Mannen tittar med svart blick på kvinnan som han levt med i 6 månader: ”du pratade med honom halva kvällen! Mig såg du knappt!”
Nu på morgonen är det på väg ta hus i…
Nu gör kvinnan någonting emotionellt smart – inga motanklagelser eller angrepp över hur svartsjuk och kontrollerande han är:
”Älskling – det var en kollega som jag samtalade med i ca tio minuter. Du uppfattade det som halva kvällen. Vet vad du tidigare varit utsatt för. Jag är inte ditt ex och kommer inte göra repris på det hon gjorde mot dig. Vill att du tar till dig mina ord – nu.”
Han backar och kan genom hennes kärleksfulla och beslutsamma lugn börja se sig själv. Elden av ilska ges inte mer näring till att sprida sig i systemet. Han kan inte längre projicera ut sin frustration på flickvännen.
Det är så lätt att göra screen shots av gamla erfarenheter och översätta dem på nya relationer. Den vi lever med får bära bördan av vårt känslomässiga överviktsbagage – om vi inte ser till att tolka om och leva i den nya verkligheten.
Vi är mer än det förflutnas känslor.
Påstår inte att det är lätt att backa och se egna relationsmönster, rädslor och andra automatiska reaktioner – men helt nödvändigt om inte vi skall förgiftas av skenande på insidan. Psyket gör långt ifrån åtskillnad mellan fantasi och verklighet – därför behöver vi hitta pausknappen innan dömer i panik och förtvivlan.
Att ta ansvar för sig själv är = möta och göra upp med demonerna från förr. Se med nya ögon och andas in tilliten gällande kärlekens bärkraft.
Tankar och erfarenheter min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Träffande ord där jag kan känna igen mig själv i. Det också.
Från båda hållen faktiskt.
Men detta med känslor är frustrerande. Logiken försvinner ibland långt bort när det emotionella tar över.
Det jag lärt mig och tagit till mig är att man verkligen måste välja sina krig. En terapeut fick mig att förstå detta med att föda ”ondskan” och bita ihop.
För att ge igen, så att säga, ger en tillfredsställes för en själv för stunden. Medan det ger den andra rejält med ved på brasan.
Många människor lever av att gotta sig åt andras olycka och kanske ibland gärna trycker in lite extra kommentarer eller ord för att ge understöd till något.
De suger liksom mitt x åt sig av allt som är ont för att utnyttja det till fullo mot dig.
Okej, man kan gå och irritera sig lite på att man tycker sig varit feg som inte stod upp och sa ifrån. Men den känslan är hanterbar när man lugnat ner sig. Då kan man tillämpa ett logiskt tankesätt.
Då inser man att man mår mycket bättre som backade tillbaka, analyserade och höll igen.
Eller som i ditt exempel. Man får en fin förklaring från en älskvärd människa.
Det är bara att inse. KOMMUNIKATION är Nr 1!
Att förstå en situation. Prata om den. Få den förklarad om den inte förstås. Och problemen kommer bli lösta.
Livet så mycket trevligare
Kloka ord Peter och härligt att du delar med dig så generöst!
tänkvärda tankar igen……känner att denhär ska jag ta åt mig av själv, för jag använder mig av det jag vet sårar för att få en reaktion, att ngt ska hända. Och oftast sårar det min partner och driver iväg honom från mig…..så hur ska jag då göra för att inte såra, för att få en förändring kanske den jag vill ha utan att såra? då är ju att prata det första som kommer att komma till mig, men det fungerar inte alltid. Ofta så blir det tomma ord utan handling bakom och man faller tillbaka i gamla hjulspår….då slår jag till och blir naturligtvis skurken! Det känns som att jag spelar ett spel där reglerna är väldigt otydliga och vad som helst kan hända, ibland spännande och ibland väldigt destruktivt. Sååååå då är vi tillbaka på ruta ett-hur ska man nå fram till sin partner och få förståelse och hur går jag vidare från förståelse till handling? hm…
jag känner igen tankarna ,kan inte lösa det på ett bra sätt när dialogen är en monolog :((
så oerhört bra skrivet . Kanske är man inte ens medveten om det själv när det sätter igång… Jag tror att det kan vara så, man liksom.. Reagerar eller svarar reflexmässigt på det man tror man känner igen sedan tidigare / då .
