För narcissisten (n-personen) är det den perfekta matchen: ingå ett förhållande med en empat (den inkännande och förstående personligheten), eftersom hon/han gärna sträcker ut sin hand för att ”rädda” n. En narcissist har en förträngd och omedveten bild av sig själv som värdelös och måste därför kompensera genom en grandios och ytlig självbild. Förmågan att ljuga för sig själv är n:s största ”tillgång”!

Empaten (e) är en hjälpare och sätter andras behov före sina egna. Det gör henne (ibland en han) till ett perfekt redskap för n. Typiska drag i ett empatiskt/narcissistiskt förhållande är e:s ständiga känsla av otillräcklighet och kamp för att försöka förstå: ”Hur kan han göra så här mot mig!? Jag fattar ingenting! Detta är så sjukt så att jag knappt tror att det är sant!” Samtidigt som n gradvis förlorar respekten för e och hennes/hans alla försök till anpassning.

För inkännande personer nöts självförtroendet ned och vi börjar tvivla på den egna verklighetsuppfattningen, vilket är gör oss till kasperdockor i narcissistens föreställning. Relationen blir till slut så pass förgiftad att vi undrar om ”detta verkligen händer på riktigt”? Medberoendet har slagit till med full kraft: ”Om jag hjälper honom/henne kanske jag själv kan känna mig hel?”

E försöker alltså läka sig själv genom att kämpa för att rädda n. N lever gott på energin som e ständigt delar med sig.

E bär med sig en stark övertygelse om att ovillkorlig kärlek kan hela allt, vilket är ett förödande misstag!

En annan förförisk kraft är de tvära kasten mellan att bli idealiserad och upplyft av n, för att lite längre fram känna sig anklagad, inkompetent och höra den egna röstens konstanta försvarstal. Hjärnan åker neurokemisk/biologisk berg och dalbana i dessa förhållanden.

En e person kan inte fixa n. Aldrig någonsin! Och anledningen är enkel: N ser inte problemet! Härskarmetoderna som han/hon ständigt utövar, förnekelsen, det fullständigt självupptagna och den avgrundsdjupa känslan av värdelöshet inför sig själv.

En inkännande person behöver börja rikta empatin gentemot sig själv så att självbevarelsedriften blir så pass stark att hon/han lämnar det destruktiva förhållandet. Det är inte vår uppgift att läka n. Det är någonting som personen själv måste göra (om den dagen och insikten överhuvudtaget kommer).

Den negativa förtrollningen kan endast brytas genom att e slutar med att ständigt försöka skapa harmoni i det dysfunktionella förhållandet till n, och slutar med att förneka den egna känslomässiga behoven.

Upphör med att lyssna till n:s ”fantastiska” verbala förförelsetekniker, utan börja istället agera på den egna överlevnadsrösten som ropar: ”Gå åt ett annat håll och ta hand om dina egna sår!”

Michael Larsen – relationscoach

Så lämnar du en narcissist – webinar den 16/3 kl 20.00. Du är varmt välkommen!

 

[/fusion_text][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]