rum

Under hög stress/fara fylls de stora lårmusklerna med extra mycket blod så att vi kan fly undan faran. Det vi uppfattar som hotfullt smalnar av utrymmet i hjärnan så att vi besparas en massa tankealternativ som skulle fördröja livsnödvändigheten av blixtsnabba undanmanövrar.

När utsatta för stress över tid är vissa delar av superdatorn under skallbenet konstant aktiverade, medans andra är på långsemester. Förhoppningsvis finns det returbiljett.

Att t.ex. leva i en ohälsosam relation över tid, minskar blodgenomströmningen till de mer förnuftsmässiga, reflekterande och vidsynta områdena. Samtidigt som de primitiva och impulsstyrda tar stor plats. Ett gnagande, ältande, bittert, argt, kontrollerande och olyckligt parförhållande gör oss helt enkelt dumma.

Föreställ dig hjärnan som en stor villa. Massor med rum och våningar, några med högt i tak, fönster, vackert inredda, källare, takterrass med oslagbar utsikt. Andra rum är små och spartanska, kanske utan fönster. Fantasin som sätter gränserna. Vi har kanske inte direkt tillgång till alla rummen (i alla fall inte medvetet).

När vi lever i emotionell trångboddhet missar vi allt det övriga i huset. Verandan ut mot det blågrönt gnistrande havet har förseglats p.g.a. relationsstress. Det enastående biblioteket med alla volymer du kan tänka dig är bortglömt och fyllt med damm. Luften står stilla!

Modiga och leende tankar har lagts åt sidan. Drömmar vi inte längre orkar tänka… cynism som slår följe. Viljan och kärleken i pausläge.

Vad händer om du sätter villan i tvärdrag, öppnar upp rummen där du vill vistas och städar upp med passion? Källsortera det negativa överflödet.

När den ljumma sommarkvällen presenterat sig slår du dig ned på takterrassen med ett glas av det överlägset bästa. Syrsor, levande ljus, en oändlig stjärnhimmel och smakerna av det du dricker är bara några av dina bästa vänner.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare