Om vi ger av våra mest omtänksamma och mjuka sidor kommer hans/hennes kyla att förvandlas till en befriande islossning? Om vi bara är tillräckligt mjuka så försvinner irritationen, kritiken och tillrättavisningarna från partnern? Om vi bara blir lite bättre på att fånga upp signalerna i tid så kommer bråken inte att uppstå? Om vi bara…
För visst övervinner kärleken allt?
Jag känner så väl igen känslan då jag själv för många år sedan ständigt kämpade med att bli lite bättre. Bättre på att se och lyssna till henne. Bättre i klättrandet på karriärstegen. Bättre på att skapa ekonomiska förutsättningar så att alla hennes drömmar kunde infrias. Bättre självförtroende och starkare i mitt sätt att hävda mig. Om jag bara hade en ännu bättre utbildning. Om jag bara hade bestigit ett par berg för att bevisa min handlingskraft. ”Var på topp så att du inte blir utbytt”, rörde sig ständigt i mina tankar.
Jag glömde jag någonting oerhört centralt: ”vad vill jag? Vad behöver jag? Känner jag mig älskad? Behandlar hon mig som en nära vän?”
Behandlade jag mig själv som en älskad vän?
Jag dribblade bort mig själv. Jag förhandlade bort konturerna kring vem Michael egentligen var i hopp om få vara tillräcklig inför henne. Jag var blind inför mitt eget medberoende! Men de stängda ögonen skulle komma att öppnas och bli till viktiga insikter.
Vi säger till andra och oss själva: ”men jag älskar ju henne/honom!” Gränsen mellan vad som är kärlek och vad som är beroende är inte alltid så lätt att se. Psyket vill gärna förföra oss till att skapa en vackrare berättelse så att vi kan fortsätta att hålla ihop förhållandet och familjen.
En familj är bara en ihålig konstruktion om det saknas kärlek, respekt, tillit och vänskap.
Du är inte ditt bästa jag eftersom du försöker vara någon som den andre vill att du ska vara. Vi anpassar oss till att bli dystra versioner av vilka vi egentligen skulle kunna vara. Var finns den leende, spontana, kreativa och verkligt levande du?
Att leva ensam är bättre än att gå runt som en bedövad skugga under ett tak där kärleken för länge sedan gjort sorti.
Om dina gränser har invaderats av en person som inte hör hemma inom ditt emotionella territorium, är det dags att lyssna inåt och se vad som händer med personen Du, och börja agera så att du en dag kan börja leva på ett sätt som representerar din livspuls.
Michael Larsen – relationscoach
Mitt i prick på hur mitt tidigare förhållande utvecklades. Tack för att du sätter ord på detta. Trösterikt!
Stämmer så väl med mitt förra förhållande som jag tillslut avslutade. Känslan av att enbart en miten del av mig själv fanns synlig pga jag hela tiden kompromissade, anpassade mig själv.
Nu lever jag äntligen!
”Gränsen mellan vad som är kärlek och vad som är beroende är inte alltid så lätt att se.” Jag håller på att återhämta mig från en relation, men kan ärligt säga att jag fortfarande inte vet om det var/är kärlek kan kände/känner eller om det var ett beroende av att ibland få lite kärlek och närhet tillbaka. Gav så enormt mycket till henne, men det var aldrig tillräckligt så när jag väl fick lite tillbaka så var jag nöjd med det. Hur jag ska ta mig loss helt från detta vet jag inte heller, men tiden får väl läka mina sår antar jag!❤️