En påminnelse från tidigare: Åren hade gått och hon levde som hon själv beskrev det i en ”Törnrosasömn.” Den elaka fen och förgiftade sländan var den gradvisa anpassningen till det som egentligen inte var hon. Den kvävande normaliseringen.

”Jag avlivade många drömmar och passionerade sidor av mig själv för att det skulle fungera. Han är inte det minsta elak. Tvärtom! Han förstår bara inte! Överhuvud taget inte! Jag är enbart komplicerad och en som aldrig blir nöjd. Våra känslomässiga språk är fullständigt olika. Hela hans värld kretsar kring det logiskt mätbara. Samtidigt missar han hur oerhört logiskt det som nu sker mellan oss är.”

Hon berättar vidare att hon under väldigt lång tid slog på sig själv med de där orden: ”aldrig blir nöjd. Komplicerad!”

Kameleonten kamouflerar sig mot bakgrunden för att skydda sig mot djur som ser den som ett skrovmål. Vi människor gör liknande i fel relationer – gör oss osynliga, neutrala (vilket tragiskt ord), ”lagom” lysande – allt för att inte färgerna skall blända sönder parrelationen. För mycket liv kan vara slutet.

”Jag insåg att det inte gick längre och lämnade förhållandet. Mitt hem har nu inretts med nya möbler, färger, former och nyanser. Lyssnar på min musik när jag lagar maten jag vill äta. Ser filmerna och samlar på intrycken som ger de väldoftande kryddorna. Det kommer att finnas utrymme för en man i mitt liv. Någon där jag inte behöver vistas i dvala av rädsla för att vakna upp till det förkrympta.”

Två jag och ett vi som lyfter, inspirerar och ger ljumma kärleksfläktar mot leende ansikten…

Vilka färger ser du?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se