Så många jag möter som försöker bygga nya relationer på ruinerna av de gamla. Förstår fullt ut att människor vill komma vidare, känna uppskattning, varm uppmärksamhet, hoppfullhet och att livet flyter på igen. Och så har vi den sociala stressen av att vara två. ”Över 35 och visst borde jag…?”
Tidigare kraschlandningar eller sådant som bara rann ut i sanden har format oss och synen på kärleken. På gott och ont. En del lär sig medans andra upprepar samma mönster om och om igen. Våra vägar kan se så olika ut.
Som jag ser det är ett av de stora hoten bristen på trygg jagkänsla, eftersom det då ligger oerhört nära till hands att bli desillusionerad av personen bredvid i soffan. Och inte minst av oss själva.
Hur kan vi få vad vi vill ha om vi inte vet vad vi vill ha? Tänk att köpa en resa utan vetskap om destinationen.
Det inre samtalet (det vi säger till oss själva i tankarna och bilderna vi ser) bär på enorm kraft. Rätt ställda frågor kan vara helt avgörande, så låt mig ge dig några. Självklart är det inte meningen att de skall besvaras likt en checklista. Smaka på en i taget och kom ihåg att det inte är bråttom.
- Vad önskar DU innerst inne av en relation?
- Vad är du ovillig att acceptera?
- Om du tidigare levt i ett destruktivt förhållande – hur har det påverkat och vad har du lärt dig? Om dig själv som person?
- Hur hanterar du motgångar? Och partnern?
- Vem är du utan någon din sida?
- Hur använder du tiden?
- Vad är det värsta som hänt i ditt liv?
- Vad är det bästa du hittills upplevt?
- Vad kan göra dig svartsjuk? Hur hanterar du den?
- Hur handskas du med frustration och ilska?
- Vilka tre kvalitéer tycker du är de mest centrala i ett parförhållande?
- Tror du på livslång kärlek i en relation? Varför/varför inte?
- Hur ser den bästa versionen av DU ut?
Önskar dig en fin lördag min bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Go lörda’ på Dig!
Tack för ett synnerligen passande inlägg! Ska ta fram och läsa de där frågorna igen, emellanåt, när jag har landat ordentligt, i min nya situation.
Känner att möjligheter och hopp finns, när jag blickar mot framtiden. Det känns spännande och utvecklande.
Ha en riktigt fin dag!
Detsamma önskar jag dig Rebecca! Frågor kan öppna dörrar:-)
God morgon och tack för alla dessa frågor i detta och andra inlägg Michael! De är så nyttiga att filura över, och de föder nya frågor som är viktiga att bena ut för sig själv, och man kan även med fördel diskutera dem med vänner som är i samma sits som en själv…
Tänk vad mycket nytta du gör!
Tack för din respons Em. Inspirerande!
Ja det är väldigt viktiga frågor att ställa till sig själv, men frågan är växer vi som människor eller är det förnuftet som tar till sig klokheten? Hur det än är så är har vi alla en så stark inre längtan efter medveten kärlek. Den omedvetna kärleken förvandlar våra relationer till komplikationer och omedvetenhet frambringar våra destruktiva mönster. Jag tror att vi när som helst kan hitta motivationen och modet och gå vidare i en antingen ny relation eller den vi lever i, med nya ögon. Du börjar alltså där du är just nu, och satsar på din egen utveckling till mindre smärta i relationer, färre konflikter. Det genererar mer frihet och din egen potential medvpositiv energi för dig till mer kärlek och mindre smärta. Du har tror jag svaren inom dig själv vad du vill känna, uppleva i en relation. Vi behöver inte känna att vi ska vänta in något……förändringen kommer ibland mycket snabbt
Ja, en evig fråga om hur medvetet och/eller omedvetet vi lever. En sak är säker: kärlek motiverar. Fint att du delar med dig:-)
Jag läste just din kommentar och förstår den till fullo . Men bränt barn skyr oftast elden när dom sovit i 26 år…
Hej
Stort tack Michael och ni andra!
Tänker att vi människor är ”attitydinkontinenta”.
Dvs att sättet vi tänker på syns och alltså det vi tänker om oss själva (och andra) är vad vi drar till oss..
De här frågorna hjälper till att göra en inventering och se hur vi tänker om oss själva, och ger oss möjligheten att omvärdera vår egen självbild eller helt enkelt tycka att den i vissa delar är helt ok!
Tack!
Idag är en helt fantastisk dag!
Trevlig lördag alla modiga och fina!
Tack själv för att du delar Eva. När vi är nere för räkning, är det svårt att se klart och då behöver vi andra som bara finns där vid vår sida. Ett stadigt jag som ger hopp. Önskar även dig en fin helg.
Jag har inte svar på många av dina frågor… jag har varit nere och vänt så är mer öppen för att växa in i ett förhållande tillsammans med någon.
Dock ”bunden” till att vara mamma på heltid – vilket begränsar livet en hel del.
”Mina barn – dina barn – boende frågan – alla xen som man oxå får dela livet med.”….. Sen tankar kring åldersskillnader – är det sant att ålder bara är en siffra på pappret.?. ❤️
jag har inte landat, jag har inte fällt ut landningsstället ens…..Den allra bästa versionen av mig har jag inte sett på länge, men jag är ok. Absolut. Jag har börjat känna flimmer av tacksamhet när jag ser att himlen brinner när solen går ner eller att månen är speciellt vacker.Jag känner mig så fattig och tom när jag inte ser något omkring mig utan bara kämpar för att klara en timme i taget. Jag är oftare lugn även om kroppen är ganska slut efter lång tids överansträngning. Jag ser hoppfullt på framtiden men de flesta frågor får vänta tills jag är redo.Kram.
”Jag ser hoppfullt på framtiden..” Det är en bra början och ”flimmer av tacksamhet.” Kram tillbaka.
Jag trodde nog inte att jag skulle ha en klar bild av någon av de 10 frågorna men det var mer lättsamt än jag trodde
Jag känner ansvar i att berätta vad jag varit med om.
De flesta chockas av min historia och ser mig sedan i annan dager och mer som hon som ”upplevt det jobbiga”
hur ska jag göra?
Berätta el inte?
Vad är syftet med att berätta din historia för andra? Vad önskar du skall bli konsekvenserna? Om du bestämmer dig för att berätta, gör det i så fall för människor som du verkligen kan lita på. Din integritet viktig. Varma hälsningar till dig.