kärleken

Sångerskan Sade sjunger:

When I need to be rescued

And I need a place to swim

I have a rock to cling to in the storm

When no one can hear me calling

I have you I can sing to

Livet är inte alltid den raka, perfekt jämna vägen i ritning mot en glänsande soluppgång. Har du också upptäckt det? (ler). Det är i dessa stunder som vi behöver varandra extra mycket – vi som en klippa när det stormar utanför.

Med detta sagt behöver vi också vara vännen till oss själva. Simma så att vi inte dras nedåt. Ta ansvaret att jobba med det som behöver läkas, stärkas och utvecklas. Självblindheten blir annars vår fiende. Se och lyssna så att vi har någonting att ge.

Relationer kan vara så fantastiskt vackra. Så äkta och upplyftande. Någon sa de berörande orden: ”jag älskar sanningen.” Tilliten till tvåsamheten som gör att vi kan berätta vad som pågår här inne. Även det obekväma. Relationstryggheten är vindskyddet som håller de piskande höstdropparna på avstånd.

Hur blir vi det stadiga?

Vi börjar med att vara fullt ut ärliga gentemot oss själva. Acceptera sprickorna. Mosaiken som gör dig till du. Liksom att släppa idén om att vi skall förändra partnern. Bara gå vid hennes/hans sida. Visa att din hand finns där. Ibland faller vi. Men vi reser oss alltid igen. Känn berget under dina fötter.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare