Jag får ofta frågan av klienter och från deltagare på mina föreläsningar: ”hur ska jag kunna våga lita på en man/kvinna igen?” Frågan är minst sagt berättigad eftersom alltför många människor använder andra för att fylla luckor i sina liv. En man berättar: ”jag tycker det är hemskt att vara ensamstående pappa varannan vecka. Jag behöver en kvinna vid min sida för att känna mig som en hel förälder.”
Det är ett ärligt och högst mänskligt svar! Men risken är också att vi väljer en partner av fel anledning och att den personen förr eller senare blir sårad. Det finns ett oändligt antal anledningar till varför vi vill ha en relation, och motiven är inte alltid den bästa grunden för en hälsosam tvåsamhet.
Det du kan gör för en partner eller blivande sådan, är att visa att din kärlek är äkta. Att visa henne eller honom att du är i ett förhållande av kärlek, och inte p.g.a. själviska agendor. Du är inte tillsammans med honom eller henne bara för att du avskyr ensamhet, vill ha revansch på ditt ex genom att kommunicera: ”titta! Mitt liv går vidare! Jag har träffat någon!” Du är helt enkelt inte tillsammans med personen vid din sida därför att du behöver emotionella stötdämpare, utan för att du har någonting att ge.
När du sveper genom en dejtingapp så fråga dig själv: ”är jag mogen för detta eller är det tristess och desperation som driver på?” Tänk på att sårade människor sårar. Se med klara ögon på dig själv. Det handlar inte om att du först måste blir ”klar med dig själv” först (vem blir någonsin klar förresten?)
Vartenda ord vi uttalar, sättet på vilket vi rör vid en partners kropp, hur vi ser i hennes eller hans ögon, förmågan till att lyssna till vad personen verkligen säger och dela med sig utav egna upplevelser, är fundamentala delar i att visa att vi bryr oss på riktigt. Jag säger det igen: du måste inte älska dig själv först, men du behöver bete dig på ett sätt som gör att din partner kan lita på att du verkligen finns där.
Lova inte för att det känns gott att lova för stunden, utan för att du är beredd att finnas där under alla årstidsväxlingar.
Kvinnan eller mannen som bär med sig ett bagage av att ha blivit sårad i tidigare relationer, kommer att söka efter tecken på att du kanske kommer att brista. Varken du eller jag är perfekt, men vi kan alla välja att bete oss på ett sätt som gör att vi inte ger den andre anledning att ännu en gång blir utsatt för svek. Gå varsamt fram och ge det som du själv önskar få av kärleken.
Michael Larsen – relationscoach
Såhär tre år efter skilsmässan inser jag att det hänt grejer hos mig i förhållande till vad jag har att ge i en relation.
Jag har dejtat en hel del, men tänker när jag läser din text att egentligen är det först nu jag är mogen för det.
Nej, jag är inte klar med mig själv. Jag älskar inte alla delar av mig själv. Men jag har funnit ett lugn på min egen plattform.
Jag är inte längre en ”för liten familj” med mitt barn. Jag kan gå på barnfestival och se hur det är högborgen för mamma-pappa-barn-konstellationen. Och jag känner mig mitt i detta helt hel med mitt barn. Vi två är en familj och njuter och skrattar på festivalen.
Mitt hem gör mig lugn. Jag grejar och fixar och pyntar mitt rede. För så känns det. Jag har byggt ett rede åt mig och mitt barn.
Mitt jobb går strålande. Jag har blommat ut som körsbärsblommorna om våren och känner inga begränsningar.
Mina familjerelationer har blivit bättre. Jag får återkoppling på att jag blivit så lugn.
Mina vänner finns där och är fantastiska människor. Jag har inte hittat kärleken i en man de senaste åren, men har hittat så mycket kärlek från gamla och nya vänner.
