Jag hade just börjat min utbildning i psykosyntes när Margo Russel, en kvinna i sextioårs åldern kom fram och hälsade mig välkommen. Margo var den som introducerade psykosyntes till Sverige. Hennes närvaro, blick och sätt att prata fick mig att känna mig som om jag i det mötet var den mest betydelsefulla personen i hennes liv.
Om det är någonting som jag finner attraktivt, så är det just närvaro. Det i sin tur leder i min värld till någonting annat som drar: självkännedom. Fysisk attraktion i all ära men i jämförelse med detta står den sig slätt. Den sexiga självreflektionen! (inte detsamma som navelskåderi)
Det handlar inte om perfektion. Inte på något sätt!
Det finns många i den här världen som har ett tilltalande yttre, men att se diamanterna på insidan lysa igenom är mind blowing. När hon lyssnar till det största i sig själv och rör sig mot drömmarna i hjärtat, slås mina fötter undan på det skönaste sätt. När hon är motiverad av sin egen livspassion.
Närvaro och självkännedom (inkluderar bejakandet av det icke perfekta, de vackra sprickorna och såren/ärren) skapar samhörighet på ett plan som är fullständigt oslagbart. Att vara hemma under sitt eget skinn – sättet på vilket hon kärleksfullt behandlar sig själv och som sedan speglar sig i bemötandet av andra, ger outplånliga intryck på mig. Liksom modet att vara i sin egen stryka.
Någon jag kan spegla mig själv i. Där jag ser min egen kraft i hennes ögon. Och hon sin i mina.
Någon som berättar sin historia och vill känna min. Det skapar tillit. Kontakt som väver emotionella trådar mellan två jag.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Wow så vackert skrivet ! Håller med dig, det är oerhört attraktivt !!
Precis den mannen jag söker som jag kan se allt detta hos. Han som ser mig, berör mig och där jag känner att jag ger precis detsamma tillbaka. Där och då det bara är just vi, just nu. När inget annat runt omkring existerar utan bara den där närvaro som är så viktig.
Tack för orden som som slog huvudet på spiken! Så underbart bra beskrivet!
Närvaro, ögonkontakt. Någon som berättar sin historia och vill känna min… Så vackert!
Och viktigt… ❤
Åååh, jag ryser…. Så fint beskrivet!! Precis så vill jag också ha det. Det är ett sådant förhållande jag hoppas få uppleva någon gång. Magi…. Och som du skriver: NÄRVARO är det mest attraktiva som finns. Det var nog det jag saknade mest i mitt förra förhållande, den verkliga närvaron…
Så fint att läsa dina underbara texter Michael!! ❤
Måste tillägga att den här bloggen ger mig så mycket hopp och glädje. Du Michael, och många av er som kommenterar, bekräftar på något vis att jag inte är konstig. 🙂 Har iband känt mig som en hopplös, obotlig ”romantiker” som inbillar mig att sådan äkta kärlek skulle finnas i dagens stressiga, ytliga samhälle… För mig är det du beskriver äkta kärlek, magi, att inte ta varandra för givet. Självklara saker om man älskar någon på riktigt.
Så otroligt vackert skrivet och en väldigt vacker beskrivning av ert möte..
ha en fin söndag..
Även jag vill möta en sådan man som är närvarande och som ser helheten och jag ska såklart möta han på samma sätt. Men även om en person är attraktiv och uppfyller dessa krav så kan relationen hamna på en vänskapsnivå. Jag har mött en sådan man men kärleken infinner sig inte på annat sätt än som mellan vänner. Men vänner är också viktiga.
ja det måste finnas det där ’mer’…….
Wow!! Å vad jag önskar växa mig dit, att finna mig i mig och vara nöjd där. Oftast är jag det, tilliten till mig och till den jag möter är ett härligt möte och jag hoppas finna mannen som möter mig där
Tack för så underbara ord som du sänder till mig och oss här, dom går på djupet hos mig och får mig att reflekterar tusen tack!
Det här ”brevet” var tänkt att ges till en man som fick mig att öppna mitt hjärta och därmed bli sårbar.
Tanken slog mig att det kanske kan vara till någons tröst, och ge lite utrymme för att se sin sårbarhet från ett annat perspektiv och på något sätt ändå ta med sig det fina i erfarenheten att ha vågat öppna sitt hjärta.
”Du!
Frukost med gott gott kaffe, rostad smörgås med stark ost och whiskeymarmelad.
Solens första morgonstrålar träffar trädets översta grenar och färgar dem i lysande orange färg.
Klockan är strax över 8 en söndagmorgon.
Den här morgonen skulle jag velat dela med Dig.
Jag skulle ha väckt dig och berättat att det fanns god frukost, och sen skulle jag euforiskt ha berättat hur alla nyanser av orange trädet har just nu.
Du kanske skulle ha skrattat åt min barnsligt naiva glädje över det. Det hade jag bjudit på.
I det enkla bor det vackra skulle jag ha svarat.
