Låt mig ge några tankar som når dig efter ett antal tangentnedslag.
Mentala bilder är något av det mest kraftfulla som finns. Allt du ser omkring dig i den fysiska verkligheten kommer från en idé, dröm, längtan efter förbättring och ett vidare perspektiv i någons sinnevärld. Handling.
Någon sa (minns inte vem eller exakta formuleringen) att en idé vars tid är kommen är en kraft som inte går att stoppa. Aldrig någonsin! Tänk den tanken om dig själv:
Du är starkare än du tror – du ÄR starkare än du tror. Tänk om det verkligen är så! Att du har styrkan att kunna stå upprätt och stadigt igen – trots allt som hänt. Vinna dig själv trots förlusten av någon/något som står/stått dig nära.
Det går inte att förstå allt – vi har inte alla svaren även om vi så gärna vill. Vända ut och in på varenda detalj gör dig inte till segraren. Utan av vad du kan lära. Ta in så att du börjar leva ännu större.
Acceptans och förlåtelse innehåller koderna som öppnar dörrar. Jag vet – det kan ibland kännas olidligt svårt, men tänk om det är så att nya vyer tänker ta plats. Om livspulsen tänker bjuda dig på någonting oändligt mycket större.
Känner du hjärtslagen? Känner du dem?
När du kan stå kvar trots intensiv smärta. Inte fly in i massa aktiviteter för att driva rastlösheten på flykt – utan istället andas igenom det som är. Spring men stanna även upp.
Dina känslor, tankar, upplevelser och emotionella sprickor – gör dig till du. Några djupa andetag, sekunder eller t.o.m. minuter av klara tankar som gör att du kan hämta in dig själv. Fotfäste för en stund – som ger en bättre hållning. Och nästa steg framåt. Din mentala karbinhake.
Bambuträden är enormt starka men samtidigt flexibelt böjliga för att hålla genom stormarna. Det är du med.
Känslorna av sårbar utsatthet upplevs i kroppen – men du är inte detta. Är du skrapmärket på armbågen? Du är mer än!
Du är mer än självförminskande, tunga minnesekon från förr, stukat självförtroende, förlorad kärlek, känslomässig oro, svartsjuka, kliande rastlöshet, en f.d. eller nuvarande partners förminskande och tillrättavisande kring vem du är. Du är mer än!
Du är:
Oändligt mycket mer än mapparna som någon försöker stoppa in dig i, egenskaperna som personen med härskartekniker försöker tilldela dig…
Tänk om du är mer än ett smärtsamt malande nu och misstagen från igår.
Tänk om nya värmande soluppgångar väntar på att få förföra dig… så att du kan le igen.
Michael Larsen – relationscoach
Har mitt fina älskade barn imorgon som så många av just de dagarna du har webinar men jag bär med mig dina texter och tar till mig av dina ord.
Reflekterar över mig själv och stapplar mig sakta fram på lite stadigare ben helt klart än när jag började detta året.
Stort tack till dig för att du på distans varit en värdefull person i mitt och mitt barns liv
Önskar dig ett fint nyår
Och till alla fina människor som finns här och som delar med sig och som kämpar med tankar, känslor och ibland personer. Tack för era berättelser de gör att man känner sig mindre ensam och ger en andra perspektiv
Kram
Missade kvällens webinar.. Hade varit skönt att boosta mig med andra som har liknande behov.
Jag är stark – jag vet. Annars hade jag inte klarat av det destruktiva förhållande jag haft tidigare och som tog slut för 2,5 år sedan. Men just nu känner jag mig så svag och tom. Mer ensam än på mycket länge.
Jag har precis klarat av min första julafton utan mina älskade barn (ungdomar) och nyår närmar sig även utan dem. Insikten om att min roll som mamma avtar mer och mer har kommit till mig. Vem är jag nu? Vad ska jag och vad vill jag fylla mitt liv med nu? Jag som är van vid att någon behöver mig.
Den självklara tillhörigheten med familjen finns inte längre och att söka ny relation på nätet ger mig obehagskänslor och tankar på att ”det var så här min man satt och letade efter och hittade en annan kvinna under tiden vi var ihop”.
Det är klart att inte en ny man kan skapa min lycka men känslan av tillhörighet… En självklar tillhörighet. Saknar det.
Nyårsafton spökar och det traditionella nyårsfirandet med stora härliga gänget vi brukade fira med är inte min självklara tillhörighet längre. De tillhör mitt ex och hans nya kvinna.
Jag är i en svacka och jag kommer snart att vara stark igen. Jag vet det. Då ska jag ta reda på vad jag ska fylla livet med framöver. Gott nytt år till er alla <3
Hej Essie
Jag har egentligen inte så mycket att säga men vill att du ska veta att jag läst det du skrivit och berörts. Jag är ganska ”van” (om man kan bli det) vid ensamheten. Både frivillig ensamhet och den ofrivilliga.
Den/det nya kanske växer fram bäst i bra jordmån. Jag vet inte riktigt vad det ska bli av mej men att promenera med min känsla, vilken den är, i ur och skur hjälper mig att växa. Om än långsamt.