Önskar er alla en skön söndag 🙂
Önskar dig detsamma Lin.
Så klok du är.. Jag lär mig så mycket om mig själv genom att läsa din blogg.
Är just där jag är nu håller på att läka och ”komma” över det vi hade och minnas de fina och inte allt skit som kommit efter det jag lämnade. Vet hur viktigt och att det bara är jag som kan göra så jag kommer vidare och inte fastnar i det som är just nu..
Men mitt i denna resa så har jag lärt mig så mycket om mig själv och hur jag. Vill vara och hur otroligt viktigt kommunication och att känna tillit i ett förhållande är och inte ta någonting förgivet.. Ha en fin söndag
Tack Kerstin! Önskar dig detsamma:-)
Mina två äktenskap har kraschat efter otrohet där männen valde att avsluta och gå till den andra kvinnan. Och tro mig, det har tagit många sömnlösa nätter och foder av tårar att komma fram till att jag ansvarar inte för någon annans handlingar och känslor än mina egna. Speciellt efter andra skilsmässan letade jag fel hos mig, för blir man lämnad två gånger måste ju felet ligga hos mig trodde jag. I efterhand har jag förstått att deras rädsla och feghet gjorde att de valde en ” enkel ” väg ut. De slapp prata känslor och reda ut saker och där fanns någon att ta hand om dem efter skilsmässan. Inget av deras nya förhållanden höll heller speciellt länge…..
Jag har alltid varit ganska stark och vetat vem jag är och försöker alltid att se det goda i livet. Detta har hjälpt mig att gå vidare och idag har jag en väl fungerande relation till båda männen. Och jag har mer än en gång hört att det är mycket tack vare min inställning till livet och förmågan att gå vidare som gjort att vi har ett bra och sunt förhållande idag och att de har utmärkt kontakt med våra barn.
Jag tror på kärleken och känner tilliten till min kraft och viljan att ha ett så bra liv som det bara är möjligt. Om kärleken kommer min väg igen är jag redo att öppna mitt hjärta igen.
Det finns uppenbarligen mycket återhämtningskraft i dig Annika! Härligt!
Historien upprepar sig.
Har du nu i efterhand kunnat få en förklaring ?
Jag är tillbaka i det svarta hålet. Har fått veta att min fd sambo, pappan till mina barn levt ett dubbelliv med en annan kvinna i 1,5 år. Även om jag inte vill ha tillbaka honom är sveket så ofattbart.
Det lustiga i denna historia är att jag och den andra kvinnan funnit varandra i detta. Vi har talat timmar i telefonen, och på något sätt blivit en tröst till varandra.
Jag som var påväg, mådde bättre känner mig nu helt bedövad.
Hur ska jag någonsin ta mig igenom dethär.
Kan du på ett sätt vara den som mitt i allt elände har det lite bättre ?
Hans nya måste nog ha dubier över hur du behandlats. Och att hela tiden gå på helspänn och tänka att det kanske händer mig just nu.
Kan inte vara roligt.
Tror inte en normal människa som känner till en sådan här sak och som har ett samvete av något slag mäktar med det.
Så kan han stå där ensam sedan och fundera på vad som hände
Vi har kommit fram till att han förmodligen är psykopat och mytoman. Han mår sjukt dåligt nu när hans bubbla spricker. Men det blir många ringar på vattnet.
Han pratar skit om mig att jag är psykiskt störd osv.
Jag känner mig totalt förlamad. Han har dessutom dödshotat mig…
Aj, den sved.
Hoppas du får stöd från Farbror Blå och att de tror dig och tar dig på allvar.
Har ett x som knappast skulle klara en psykisk undersökning.
Och som under många år gjorde allt som stod i hennes makt för att ställa till det.
Tack och lov slapp jag/vi dödshot. Men det var väl i princip det enda som inte drabbade oss.
Tyvärr drabbades min dotter som först nyligen tagit sig ur ett bokstavligen helvete.
Och så kan man hoppas att en sådan som han kan få hjälp.
Där jag bor är det ju inte precis en höjdare att behöva psykologer eller terapeuter.
