Jag har aldrig förstått varför en del människor går in på facebook och andra sociala medier för att se vad deras f.d. gör och vilka de umgås med. Om det finns känslor kvar är det att ägna sig åt självplågeri.
Jo föresten, den terapeutiska sidan av mig förstår: gamla vanor är svåravlivade. När vi befann oss i förhållandet hade vi full inblick (nästan i alla fall) i vår partners liv eftersom vi levde tillsammans. När relationer bryts kan vi hamna i ett vakuum som kan vara fruktansvärt svårhanterligt p.g.a. att vi ännu inte hunnit vänja oss. Hjärnan behöver tid till att anpassa sig till de nya spelreglerna.
Vi tömmer oss själva på kraft när vi söker information och går igång på vad vårt ex gör. Vad hon/han gör är inte längre vår ensak. Det är lätt att säga och självklart kan det kan vara supertufft att smälta, men om vi inte börjar ta till oss: ”det där är inte längre inom mitt intresseområde”, kommer vi att bli förslavade – av oss själva.
JU MER VI LÄR ATT TYCKA OM OCH RESPEKTERA OSS SJÄLVA, DESTO MINDRE UTSÄTTER VI OSS FÖR SÅDANT SOM GÖR ATT VI GER BORT AV VÅR PERSONLIGA STYRKA.
Emellanåt behöver förnuftets stämma ges plats till att få överrösta de desperata känsloimpulserna. Det finns ingen on/off knapp i psyket, utan vi behöver träna in nya handlingsmönster. Varje dag – varje timme. Till slut lyckas vi!
KONTROLL ÖVER EN ANNAN PERSON ÄR EN ILLUSION.
Håll dig nerdaterad!
Vilka är dina erfarenheter? Ha du befunnit dig i kontrollfällan? Vad gjorde det med dig?
Michael Larsen – livscoach
Konstigt att du just idag skriver om det stället där jag just nu befinner mig i nästan 24 timmar och dygnet..eller är det inte konstigt utan helt på sin plats att få veta vad jag gör mot mig själv.
pga av olika omständigheter utvecklades jag till ett enormt kontrollfreak genom mina 8 år med min exman. Stenkoll alltid på man och son.
Plötsligt en dag har man ingen koll alls..och har inte ett skit med att göra vad vem när hur han lever och gör saker….och när han har vår son har jag plötsligt inte koll på något. Kontrasterna av detta är enorma för mig…
och jag mår väldigt dåligt av det. Jag vet att jag mår sämre av att veta att livet leker med mitt ex och hans nya, och att han mår jättebra nu. Ändock befinner jag mig i att försöka få veta vad han gör och är…och med vem. Detta är ju ett jätte destruktivt beteende…..hur bryter jag det??
tack för din blogg!!
Du bryter det genom att lära dig härda ut frustrationen av att inte ha kontroll – i alla fall inte över ditt ex. Varje gång du vill kolla upp honom, går du ut och tar en promenad/springer/till gymmet, skriver av dig etc. Efter hand kommer kontrollångesten att tappa grepp om dig. Det kommer att ta tid, men du kommer att växa för varje seger. Jag förstår att det är jättejobbigt för dig. Värme:-)
När min självkänsla sjunker i ett förhållande har jag tendens att bli svartsjuk o misstänksam o tycka det är jobbigt att va ute bland folk om det kommer snygga tjejer som han kollar på eller så får jag för mig att han gör det. Det är jobbigt, känns taskigt o något jag skäms för :-/
Jag kan tänka o förstå att det är mitt problem o att problemet i förhållandet inte bor där, men jag vet inte hur jag ska jobba bort det så det KÄNNS bra?
Varför sjunker din självkänsla i förhållandet tror du? Handlar det enbart om dig?
Oj, vilken bra fråga.
Tack för en väldigt bra blogg! Exakt de här orden behövde jag få höra precis idag. Jag hör till dem som aldrig skulle våga hålla på kontrollera vad mitt ex gör och inte gör… Det skulle göra alldeles för ont! Johanna det du beskriver känner jag igen mig så väl i… Precis sådär kände jag ofta i mitt förra förhållande. Och tack för din motfråga Michael, den fick även mig att tänka till!
Det betyder jätte mycket för mig att du tycker om bloggen och att dagens ämne träffade rätt. För att kunna komma vidare behöver vi rikta blicken åt rätt håll och fråga oss – kommer det jag nu är på väg att göra, bidra till att stärka eller försvaga min självkänsla.
Jag vill veta vad HAN gör, jag vill inte få det rätt i ansiktet, utan att jag är lite förberedd. Jag vet att det är helt åt skogen, men det känns som jag gör det för att mildra ”överraskningarna” när de är faktum. Som t ex nu; ett hus till försäljning i min lilla by, paradiset på jorden(som jag bjöd honom till o visade), jag är livrädd att han ska köpa det. Vill inte ha honom i närheten. Jag vet att jag inte kan göra nåt åt det, men blir såååå frusterad. 🙁 Det äter upp mig.