Slipas de vassa kanterna ner genom tidens vågor som sköljer fram och tillbaka över våra livsstränder? Ersätts en osund tävlingshets med ödmjukhet ju äldre vi blir? Blir det mindre viktig att ”vinna” meningsskiljaktigheter och övertyga andra om att vi har rätt? Ett yttre som inte längre kan användas i manipulativa syften? Minskade testosteronnivåer som gör oss män mindre aggressiva?

Har du också erfarenheten av mötet med människor som du inte har träffat på länge, är indelade i två helt olika kategorier? De som inte har förändrats det när det gäller mindre charmerande personlighetsdrag, och de som har blivit mildare, varmare, öppnare – mer kärleksfulla helt enkelt!

Ulf, en kär vän till mig som gick bort för några år sedan vid 87 års ålder, berättade strax innan han lämnade den här världen: ”Vet du vad Michael? Jag känner att jag har blivit en snällare och bättre människa, så här på ålderns höst.”

Vi kan cementera negativa personlighetsdrag eller mjuka upp dem. Vi kan hålla fast vid en värderande och dömande attityd, eller lämna dessa tankestrukturer bakom oss. Vi har ett val, men för att det ska vara möjligt måste vi kunna se det som gör oss till en sämre version av oss själva. Hur öppna är våra ögon egentligen? Resultatet visas i våra handlingar. Skapar jag ett bättre liv för mina nära och kära genom mitt sätt att vara? Hur bemöter jag främlingen i affären, på kaféet, på bussen eller var det nu är?

Det krävs mod för att orka se eventuella härskarmetoder inombords, så att vi kan gå genom livet på ett sätt som ger en behaglig känsla i hjärtat på dem vi möter. En av mina bloggläsare kom fram till mig idag med ett varmt leende och berättade hur viktiga mina ord var för henne. Hon påminde mig om varför jag gör det jag gör!

Vilka fotspår vill du lämna efter dig i sanden?

Michael Larsen – relationscoach