Behöver bara lyfta blicken en aning, ut genom fönstret kl 07.45 varje morgon så passerar han på sin cykel. Han är en bit över åttiofem och eftersom jag bor bara tio minuters gångväg från havet vet jag var han är på väg: #havet#bada. Handuken på pakethållaren avslöjar honom.

Det fina är att han gör samma gest varje morgon då han passerar: vinkar med ett stort leende – till sin fru. De är mina grannar och håller alltid om varandra när de är ute och går. Det är vackert och rörande.

Den där vanan och gesten ger mig energi. Det lågmälda i vardagen som inspirerar. Den 14:e oktober och han vet att havet ligger där och väntar på honom. Jag älskar sköna vanor – de är likt stenkonstnärer som hamrar fram oss ur klippblocket så att vi blir synliga. Det är som om vanorna kan se vilka vi har potential till att bli. Det är vår uppgift att hänga på.

Staty Paris

Vem vet hur långt du kan gå tack vare det där uppbyggande upprepandet du gör dag efter dag.

Michael Larsen – livscoach