utsikt, inspiration

Läser era bloggkommentarer, bl.a. Pers kärlek och längtan efter kvinnan som lämnade honom för ett år sedan, Niclas Wahlgren i gårdagens Aftonbladet. Det ryms mycket i det mänskliga hjärtat. Sårbart och avklätt.

Ångesten över att vara i händerna på en annans beslut. Jag vet precis hur det känns att inte kunna göra någonting. Det går så starkt emot vår natur av att vilja ha kontrollen och styra livsriktningen. Men inte nu – någon annan tog stegen bort. Den vi igår kunde luta kinden emot är idag främlingarnas främling.

Vad gör vi?

Gråter, snörvlar, härdar ut morgon/kvällsdimman, tittar oroligt i smart phonen, hoppas någonstans, svär, små öar av klarhet då styrka tar lite plats, sömnbrist, frågor: ”hur skall jag orka vara en bra förälder?” Genvägarna till en ny vår finns inte. De ljusa dagarna blir fler. Av sig själv. Acceptans som vinner terräng. Kanske inte idag, men…separation, relationer, kärlek

Vilka hade vi varit utan detta sköra? Det älskande hjärtat är utsatt. Så är det bara. En dag hittar vi ett rum som är vårt eget – ja, kanske t.o.m. en takterrass där nytt hopp glimtar till i en trött ögonvrå. Någon frågar om de får slå sig ned och dela utsikten.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare