kärlek, relationer

Tänk om det fanns en tablett som gjorde att du likt rörelsen från en trollstav blev av med eländet – kärlekssmärtan i bröstet som plötsligt förångats. Du är fri igen!

Ser det i omgivningen, förutom att det magiska pillret inte är ett piller utan en person. En ny partner som skall vara nyckeln till paradiset: ”nu har jag hittat min soulmate – koden som löser allt!”

Vi lever i de snabba lösningarnas epok. Det förväntas att vi skall gå vidare, bli hela, lyckliga och hitta en ny kärlek (mer optimerad) än den förra. Vara trygga, mogna, passionerade, beresta och sociala superindivider med högsta betyg i kommunikation. Delar av min bransch eldar igång jakten på det perfekta livet.

Vi hamnar kanske i race med en f.d. ”Träffar du någon kan minsann jag med. Jag/vi skall bo bättre än du/er. Min förälskelse är djupare än din. Vårt flyt med barnen är större.”

Detta är inte frihet, utan jämförelser och neurotiska tävlingslopp i att vara lyckade (inte detsamma som lycklig).

Vi får höra det om och om igen:

”Glöm honom/henne! Du är värd SÅ mycket mer.” När vi inte klarar det föds tankarna: ”vad är det för fel på mig? Varför håller jag fast vid en sådan skitstövel?”

Även jag säger det ibland till mina klienter: ”du står över att låta dig behandlas så här.” MEN timingen är a och o. Signalen i ögonen eller i rösten måste finnas, annars kan det bli fel. Jag tänker inte plantera skuld. Människor behöver olika tid för återhämtning.

VI KAN INTE HOPPA ÖVER SORGEPERIODERNA OM VI VILL LÄKA HELA VÄGEN IN. TÅRAR RENSAR OCH ÄLTANDE KAN LEDA TILL FÖRSTÅELSE.

Jag försöker inte romantisera mörka stunder, men de KAN faktiskt vara de mest insiktsfulla och personlighetsstärkande matcherna – som gör att vi en dag gnistrar fullt ut.

Det är kritiskt att inte bli helt utelämnad och ensam med tankarna/känslorna, utan att det finns någon som kan fungera som vikarierande jag – som kan se det bästa i oss själva eftersom tillfällig blindhet kan drabba alla.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare