Vi blir chockade, ledsna, arga, sårade, uppgivna etc. Vi går igenom händelseförloppet, analyserar, känner och undrar varför det hände. Vi ser en utbytbar person i spegeln och sveket bosätter sig i våra innersta vrår. Berättelsen kring det inträffade tar form och de två huvudrollsinnehavarna spelar sina roller väl: den svikna och svikaren.
Veckor blir till månader och reprisen bara kör på. Ofta mot vår vilja.
Att släppa taget om historien och det inträffade är inte något vi gör EN gång och sen är det klart. Delete tangenten finns inte framför dig likt ett magiskt elixir.
Avvänjningen kring det som hänt sker varje dag: när du sätter fötterna i golvet vid sängen på morgonen, när du andas, sköljer av ansiktet, formar tankarna, planerar dagen, dricker ditt te eller kaffe, sättet på vilket du klär dig, kroppshållningen då du låser ytterdörren, musiken du väljer att lyssna på, sms:en du skickar eller avstår från, maten du äter, orden du uttalar och ett oändligt antal andra saker. Allt det du gör som formar dig.
Att lägga in en ny replik, annan ljussättning, miljöer och statister kan förändra allt. Hur svårt det inledningsvis än kan vara att ta till sig, är det du som är manusförfattaren. Det som hänt kan vi inte radera, men däremot hur vi väljer att möta framtiden. Den är ingenting abstrakt långt där framme, utan något som sker om en timme, imorgon och en vecka.
Vilka meningar vill du se dina fingrar formulera via tangentbordet? Vilka rader önskar du skall ta utrymme på det vita pappret? Vilka personer behöver du omkring för att återigen kunna höra ditt eget skratt?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Precis vad jag behövde läsa, man tänker ibland att det kvittar..men det gör det inte.
Ja, Johanna, ibland känns det som om ingenting spelar någon roll. Men när man sedan tänker efter så inser man att det gör det ju.
Jag har bestämt mig för att jag varje månad ska göra något lite extra, något att ha att se fram emot. Det behöver absolut inte vara något stort, utan det kan vara t ex ett biobesök, en bok jag länge velat läsa, t ex.
Fastnade för det du skrev, att framtiden inte är något abstrakt långt borta. Det är så lätt att man tänker att man ska göra något framöver men det där framöver det skjuts framåt hela tiden. Det finns inga bra tider att vänta på för att göra en förändring, det bästa är att börja direkt. Samtidigt så vet jag att jag gärna skjuter saker framåt för att jag inte riktigt orkar ta tag i det nu direkt….
Hoppfullt att ens livshistoria skrivs mening för mening, och att man inte behöver ha koll på hela ”manuset” på en gång. Att det är en själv som väljer när det är dags för nästa kapitel och vilken rubrik man vill sätta. Tack för påminnelsen!
Ja, Helena det finns mer inom oss än vi kan föreställa:-)
”Allt det du gör som formar dig.”
Otroligt vackra ord och så sanna…
När jag tittar i min berömda ”backspegel” så ser jag de förändringar som skett under tidens gång.
Från att ha legat i fosterställning och gråtit hjärtat ur mig kan jag i alla fall andas idag. Sorgen över det som inte blev har mer blivit ett faktum och jag har fått lov att accepterat det. Ensamheten är påtaglig, men hanterbar…
Det har tagit tid, enormt lång tid!
Ibland har jag fått ta timme för timme, i bästa fall dag för dag, för att bara ”överleva”. Men, över tid så står jag i alla fall på benen och jag kan glädjas åt de små sakerna.
Det som har stärkt mig i min ”sorgebearbetning” har faktiskt varit att göra de saker som JAG tycker om.
Jag tänkte, jag bokade, jag åkte – till klipporna och havet!
Satt på klipporna och tittade ut över det glittrande vattnet…
Kände att hjärtat brast – och blev helt igen!
Jag övervann min rädsla för att åka själv och därmed ”växte” jag som människa. Det stärkte mig – inte just då, men så här i efterhand är jag otroligt stolt över mig själv att jag genomförde det som från början bara var en tanke.
Jag klarade det!
En dag hoppas jag få möta nya statister i min livsuppsättning, statister som ger energi, värme, omtanke…
Jag har ingen brådska.
Men, när den dagen kommer vill jag kunna fylla det vita papperet med orden:
”Rollbesättningen är fulländad!”
Vilka härliga ord som strömmar ur dig!
Tack Michael, behövde läsa detta idag. Precis sådär känns det inuti men jag vet ju att det inte hjälper att gräva ner sig och bli bitter. Jag måste själv skapa min framtid, håller på att skriva manus för fullt och kanske kanske blir det ett helt ok slut trots allt. Även om jag inte helt accepterat det som hänt….ännu! Fin bild!
Tack linda – ditt manus längtar efter att du skall skapa det.