Så det jag kan ge idag är ljus, värme, glädje, färger, glitter, dans. Och framförallt lugn och stabilitet. Och jag inser att jag kommer inte att rubba allt detta med att mannen jag möter inte bidrar med någorlunda detsamma. Jag inser att urvalet därmed begränsas radikalt – men då får det vara så. Jag dansar vidare i livet så länge.
Vilken fantastisk skön känsla du verkar ha hittat att bygga vidare på! Hoppas att vi alla kan finna det någon gång, vare sig vi är i en relation eller ej. Heja dig, du ser framtidstro!
Tack!
Det är fascinerande hur allt verkligen är en process. Hur man ser när man ser tillbaka att ”jaha, var det där jag var då, det såg jag inte då”.
Senaste dagarna har jag funderat kring att jag vet inte om jag ens vill ha en relation just nu. Visst, springer jag på honom som det slår gnistor med, men egentligen vill jag bara njuta av den här lugna, fria känslan jag är i just nu. Göra det jag gillar. Träffa dem jag vill. Äga min egen tid. Vårda min familj och vänner. Flyga dit jag vill.
Vi är alla värda den här känslan. Där vi medvetet väljer det som berikar och väljer bort motsatsen.
Varm kram till dig och alla!
Jag känner mig redo! Anledningen är att jag numer gärna VILL träffa någon. Men jag känner inte att jag måste. Mitt liv är väldigt bra även utan en kärlekspartner. Men jag längtar så innerligt. Kan längtan göra en desperat? Jag har åkt på ett par nitar. Den senaste bara för några månader sedan. En sån där ”för bra för att vara sann”… som visade sig vara just det också. Han var inte alls så som han utgav sig för att vara. Jag hann falla tyvärr, pladask. Han har visat på ett tydligt narcissistiskt beteende under denna tiden och jag försöker att läsa på om det för att inte slå för hårt och söka fel hos mig själv. Jag vågade verkligen och jag valde att lita på fel person tyvärr.
Mitt problem nu är dock att jag känner mig lite sluten rent fysiskt. Känns som jag har en kätting runt bröstkorgen.
Har även många fina tankar om en fantastisk man jag träffade för ett år sedan. Jag valde att avsluta då på grund av att jag inte var redo. Frågan är bara om den bron är bränd eller inte.
Avslutade fint och respektfullt, men jag vet att han blev sårad och besviken.
Ja denna kärleken alltså. Så fantastisk och utmanande i ett!
Maria,
Har varit med om en liknande resa nyligen. Träffade en tjej som var alldeles för bra för att vara sann. Hon hade också tydliga narcissistiska drag och tydliga drag av Borderline, vilket jag inser först i efterhand.
Jag känner mig också sluten, har svårt att lita på folk och försöker bearbeta sorgen så gott det går.
Mitt tips till dig är att kontakta den man som du träffade för ett år sedan, vem vem, han kanske bara väntar på att du ska höra av dig, även fast hans hjärta blev sårat.
Jag har faktiskt hört av mig till honom och frågat om han vill ses.
Han känner sig skeptisk vilket jag kan förstå. Men jag vet att han gillar mig, mycket. Vi har kontakt och jag tänker att jag får va lite smooth och ha tålamod. Kanske måste tanken mogna lite hos honom innan han kan veta om han vill ses igen eller inte. Hoppas du träffar någon som du kan lita på och som du kan må bra med tilllslut. Kram
Maria,
Bra av dig att du hörde av dig!
Jag har förlorat hoppet och känner stor sorg och saknad, trots de dragen hon visade upp. Hennes kärlek var extremt stark och sen drog hon sig undan när vi kom för nära varandra. Kommer aldrig få svar på visa frågor, för hon har inga svar sa hon. Hon vet inte, och kan inte svara..
Jag har en lång resa att vandra för att återhämta mig och bli något så när hel igen..
Tack Maria!
Jag tänker att du ska med hjälp av vänner och familj sakta låta den där kättingen lösas upp. Att det kanske inte är bråttom till någon man innan du är fri från den?