Nu är det inte så. Jag delar inte den här morgonen med Dig.
Det finns en liten ledsamhet över hur fantastiskt, härligt och enkelt kan förvandlas till något helt annat på kort tid och jag är ”glad” över att jag KAN känna av skillnaden och göra bättre val.
Tystnaden la sig som ett vintertäcke över min varma, nyfikna och glada kropp och själ för en stund.
Nu har den börjat att smälta och likt en vår-krokus med all växtkraft, lust, värme och nyfikenhet som finns i mig, är jag ovanför snötäcket redan, precis som det är tänkt och menat.
Min kraft ligger i min vilja att lära mig nya saker, känna på riktigt för att få ut det mesta och bästa i livet.
Jag drivs av det och nyfikenheten inför det, vilket resulterar i en ständig vilja att ”plocka in” mer av sånt jag gillar och få ännu mer av den där balansen och sköna känslan av att livet är precis så gott som jag vill, och jag väljer att fortsätta tillföra och tillföras.
Innan jag bestämmer mig för att ta ett beslut, tänker jag alltid på ur vilken känsla besluten tas.
Tas de ur kärlek vilar behaget alltid där inuti.
Tas de ur rädsla finns det alltid kvar en känsla av obehag.
Jag har inget av obehag i min kropp och känner mig själv väl och litar på mitt omdöme, min känsla och att ställningstagandet stämmer överens med mig och min situation.
Jag tycker väldigt mycket om den personen du var när du var spontan, sa flera meningar av omtanke, respekt och empati och även visade det i handling.
Det lät som att Du menade det.
Den Du väljer att vara just nu, den passiva, får jag ingen känsla för av naturliga och självklara skäl.
Har Du inte rätt känsla för mig – är Du inte rätt för mig – enkel ekvation.
Jag är glad för att jag vågade ge så mycket av mig till Dig och känner mig härligt ärlig i alla mina sinnen, även om det gör lite ont i hjärtat.
Det är också kvittot för att ha gjort det på riktigt d.v.s inifrån och ut.
Och jag vet att jag tagit lite mer ansvar än jag egentligen behövt för att försöka förstå Dig och de osammanhängande och långa stegen mellan dina ord och handlingar och där viktiga frågor fått en del passiva diffusa svar.
Men du ska få ett stort TACK från mitt innersta för att Du fick mig att öppna mitt hjärta och därmed tillhörande sinnen, så att jag kan ge min kärlek till de som vill, och bättre kan ta emot den med glädje.
Jag kommer att gå med huvudet högt, vara snäll och ha glimten i mungipan precis som innan, vara närvarande, ha samma humor och fascination över det lilla.
Det enda som inte är som innan är att jag har blivit rik – rik av en erfarenhet till”
Fint skrivet! 🙂
Tack för att du delar med dig!
Vilket fint och klarsynt brev! Det andas botten och självkännedom. Vilken gåva!
Ta vara på den!
Kramar
Em
så underbart skrivet! <3
Du Skriver fantastiskt och klokt om livet. Jag älskar en man av hela mitt hjärta sedan många år tillbaka. En gång älskade han mig med. Han älskar en annan nu Och Har beslutat dela livet med henne. Mitt hjärta är krossat men jag Har insertt att jag ej kan Vinna denna Fina Och goda man tillbaka. Kan du Inte skriva Ett inlägg hur man släcker ut kärleken och går vidare utan bitterhet och ånger. Han Har medvetet ej skadat mig Och hatar att att as mig ledsen men Hans känslor tog sllut innan Han träffade henne så jag har egentligen ingen anledning att vara arg. Han tycker mkt om mig som vän! Hjälp mig att gå vidare med Dina kloka tankar!!!
Älska honom tillräckligt för att släppa honom?
Så fint skrivet! Det är också stärkande att läsa. Jag har funderat den senaste tiden på utseendets roll för attraktionen och på hur mycket det här med närvaro och en modig personlighet kan ”väga upp” för ett utseende som inte är smashing utan mer normaltrevligt.
Har känt mig lite orolig för att jag inte var ”tillräckligt snygg” för mannen som lämnade mig. Men inser när jag läser detta att om det handlade om något så ytligt så var han ju inte rätt för mig heller. Dessutom tror jag att det mest är ett hjärnspöke från min sida, något som hjärnan famlar efter då det saknas någon riktigt bra förklaring till att han lämnade från en dag till en annan. Hur som helst skönt att läsa något om hur vuxen attraktion kan fungera även ur en mans perspektiv.
Så vackert skrivet! den här närvaron finns för mig i dansen. två som rör sig som en, och känner in varandra som kan vara så nära utan att det blir fel eller stappligt…
Så fint du beskriver detta möte!
Jag blir alltid fascinerad av människor som verkligen brinner för något, det märks i hela deras kroppsspråk. Ofta är det människor som är trygga i sig själv och visar vad de vill på ett ödmjukt sätt.