Jag hatar detta svarta hål! Jag önskar så att jag var ute på andra sidan. Flyttade den 1 januari och nu flyttar en ny kvinna in till min fd. Pappan till mina barn och min man sedan 27 år Jag trodde att jag nått en bit på vägen men nu har jag trillat tillbaka. Det klart att dom träffades innan vi avslutat vårat förhållande. Och han vågar inte stå för det. Och det gör så ont att inse det. Jag vill inte ha honom tillbaka men det sårar så att veta att han ljugit och inte vågat/velat skiljas innan han träffat en ny. Jag har trott att vi fattade beslutet att skiljas på samma grunder, att vi inte längre hade det bra tillsammans. Det gör så ont!
Jag känner samma sak. Sveket gör så ont. Jag vill inte heller ha tillbaka honom men jag förstår inte hur man kan såra någon så mycket, hur man kan ljuga och inte stå för det man gjort.
För några veckor sen kände jag verkligen att jag var påväg. Jag kände mig fri, andades, det pirrade i magen för att det var vår. Sen blir det som ett knytnävsslag i magen och jag tappar all luft. Tillbaka i det svarta hålet. Min terapeut sa att jag kommer hala tillbaka i hålet ibland, men att det kommer bli lättare att ta sig upp. Jag vet att hon förmodligen har rätt men just nu så ser jag ingen ljusning. Han har dränerat mig på alla in energi, på all min livskraft. Jag vill inte ge honom det men just nu har jag ingen kraft.
Gunilla: Detta är som om jag skulle ha skrivit det själv. Jag var vid midsommar 2014 med om samma resa som dig. Men jag kastade ut honom efter att jag upptäckt att han konstant ägnat sig åt/ringt/sms:at/besökt en kvinna på sitt jobb, (vad sägs om 30 sms på en timme) dessutom har han bl.a. ringt den andra kvinnan på nätterna när jag låg och sov!!!Tror du han står för det? Knappast. Jag fick till och med städa ur vårt hus själv – han hade inte tid?
Det har gått 9 månader nu. Idag har jag kommit en lång, lång bit på väg i min läkning av allt som gjort så ont. Jag kan både se mina egna tillkortakommanden och jag har fått hjälp i att sorgebearbeta det fruktansvärda och alla hans lögner.
För mig kändes det som ett hån när människor runtomkring mig sa ”det kommer att bli bättre såsmångingom”. Jag trodde att de försökte trösta med en massa floskler – idag 9 månader senare VET jag att det blir bättre om man jobbar med det. Att bli behandlad som en disktrasa efter 28 år (som det var i mitt fall) är FRUKTANSVÄRT.
Men att läka – det går!
Gunilla, jag lider med dig! Jag tror på karma, han kommer få stå till svars för sin oärlighet mot dig, tro mig. Du förtjänar bättre och jag hoppas du mår lite bättre för varje dag.
Kram Carina
Emma, kämpa på. Det är hans förlust och jag skickar en styrkekram till dig. Carina
Låt aldrig en ny människa som kommer in i ditt liv ”straffas” för vad andra har gjort mot dig. ❤️❤️❤️
Hej!
Det skulle vara intressant om du ville skriva om vad män du pratat med vill ha i en relation, hur de vill känna sig och vad som är viktigt?
Med risk för generaliseringar 😉
Kram
Det var i hennes kraft jag önskade att jag var fler gånger. Önskade att jag (omedvetet) inte hällt mer bensin på elden. Istället för att rakt säga som hon i texten försökte jag förklara, få honom att förstå att jag aldrig någonsin skulle göra så mot honom. Jag ville ju så gärna hjälpa honom, och även om jag vet att det/han inte är/var mitt ansvar så kan jag ibland önska OM han hade varit annorlunda, hade han kunnat ha en plats i mitt liv då? OM han inte ljugit, OM han inte hade haft det så jobbigt OM han inte hade varit kontrollerande, om OM hade funnits.
Nu finns det inte en endaste möjlighet att han ska in i mitt liv igen och jag jobbar hårt med kärleken och förlåtelsen till mig själv.
Tack Michael för alla väldigt bra inlägg.