separation.se

 

 

 

 

 

 

 

Jag har alltid värjt mig mot uttryck som ”älska dig själv”, eftersom det så lätt kan förväxlas med självupptagenhet och själviskhet. Något som tyvärr är alltför vanligt i vår värld – strategier och agendor för att få de egna begären uppfyllda. Men så har jag funderat under dagen: kärlek till sig själv är någonting helt annat än egoism och vara uppslukad av den egna personen.

Om Maya Angelou hade rätt ”befriar kärleken.” Men vad är det i så fall den befriar? I min tankevärld gör den att vi ser andra så att de kan se sig själva. Inte mindre utan större. Att älska en annan omfattar bl.a. att ge kärlek till de delar i dem som de själva inte förmår älska.

Vad händer om vi kan uppskatta och uppmuntra, ja t.o.m. älska de mindre smickrande sidorna av den egna personen? Personlighetsdragen vi skäms över, som till varje pris måste undanhållas världen p.g.a. skam, skuld och föråldrade ”koder”?

Svaret som klingar när jag skriver i värmen är att Maya träffade mitt i prick: VI BLIR FRIA. Fria från hänsynslös självcensur, förminskande och vilsenhet. Vi får modet att ta ut svängarna och andas hela vägen.

Det är en slags plikt gentemot den vi är – att upptäcka och frigöra slumrande potentialer. Säger det inte på ett svävande och svulstigt sätt, utan för att känns som ett eko från någonting sant och riktigt.

Tänk om det börjar nu? Med de små gesterna: äta bra, ta hand om kroppen, vara snäll i tanken, förlåta de egna bristerna och inte döma rädslorna i andra och oss själva.

Åt vilken riktning vill du vara på väg?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare