Kvinnan har under alltför lång tid anpassat sönder sig själv. Av rädsla har hon ”valt” att vara tillsammans med styrande män som på ytan var ”starka”, och av omgivningen upplevts som socialt ”charmerande” (i alla fall inledningsvis). Hon kände sig lugn i dessa relationer eftersom hon kände sig beskyddad: ”Jag kommer alltid att klara mig när vi är tillsammans”, tänkte hon i sin tystnad. Tiden gick och hennes röst försvagades alltmer. Inte främst den talande rösten, utan den inre: som drömde, längtade, visste genom magkänslan, skrattade, den sköna galenskapen, kreativiteten och handlingskraften. Det var som om någon genom återkommande tangentslag sänkte ljusstyrkan på skärmen. Hypnotiskt diskret och förförande tills hon förlorade sig själv.

Det är det absolut största hotet mot våra förhållanden! Liksom relationen till oss själva – när vi tappar vår egen röst. Frekvensen som bär på vår unika kod. Vi glömmer bort vilka vi egentligen är och viljan hamnar i någon trött garderob.

Mannen berättar för mig: ”Jag var fruktansvärt rädd för ensamheten! Jag kämpade konstant för att få känna mig älskad. Allt för henne! Till priset av min utplånade självrespekt.”

Vems röst är det som har sin resonans inom dig? Den omgivningen förväntar sig av eller…?

Kriser och motgångar kan vara det som öppnar våra ögon. Oftast känns det inte så när vi är mitt uppe i det emotionella ovädret. Jag har varit där och vet precis hur knuten i bröstkorgen/halsen känns.

Jag började med ett tangentnedslag. Och ett till osv. Ord och meningar föddes. Varje dag! Tidiga morgnar. Kvällarna: löpskor på och upp med volymen i hörlurarna.

Vet du inte var du ska börja?

Vad som helst: lär dig att laga nya maträtter. Ut och gå. Läs en noga utvald bok. Papper och penna; skriv ned vad du känner. Träna så att du svettas ut det instängda. Upphör med att anklaga kvinnan/mannen där framför spegeln Du kunde inte bättre då. Kanske var tempot så pass högt att du inte klarade av att lyssna. Insikterna hade inte nått ditt medvetande.

Jag ser den unga kvinnan som graciöst rör sina händer och formulerar vackra ord genom sitt teckenspråk. Hennes lyster i ögonen visar hur hon hittat sin röst. Jag berörs!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare