När vi är i slutet av ”mardröms” löprundan ropar min vän Jarno: ”It´s how we end that matters!” Det ligger mycket i de orden. Hur möter vi motståndet i bröstkorgen?
Pappa sa till mig som barn: ”en bra förlorare är en stark person.” Handlade inte om att trycka ned känslor, utan känna men samtidigt inte att låta dem slå på en själv och andra.
Hade en klient som berörde mig med sin upprätta inställning – hans fru sedan många år ville skiljas. Han skulle kunna ha alla möjliga ursäkter och anledningar till utåtagerande ilska, ”göra det svårt för den andre” attityd m.m. Istället – inga försök till ekonomisk eller sexuell manipulation för att ”vinna tillbaka” henne. Han hade verkligen gjort upp med offer och härskarmentaliteten. Bara en inställning av att hon skulle ha det bra och komma på fötter med sitt nya liv.
Visst kände han besvikelse men trots känslorna var omtanken än viktigare: ”det handlar om att släppa förväntningarna.”
En kvinna uttalar: ”det finns inget sexigare än en man med impulskontroll.”
Vi äger inte en annans val men däremot våra handlingar. Minns tillbaka när jag satt vid havet en varm septemberdag och tänkte: ”fy f-n!” För att sedan komma på mig själv: ”det upphör här! Nu riktar jag blicken åt ett bättre håll.” Kunde plötsligt höra vågorna, känna dofterna och se solstrålarna dansa för mig på den spegelblanka ytan.
Michael Larsen – relationscoach
” Vi äger inte en annans val men däremot våra handlingar.” Precis så känner jag nu. Och jag tillåter sorg när jag behöver det. Det gör så gott att läsa dina reflektioner över det som händer känslomässigt och praktiskt efter en separation. Att inte vara ensam och att vilja möta det som faktiskt är.
Tack för att du öppnar detta landskap och sätter ord på det .
Ett sällskap i en stundtals ensamresa. Trots att så många går igenom processen så saknar jag ett mer öppet diskussion människor emellan.
Tyvärr blir fokus ofta på ditt och datt om den som lämnat. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om mr x nu utan är mycket mer intresserad av hur jag hanterar livet.
Varmt tack till dig som delar med dig av dig själv. Det betyder så mycket
Det här var en oerhört bra text. Så sant allt du skriver. Jag kämpar med någon som har dålig kontroll som dessutom tycker sig ha rätt att straffa med rasande utbrott. Precis som du säger, i slutet och i motgångar visar sig brister när den som gärna vill anses duktig av omgivning kan visa sig vara helt odräglig. För mig är det mycket just det att han hanterat så oerhört illa uppbrottet med att släppa ut sin ilska så okontrollerat att jag totalt förlorat respekten. Därför finns nu inte någon återvändo alls, jag kan bara inte gå tillbaka och det konstiga är att det spär på hans ilska. Hur kan det vara möjligt att en man blir så förbannad för att man inte älskar honom längre?