Hur stor är omfattningen av det emotionella renoveringsprojektet? Du säger kanske till dig själv i tankarna: ”han/hon har enorm potential. Vi kommer att kunna ha det fantastiskt fint tillsammans!”
Världen är full av idéer, projekt, filosofier och människor med just; potential! Många av dessa ”frön” kommer aldrig att se dagens ljus. De kommer aldrig att blomma ut och manifestera sin skönhet.
Men det är spännande och exotiskt med det som ”en dag skulle kunna bli”. Vi förför oss själv med framtidens längtan efter någonting bättre.
Det är mänskligt och humanistiskt att tro på skärvorna som kan bli till en mosaikspegel. Att vår kärlek kan väcka det slumrande i kvinnan eller mannen som vi så starkt tror på. Hopp är en enorm kraft, men också en förödande sådan om vi snärjer in oss i ett förhållande tillsammans med den som aldrig kommer att förändras. Medberoende riskerar att ge oss ett förlamande sting!
Är det personen eller potentialen som du älskar? En mix?
Du kanske behöver träffa någon som har ”sakerna” någorlunda på plats, som skänker trygghet genom sitt sätt att vara och inte enbart vad hon/han förhoppningsvis en dag kan bli.
Det finns mönster inom oss som vi upprepar gång efter gång och som enbart leder till besvikelse; att bryta dessa är nödvändigt om vi ska få uppleva sann frihet.
Michael Larsen – relationscoach
Väldigt träffande för mig just idag. Jag kämpar nu ensam med ”projektet” vi skulle bära tillsammans. Nu är det ”dag för dag”, ”timme för timme”. Jag vacklar mellan att lämna alltihop och att göra något eget och bra av allt. Kan känna mig så hiskligt ensam.
När jag kommit en bra bit på vägen och, till och med, börjat nosa på glädje och meningsfullhet så trillar jag tillbaka i vanmakt och hopplöshet.
Skönt att denna blogg finns. Det är en räddningsplanka mitt i förvirring, sorg och utmattning.
Alexandra: bara gå och vänd dig inte om. Du kommer att andas fritt och avspänt och känna frid inom en månad.
Varmt tack Varje puff i rätt riktning hjälper mig hålla kursen trotts att jag är snurrig.
Det är nu 1,5 år sedan separationen. Jag var så stolt över honom och om han bara tog tag i sitt humör och behandlade mig med respekt så vore allt sååå bra… Det hade det verkligen kunnat vara och jag gjorde allt som stod i min makt för att han också skulle se det, men icke.. Istället blev jag utmattad, kände mig otroligt ensam och tappade både självkänsla och självförtroende. Har under dessa 1,5 år kämpat varje dag med alla känslor och insikter och sorg över att det blev så här, tänk om det gick att spola tillbaka tiden och göra andra val! Känner mig fortfarande ensam i själ och hjärta ..