VI

Jag hade just börjat min utbildning i psykosyntes när Margo Russel, en kvinna i sextioårs åldern kom fram och hälsade mig välkommen. Margo var den som introducerade psykosyntes till Sverige. Hennes närvaro, blick och sätt att prata fick mig att känna mig som om jag i det mötet var den mest betydelsefulla personen i hennes liv.

Om det är någonting som jag finner attraktivt, så är det just närvaro. Det i sin tur leder i min värld till någonting annat som drar: självkännedom. Fysisk attraktion i all ära men i jämförelse med detta står den sig slätt. Den sexiga självreflektionen! (inte detsamma som navelskåderi)

Det handlar inte om perfektion. Inte på något sätt!

Det finns många i den här världen som har ett tilltalande yttre, men att se diamanterna på insidan lysa igenom är mind blowing. När hon lyssnar till det största i sig själv och rör sig mot drömmarna i hjärtat, slås mina fötter undan på det skönaste sätt. När hon är motiverad av sin egen livspassion.

Närvaro och självkännedom (inkluderar bejakandet av det icke perfekta, de vackra sprickorna och såren/ärren) skapar samhörighet på ett plan som är fullständigt oslagbart. Att vara hemma under sitt eget skinn – sättet på vilket hon kärleksfullt behandlar sig själv och som sedan speglar sig i bemötandet av andra, ger outplånliga intryck på mig. Liksom modet att vara i sin egen stryka.

Någon jag kan spegla mig själv i. Där jag ser min egen kraft i hennes ögon. Och hon sin i mina.

Någon som berättar sin historia och vill känna min. Det skapar tillit. Kontakt som väver emotionella trådar mellan två jag.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare