Ebb och flod, plus och minus, natt och dag, vinter och sommar, nordpol och sydpol, mörker och ljus…maskulint och feminint.

Minns tiden på dagis och de första åren i skolan: könsneutralitet! Hur Tarzan inom mig skulle ”skolas in” och bli mjukare. Det var modernt att fullständigt försöka radera ut gränserna mellan vilka slags aktiviteter pojkar och flickor ingick i. Vi var ju fullständigt lika! Inte såg jag några tjejer som ville hänga med på mina projekt. Myskillen ur personalen försökte tappert ha ett samtal med mig: Tarzan skulle tämjas. Hemma var det tvärtom: pappa hängde upp rep till mig i träden. Fem år och ett tomt moraknivfodral runt midjan.

Jag menar att vi går i en fälla när vi strävar efter tänket att kvinnor och män är fullständigt lika. Det är vi inte. Vi är lika, men naturen är fylld av paradoxer. Vi är människor med bagage och personligheter. Med längtan efter kärlek, mening och den djupa känslan av samhörighet. Oändligt många gemensamma nämnare.

Igenkännande och likheter är oerhört attraherande; se oss själva i en annan person. Men polariteten måste få finnas där – annars slocknar till sist glöden. Jag ser hur det händer i förhållande efter förhållande.

Carl Jung beskriver hur vi alla har både maskulin och feminin energi inom oss: anima och animus. Vi behöver se och integrera detta inom oss, men inte försöka utplåna urkärnan. Det vore att beröva världen en stor energitillgång. Och partnern.

Polaritet skapar attraktion!

En kvinna säger:

”När han är alldeles för anpasslig blir vi som vänner. När han är i sitt viljestarka oberoende jag väcks min lust och attraktion till liv igen.”

Vet att detta är ett laddat ämne för en del, och jag ser hur vi i vårt samhälle i alldeles för hög grad försöker tillrättavisa varandra till den ”rätta” åsikten. Människor får tycka och tro vad de vill (inte bara så länge de delar mitt sätt att se på saken).

Kommer att skriva mer i ämnet inom kort.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se