Hoppas att du kan känna gemenskapen även utan tjo o tjim eller någon som behöver dig. Vi lever ju här och nu och deltar i en modig gemenskap genom att vi delar med oss av det som är.
Nyårskram till dig Essie
Känner som du…i dessa helger blir det så tydligt att man nu är ensam och utanför parfesterna man var med på tidigare…Saknar också tillhörigheten och någon att vara nära. Det är inte lätt att veta hur man gör efter 30 år med samma man…tiden går och jag vill ju leva och må bra….Ville bara säga egentligen att du är inte ensam på nyårsnatten…jag är i samma sits och jag ska tänka på dig imornkväll…snart är det vardag igen då blir det lättare att andas…Ha det bra..!
Essie, du har berört mig.
Jag känner mig ensam i tvåsamhet..
har inte hittat styrkan att ta mig ur den ännu..
Men jag önskar att jag hittar styrkan i mig under det nya året..
Lever i ett äktenskap som inte lever på kärlek eller vänskap.. ingen närhet eller ömhet.
Ledsen och trött på det..
Mannen säger att när jag gör först si eller så, så kan jag gå närhet..
Anyway ser framemot det nya året!
Hoppas på att hitta min inre styrka och börja leva det livet jag vill och önskar mig och mina barn <3
Gott Nytt År till dig!
Sanna R – jag känner igen det du skriver. Ensam i tvåsamhet är tungt och det kan vara betydligt svårare att andas i den ensamheten än att vara själv som separerad.
Det innebär inte att en separation alltid är lösningen. Att kommunicera med sin partner och verkligen klargöra sina tankar och behov är så viktigt! Ibland kanske man behöver ta hjälp av en familjerådgivare för att kunna få fram sina tankar och behov med stöd från en person som kan bolla tillbaka tankar och känslor mellan varann. Man kan ha missförstått varandra, trott att den andra är nöjd som det är och går på som vanligt. Då kan man ge förhållandet och möjligheten att hålla ihop sin familj en chans. Det är starka band i att ha skapat en familj tillsammans.
Jag andas mycket bättre nu och slipper känna pressen och tomheten i relationen – men jag var inte beredd på att sorgen skulle vara så stor över att ”mina människor” är splittrade med allt vad det innebär att leva med och förhålla sig till. Barnens besvär och känslor i att packa och flytta varannan vecka, deras anpassning till mannens nya kvinna och barn – och min anpassning till att han direkt var inne i en ny relation – leva med barnen på halvtid och förhålla sig till att de lever halva sina liv i ett nytt hem ihop med människor jag inte känner.
Närhet och kärlek som belöning för att man gör som sin partner säger – det är inte kärlek.
Det är inte omtanke om sin partner. Det är inte en vilja att skapa en bättre relation.
Det är att lyda en person som ser sig som rättesnöret i förhållandet. ”Om du bara gör som jag säger så blir allt bra.”
Ja, för honom….
Sanna – vi är många som har brottats och håller på att brottas med problem och missnöje i sin relation.
Ibland går det att lösa men ibland är en separation den väg man måste gå.
Det som jag går tillbaka till när min sorg och mina tvivel över om valet av separation var rätt är att jag vet att jag provade allt innan. Samtal med varandra, familjerådgivning och många samtal med vänner. Då vet jag att jag gjorde rätt.
I vår relation var det bara ett sätt som var rätt – och det var hans. Alla andra hade fel – även barnen. Mycket ilska, fula ord och hot präglade min tidigare relation. Med alla andra var han en rolig, trevlig och fantastisk man och pappa…. Honom träffade inte vi men jag hoppades alltid att han skulle flytta in hos oss…
Sanna – jag är säker på att du hittar din inre styrka att förverkliga det liv som du vill ha! Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!
Styrkekramar till dig <3
Essie, Det du skriver/beskriver gör mig SÅ gott. Visst är vi kloka, empatiska och kämpar men…jag känner att det handlar så mycket om att lyckas formulera, om och om igen. De elementära sakerna. Själva fundamentet som kan skapa jordmån för kreativiteten. Om och om igen!!!
Kanske som att knåda en deg
Några rader du skrev ovan har jag kopierat ut och jag lägger dem i min läkande klippsamling:
” Närhet och kärlek som belöning för att man gör som sin partner säger – det är inte kärlek.
Det är inte omtanke om sin partner. Det är inte en vilja att skapa en bättre relation.
Det är att lyda en person som ser sig som rättesnöret i förhållandet. ”Om du bara gör som jag säger så blir allt bra.”
Ja, för honom….”
Tack Essie för att du delar med dig/av dig Även om jag inte är i samma situation som dig rent praktiskt så har dina ord relevans som jag kan tillämpa.
God fortsättning på 2020
Alexandra – tack för din fina respons. Jag är glad att kunna bidra!
Vi hjälper varandra i läkandet, insikterna och vägen in i framtiden.
God fortsättning önskar jag dig också.
Tack för värmande ord och omtankar, Alexandra och Cina! Vi tar oss framåt långsamt och med stor hjälp av varandra på denna blogg.
Du gör gott i livet, Michael <3