Du står nära det stora konstverket och ser några få detaljer. Du tar tio steg tillbaka och kan nu se helheten. Oljemålningens hela motiv når dina ögon.

När en relation har tagit slut får vi perspektiv, och för varje vecka som går har du klivit ett steg tillbaka och förståelsen kring hur det verkligen har varit ökar.

I början av tvåsamheten var du attraherad, förälskad och ytterst förhandlingsvillig kring det som inte ”riktigt stämde” – dejten, den nya partnerns otålighet, problem med att hålla tider, ett glas för mycket den där onsdagskvällen, de känslomässiga såren efter det senaste tidigare förhållandet, humöret som pendlar, psykisk ohälsa…

Kvinnan eller mannen som du tycker så mycket om eller älskar, har ju en historia; en anledning till varför hon/han säger, gör och beter sig som de gör. Du har stor förståelse och empati på ditt personliga konto. Du vet att alla kan hamna snett i livet. Du vill väl och ställer upp när det behövs. Alla människor är ju i grunden goda och gör så gott de kan (något som empaten ofta behöver ifrågasätta).

Vi människor hoppas och är anpassliga! I en romantisk relation kan detta vara särskilt förödande eftersom vi alltför ofta trasslar in oss i normaliseringsprocessens spindelnät (det onormala blir över tid normalt för oss), och sakta men säkert vänjer vi oss vid rollen som räddare i kaoset.

Nästan vem som helst kan bli medberoende och det innefattar så mycket mer än enbart alkohol och droger. Spektret är enormt!

Våra hjärnor förväxlar emotionella drama med starka passion. Självutplåning med hjälpande. Patologiska härskarmetoder som ”han/hon har en dålig dag.” Paniken för ensamhet med kärlek.

Psyket och dess känslor är inte alltid på vår sida; medberoendet gör att vi känner oss betydelsefulla och oersättliga. Vi får en roll som gör oss beroende – och vi märker inte ens vad som händer. Någonting tär inombords!

Medberoendets omedvetna röst kan låta så här: ”om jag är tillräckligt omtänksam och kärleksfull så kommer vår relation att hålla.”

”Min kärlek till henne övervinner allt!”

”Min djupa upplevelse är mitt värde som person ligger i hjälpandet, slipper därför se min egen röra som jag behöver städa upp i när vi har det så här.”

Den egna viljan och gränserna suddas ut. Vi vet inte längre vad som är rätt för oss. Vi förförs, bedövas och lägger enorma resurser på att fixa allt det där som sker på utsidan istället för att stanna upp, ta några djupa andetag och undra: ”är det verkligen så här jag vill leva? Vad behöver jag på riktigt?”

Träna dig själv i att säga nej trotts det massiva inre motståndet. Följ inte ständigt känslorna, utan förnuftet som vill ta dig i handen: ”kom! Nu går vi den här vägen istället. Det andra har du gjort alldeles för länge!”

Medberoende och konsten att bryta den känslomässiga fångenskapen – webinar ikväll söndagen den 1 mars klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach