Jag har alltid värjt mig mot uttryck som ”älska dig själv”, eftersom det så lätt kan förväxlas med självupptagenhet och själviskhet. Något som tyvärr är alltför vanligt i vår värld – strategier och agendor för att få de egna begären uppfyllda. Men så har jag funderat under dagen: kärlek till sig själv är någonting helt annat än egoism och vara uppslukad av den egna personen.
Om Maya Angelou hade rätt ”befriar kärleken.” Men vad är det i så fall den befriar? I min tankevärld gör den att vi ser andra så att de kan se sig själva. Inte mindre utan större. Att älska en annan omfattar bl.a. att ge kärlek till de delar i dem som de själva inte förmår älska.
Vad händer om vi kan uppskatta och uppmuntra, ja t.o.m. älska de mindre smickrande sidorna av den egna personen? Personlighetsdragen vi skäms över, som till varje pris måste undanhållas världen p.g.a. skam, skuld och föråldrade ”koder”?
Svaret som klingar när jag skriver i värmen är att Maya träffade mitt i prick: VI BLIR FRIA. Fria från hänsynslös självcensur, förminskande och vilsenhet. Vi får modet att ta ut svängarna och andas hela vägen.
Det är en slags plikt gentemot den vi är – att upptäcka och frigöra slumrande potentialer. Säger det inte på ett svävande och svulstigt sätt, utan för att känns som ett eko från någonting sant och riktigt.
Tänk om det börjar nu? Med de små gesterna: äta bra, ta hand om kroppen, vara snäll i tanken, förlåta de egna bristerna och inte döma rädslorna i andra och oss själva.
Åt vilken riktning vill du vara på väg?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Har också funderat över det där med att älska sig själv. Vid första tanken känns det egoistiskt. Men när jag funderar vidare så är det kanske inte en sådan dum idé? Jag kanske bemöter människor bättre om jag tycker om mig själv och kan vara snäll mot mig själv? Har alltid försökt vara snäll mot andra men trots goda intentioner så har det ofta blivit fel. Jag har blivit utnyttjad eller har fått höra att jag är snäll så jag är dum…Jag är långt ifrån en perfekt människa, jag har många fel och brister och visst händer det att jag dömer andra, trots att jag avskyr när andra dömer mig när de inte vet varför jag handlar som jag gör. Om jag är snällare mot mig själv, så kanske jag kan vara mer överseende mot andra….
Tack, Michael, för att du fick mig att fundera över detta!
Ibland måste vi även använda ”tuff kärlek” gentemot andra: säga som det är, även om det inledningsvis känns obekvämt. Människor respekterar tydlighet om den framförs med respekt för integriteten. Våra vanor är nära sammankopplade kärleken.
Läser dagligen det du skriverr och jag håller med dig fullt och fast.
Att älska sig själv är ju också att ge sig själv respekt. Utan den skapar man också respektlöshet ifrån andra.
Jag vet, jag har funderat och grubblat mycket över vad det är som gör att det blir som det blir med exempelvis relationer. Varför blir det så fel?
Många säger att man drar sig till en speciell sorts människor. Kan vara så.
Samtidigt så utan självrespekt så respekterar ingen annan mig som person heller. Det blir bara fel.
Att älska och respektera sig själv innebär att man heller inte accepterar att bli illa och orättvist behandlad.
Man gör helt enkelt andra val i livet.
Enkelt? Nej, så svårt! Något man måste jobba dagligen med och ingen annan kan heller göra det åt mig, tyvärr.
Håller med dig Margarerha om att självrespekt är något vi måste jobba med dagligen. Helt sammankopplat med handlingar och vanor. Ser också en del människor som förväxlar arrogans med självrespekt – gäller ha balans där.
Så sant, Margaretha! Av egen erfarenhet vet jag att utan självrespekt så blir man inte respekterad av andra.
Jag vill med hela mitt hjärta och min själ känna att universum, med allt vad det rymmer är i mig, precis som det också är i dig. Att jag varken är överlägsen eller underlägsen någon. Vi har en egen kropp, ett eget personligt uttryck och en högst personlig väg mot det gemensamma målet- kärlek. För jag tror att alla vill kärleken.
Tänker jag så blir det lättare för mig att förhålla mig till mig själv och andra oavsett vilken relation jag har till den jag möter på min väg.
Tack för att du delar med dig av dina tankar Sanne:-) Fint av dig tro: ”alla vill kärleken.”