”Bör jag stanna för familjens skull, även om kärleken är borta?”
”Jag vill inte såra henne genom att lämna. Mina känslor är borta sedan flera år.”
”Allt det praktiska fungerar perfekt. Familjen AB flyter helt fantastiskt, men jag älskar inte honom längre.”
Det är några av många uttalanden som jag läser och hör från olika människor. Den röda tråden i många berättelser är skuldkänslorna som förlamar. Vi vill inte ställa någons liv på kant; särskilt inte den vi en gång älskat och som vi kanske har barn tillsammans med.
Frågan som vi inte bör försöka komma undan: ”är det rätt mot min partner att bli kvar i förhållandet om kärleken är död?”
Om du är en praktiskt orienterad person, där känslomässig samhörighet inte är det centrala, kan det fungera. Om ni inte tycker att sexuell attraktion och inspirerande samtal i tvåsamheten är avgörande, kan ni fortsätta. Sådana relationer finns och jag är inte den som vill värdera.
Men om du är passionerad, livshungrig, tycker att det är viktigt att verkligen kunna mötas och kommunicera i en parrelation, går det inte att stanna.
Vi kan kämpa in i det sista för att bevara självbilden som en omtänksam och god person, och därför tänker vi inte såra. Men frågan som vi bör ställa oss själva är: ”är det rätt mot en partner att låta henne/honom leva i illusionen av att det finns genuin kärlek mellan er? Är det inte bättre att släppa kvinnan eller mannen fri, så att hon/han kan möta någon som de känner sig och är älskade utav?
Våra psyken har oändligt många förklaringar och rationaliseringar i försöken att komma undan förändring, och ovilja till att göra någon illa (vilket är empatiskt) – men kom ihåg: att såra på kort sikt är bättre än att låta någon leva ett helt liv i emotionell/spirituell fattigdom. De ”goda intentionerna” kan vara porten mot den fullständiga misären.
Var sann mot dig själv så att du kan vara det mot en annan!
Michael Larsen – relationscoach
Orden sjunker in när jag läser…”porten mot den fullständiga misären”…
tack för att du kan beskriva så träffsäkert….
Snälla, kan du inte ha en webinar om separationsprocessen och relationer utan avslut, hur man ska sysselsätta sig etc?
Häng tvätt, töm diskmaskinen, ta en promenad, skriv, när det river i själen.. det är en oerhört stark kraft. Tiden gör att den klingar av. Tro mig. Ha impulskontroll. Karma♥️
Hur hjälper man en person som vill lämna men inte ”vågar” för att dem inte vill såra sina barn. Som säger att ens partner är ens livs största misstag att det aldrig birde vara dem?
Någon som vill hoppa ut från klippan men är fastkedjad till marken pga rädsla?
Du skulle kunna vara den vän jag har kvar efter all tid jag tillbringat på klippkanten, vinglandes i väntan på någonting som aldrig kan komma…..någon som oss kan man inte hjälpa, vi måste hjälpa oss själva till sist. Men den sista vännen som finns kvar intill och bara finns till hands är det som ändå gör att vi kan fungera i livet….i väntan på någonting….
Håller med Nazik. Att inte få ett avslut. Att bli lämnad utan att flagga innan, med orden att ”vi växt i från varandra. Kärleken tog slut”. Jag har en metafor som gör det lättare för mig att förstå handlingen, även om jag inte accepterar den. Min man sa upp mig från vårt äktenskap, efter lång och trogen tjänst. Det fanns ingen uppgift för mig längre. När en chef säger upp en anställd förvarnar hen ej utan väger för och emot, men till slut blir det ett beslut. Utan återanställningsrätt. Ett företag vill inte heller att den fd anställde ska komma månader efter och tjata och undra om varför hen inte kunde få vara kvar..hen är ju uppsagd. Släpp det. Chefen har redan nyanställt. Att inte få förvarning och ett ärligt svar, gör att det är svårare att gå vidare. Det är viktigt med avslut, men inte för alla.
Ja det är oerhört jobbigt och svårare att gå vidare för att han bara sa att han inte har lust för något just nu och bara försvann, jag fattar ingenting, ringt två gånger men inte fått något svar. Det har gått en månad och två veckor sedan jag hörde av mig till honom. Men det gör så ont i hjärtat 🙁 att inte få någon förklaring. Så respektlöst för har stöttat honom hela tiden. Ibland nuförtiden får en känsla att få slå en pling och se om han svarar men jag försöker hålla mig och inte ringa. Har lyckats hittills att ringa men så svårt.