aktiviteter än familjen och relationen så som , idrott, älgjakt, golf, tävlingar, hjälpa grannen, ”gift” med jobbet m.m och det gör att jag som kvinna tycker att han är oengagerad och ointresserad och får väldigt lite eller ingen samhörighets känsla.
Min fråga är varför de flesta män inte har intresse av familj livet och skapa en samhörighetskänsla och en växande levande kärleksfull energi, eller är det jag som har attraherats av fel typ av män?
En bra kväll/mvh Jessica