För ett tag sedan sa en person till mig: ”när en kvinna träffar någon utanför förhållandet och är otrogen, beror det på att mannen inte gjort henne lycklig. När en man gör samma sak är han en skitstövel.”
Det fick mig att fundera och kunde inte omedelbart avvisa det eftersom jag hört resonemanget vid mer än ett tillfälle. Har i mina svagare stunder själv tänkt tanken om kvinnors ”lätta väg ut”.
Svaren vi får beror alltid på vem frågan ställs till. Du och jag bär på erfarenheter, sår och föreställningar. Om du någonstans är frestad att tro på resonemanget: ”kvinnor kommer alltid undan och män är alltid bovarna”, letar du efter kvitton som styrker detta. Idén om ”livets orättvisor” cementeras ytterligare i medvetandet.
Mitt enkla råd är: spela inte ut det där offerkortet. Det försvagar. Ifrågasätt dina övertygelser och se dem som subjektiva upplevelser. Om vi skrapar lite på ytan ser vi att både kvinnor OCH män utsatts för kränkande handlingar.
Kraft vinns ”här inne” när vi orkar se sådant som fått oss att köpslå med bitterheten.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Intressanta och tänkvärda reflektioner kring ett smärtsamt ämne. Själv anser jag definitivt inte att kvinnors otrohet skulle vara mer försvarbar än mäns. Om någon part drabbas av ett oövervinneligt begär efter att vara otrogen borde det bli en allvarlig ”väckarklocka” att något inte står rätt till i den egna relationen. Tror man gör både sig själv, sin partner och ”den nya” en tjänst om man försöker reda ut vad som orsakar det hela. Och om man inte ser en möjlighet att lösa problemen åtminstone avslutar förhållandet innan man kastar sig in i något nytt. Det är ett sätt att visa respekt för alla parter.