”Om jag visar hela mitt kärleksfulla hjärta kommer han att bli hel… Står jag bara pall kommer hon se hur fin kärleken egentligen är… Min tillit till hans potentialer kommer nog att göra underverk.”
Detta är tankar som klienter berättat att de bär på. Inställningar av god vilja: ”om bara…” Vem vill inte den andres bästa? Tänkte själv en gång att jag som person skulle kunna vara det magiska botmedlet. Det som en dag skulle förlösa. Trodde stort om den egna styrkan men drogs istället in i gravitationsfältet av självförlust. Jagets gränser tog stryk.
Resonemanget att om vi bara ger lite till, kommer vi att bli sedda och älskade genom våra oförglömliga gester. Du finns där till 100 % men hur högt är priset?
VEM BLIR VI I DYNAMIKEN TILLSAMMANS MED EN PERSON SOM INTE VET HUR MAN ÄR PÅ RIKTIGT I EN RELATION? VAD GÖR EN FRÅNVARANDE PARTNER MED OSS?
Vem blir du på vägen när du försöker rädda partnerns som ”älskar” jobbet/karriären mer än någonting annat? Innehållet i flaskan? De avklädda ”tillgängliga” kvinnorna på datorskärmen (eller irl)? Som är kontrollbehovet/svartsjukans fånge?
Vad gör det med dig att ständigt behöva städa upp emotionella spillror och ALLTID komma som bäst tvåa?
Det är perfekt att ha en halvhel eller fullständigt trasig partner vid sin sida, om vi inte vill se hur enastående vi själva kan bli.
Vem är du att älska om du helt förlorat dig själv i en annans sår?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jaa precis….
Vem är jag att älska som förlorade mig i hans Sår ?
Lite tungt att nå den insikten.
Gäller att förlåta o krama sig själv nu.
Långsamt leder också framåt i insikternas låga.
En dag…
En dag till…
En vecka…
Blir till två veckor …
Det sliter o gör ont när insikten sköljer över.
Igen o igen o igen.
…
Så fint du beskriver det mia. Processen framåt.
Jag själv trodde att svartsjukan och kontroll egocentriska hos den man, jag träffat berodde på som han sa att det var stressigt på jobbet!
Jag trodde på detta..tänkte att det blir bättre, men efter 5 månader som vi var tillsammans,
Så förstod jag att detta är inte kärlek till mig. Utan jag gav till honom det han behövde, nån att trycka ner och ha kontroll över.
Tänk att man kan tänka och tro att fixa, laga en Partner.
Faktum är att efter detta, så känner jag mig stark, blivit trygg med mig själv …
Starkt av dig att upptäcka mönstret Maria. Du växte genom ditt val:-)
Det här med förväntningar på att bli älskad och sedd om vi ger allt av oss själva. Vi måste börja med att älska oss själva, då finns inget behov att försöka kompensera hit och dit. Vi måste fylla oss själva först, det är en sanning. Inget ego, utan bara ansvaret mot dig själv. När du följer din egen sanning och kan och litar på din egen känsla blir det naturligt var fina gränser går. Du kan ge utan att känna dig dränerad, och ta emot kärlek i oändligt. Det är ofta ansvaret mot dig själv dom är så svårt att följa, och då blir det obalans i relationen. Fyll dig själv först, visa dig själv var dina gränser går, och kärleken blir lättare med partnern, gå om det behövs.
Kloka och insiktsfulla ord Cecilia. Tack för att du delar med dig!
Precis där är jag nu… Jag kämpar och kämpar för att göra mig förstådd.. Älskar allt jag nånsin kan, men känner mig bara mer och mer frustrerad och nästan hatisk i vissa stunder. Hatisk för att han kan få mig att känna mig så totalt värdelös som människa.. Jag får en suck och ord om att jag inte förstår att jag tar elaka ord på fel sätt. Jag fattar inte att ”de är snälla ord egentligen”. Han vill ”hjälpa”mig.
Jag vet att jag borde gå på sekunden, men lägger skulden på mig själv..Tänker att det är jag som gör fel..att det är jag som inte fattar…slår på mig själva så att jag vet varken ut eller in… Om jag är så värdelös och inte fattar nåt, hur ska nån annan kunna älska mig då?? Jag är så rädd att allt är mitt fel.
Sunda människor tvivlar emellanåt – inte de andra. De ser bara felen i omgivningen. Hör din frustration och hur du behöver få utrymme sortera känslorna. Varma tankar till dig.
Ska kärleken du tar emot, vara en som förtär?
Få dig att glömma vem du egentligen är.
Den kantas av tvivel och misstro.
Lämnar ditt hjärta och själ utan ro.
En evig kamp att vilja bli sedd.
Men på priset du betalar, är du inte beredd.
Kärleken kan komma förklädd,
Du är berövad din förmåga, att bli rädd.
Ett sargat hjärta och en trasig själ,
Se till att undkomma, om det ska sluta väl.
Hitta styrkan i själen där inne.
Våga lita, den ger frid i ditt sinne.
Ett hjärta, ska klappa harmoniskt i takt.
Mot den förklädda kärleken, måste man vara på vakt.
Som alltid så skriver du så att det går rakt in i hjärtat. Att göra en annan person hel är omöjligt men man kan ju finnas där som stöd. Men det är svårt att sätta en gräns för hur mycket man kan stötta och hjälpa.
Hmm känslan av att vara otillräcklig eller vilja hela…. vet bara inte om det gäller från honom eller om det är jag som är trasig?
Ibland uppstår det nåt annat än kärlek mellan människor. Man tror att det är kärlek. Men det är istället en passion, som förändrar och gör dig till någon annan. Någon du inte tycker om. Osunda känslor som svartjuka och kontrollbehov. Ett behov av att äga den andra.
Kärleken ska flyga på lätta vingar. Dom är sköra som en fjärlis. Försöker man hålla fjärilens vingar går dom sönder.
Tillit. Är grunden man bygger kärlens hus på.