Hon känner så väl igen sig. Så hemma i sällskapet med mannen som ”är lite bohemiskt stökig”. Som nioåring såg hon sin mamma styra upp pappans Peter Pan personlighet. Hans patologiska optimism vars anatomi bestod av en inställning att ”allt ordnar sig!” (en omskrivning för ”andra får röja upp efter mig. Det har de alltid gjort!”)

Vilken befrielse för Peter Pan att kunna slappna av och luta sig tillbaka medans den som har vant sig vid att vara medberoende, sorterar i röran.

”Var inte så negativ. Allt ordnar sig! Du behöver lära dig att tänka positivt.”

Peter Pan ser till att du gör det du behöver göra för att han ska kunna fortsätta med sin psykologiska skönhetssömn. Om det är en kvinna kallar vi henne för Wendy (den kvinnliga motsvarigheten till PP).

Du var det perfekta valet för personen som inte förmår, inte kan eller inte vill. Kvinnan eller mannen som antingen är för trasig för att se, eller helt enkelt inte bryr sig om vad du behöver.

Personen i fråga är inte sällan extremt skicklig på att få andra att ställa upp, trots att de har bestämt sig för ”aldrig mer!”

Medberoendet nynnar vackra vaggvisor som hypnotiserar oss in i räddarrollen.

”Bara den här gången också! Sen får det vara nog.”

Men så lyckas Peter Pan eller Wendy väcka skuldkänslor inom oss. Det kan t.e.x. vara en tonåring som indirekt eller direkt manipulerar dig när du sätter gränser: ”då väljer jag att vara hos pappa/mamma.”

Den skrämmande känslan gör dig foglig. Du får beröm för din snällhet och flexibilitet, vilken känns så fantastiskt skönt när konflikten äntligen lagt sig.

Medicinen mot medberoende: gränser, gränser, gränser…och stå emot hjälparabstinensen.

Medberoende & konsten att bryta den känslomässiga fångenskapen – webinar den 25/8 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach